Så går en dag och allt det där.

Man lagar mat. Den tar tid att göra. En unge skriker och den andra hetsäter för att kunna dra ut på kickbike. Det är så gemytligt att man nästan smäller av. Och lite svettigt. Mest svettigt om man ska vara helt ärlig. Man blir ju varm av att stå vid spisen och sen blir man ännu varmare när man ska svara på tre-fyra frågor samtidigt som man lyssnar på skrikorkestern från helvetet. Man (och man är jag) får bara lust att ställa sig på bordet, skrika "håll käften och låt mig äta min jävla mat i lugn och ro". Men det gör man inte. Man svarar på frågorna i skrikpauserna och fantiserar om att ligga i soffan med en bok som man visst aldrig får tid till. Sen blir de små vettvillingarna plötsligt lugna och då är det så fint ordnat i föräldrahjärnan att det är som att det andra aldrig hade hänt.

Hoppet är det sista och så vidare.

Telefonen ringde när färgtiden var slut och i en sekund hann jag känna "tänk om det är om jobb". Sen var det bara färgtiden som sagt. Så nu har jag brunt hår igen. Det är ju alltid nåt. Jag kan liksom aldrig helt sluta hoppas på saker fastän jag är ganska pessimistiskt lagd. Det ligger alltid en liten klutt hopp och vaggar i magen trots allt. Speciellt när jag sökt sånt som jag verkligen skulle vilja ha.

Topp fyra tråkiga grejer att handla:

(omöjligt att rangordna)

* Blöjor
* Kattsand
* Våtservetter
* Toalettpapper

Allra allra sämst: när allt ska köpas på samma gång.

Pyssla pyssla

Det kanske är hösten som gjort det. Plötsligt är jag sugen på att pyssla. Det är helt emot min natur. Jag har noll tålamod med pilliga saker. När jag försökte lära mig sticka grät jag och de andra pekade och skrattade för att det gnisslade om maskorna som stramats åt runt stickorna. Jag fick nästan IG i syslöjden för att jag bara lyckades prestera en duk på en termin. Det tog alltså cirka tre månader för mig att sy en duk som är 30x30 cm. Och nu har jag plötsligt symaskin, tygblommor, konstgjord murgröna, och tyger högst på önskelistan. Det är dels Helenas fel som lånade ut den här boken (" Enkelt att sy") till mig och dels Etsys fel. Jag vet inte hur det kommer att gå men antagligen bättre än då i 7:an eller när det var. Fan vad jag var dålig på att göra saker med publik (syslöjdsläraren som stod bakom ryggen, hemkunskapsläraren som stod bakom ryggen, alla andra som smög bakom en i skolan).

Regn ute, vila inne.

Fredag!

Dagen till ära gör jag Linns fantastiska mat igen. Den här närmre bestämt. Baconlindad köttfärslimpa med svampsås, potatismos och haricot verts.
Sen slog jag till på en flaska McManis på Åsas inrådan.

Sören Jacobsson.

S:et har börjat 1:an nu. Fattar ingenting. Hon var pytte när vi träffades första gången. Med napp och blöja. Nu är hon kaxig som fan, kan läsa och säger saker som "men har du SETT hans ansikte" när jag inte ramlar ihop i en upphetsad hög när Eric Saaaade är på tv. Men i alla fall. Skolplikt nu då. Då måste man vara på skolan klockan 8. Det är M som sköter lämningen. När klockan är 7 konstaterar han att han måste vara ute genom dörren absolut senast halv 8. När klockan är 07.24 drar han långsamt på sig jeansen. Sätter sig i soffan. Tar upp boken S:et lånade igår.

M - Jaha. "Allan". Jaja. Han ska då alltid krysta fram namn.
J - Vem?
M - Sören Jacobsson.
J - Jaha. Men.. Men! Vad håller du på med? Vi ska inte diskutera SÖREN JACOBSSON NU!
M - Mmm... Sune liksom. Och Bert. Så framtvingat. Eller hur?
J - Men HALLÅ du måste gå!!!
M - FAN vad SUR DU är då!!!

Och sen var det dags för tandborstning samt sprayning av (hans) lugg. De gick väl 20 i.

...
Haha. Sören Jacobsson. Sören Olsson ska det naturligtvis vara. Jag skyller på M. Det var han som började gasta om Sören Jacobsson.

Tack.

Nu är jag helt lipfärdig. Herre gud vilka fina svar ni lämnat allihopa. Så otroligt roligt och... vackert att ni delar med er. Och så många nya människor att följa i bloggar. Jag är oerhört tacksam för alla svar och har läst dem alla noga noga flera gånger.

Mer och mer.

Jag har funderat på det innan men känt: nej orkar inte en grej till att sköta. Men så frågade Anna om jag inte borde twittra. Och ja! Varför inte? Så nu gör jag det. 140 tecken liksom. Hur jobbigt kan det vara?

Nya bloggar.

Himla bra grej med svaren i inlägget nedan. Jag kommer att hitta en massa nya bloggar att följa. Fortsätt svara!

Vilka är ni?

Det här har jag aldrig gjort någon gång men jag har blivit sugen varje gång andra gjort det.

Vilka är ni som läser här? Hur gamla är ni? Vad jobbar ni med? Vad pluggar ni? Vad gör ni när ni är lediga? Var bor ni? Vad ser ni fram emot? Vad ska ni göra idag? Vad läser ni? Vad ser ni för tv-serie? Och en extrafråga: vad borde jag blogga (mer) om?

Jag skulle bli jätteglad om ni orkar svara på frågorna. Eller skit i att svara på frågorna om ni inte känner för det och berätta vad ni vill!

Quiz.

Igår begick jag quiz-debut och vann! Jag gick uppenbart dit med rätt personer. För jag hade ingen aning om att Snoop dogg egentligen heter Cordozar Calvin Broadus, Jr. Det visste i och för sig inte mina lagkamrater heller. Men! Ett presentkort på 400 spänn i baren blev en flaska champagne och det var fint en helt vanlig tråkig tisdag.

Dagens M.

Först gnällde han lite om att jag länkar dåligt till honom och därefter att han är en kille som "utstrålar positivism och go". Sen sa han att jag inte fick blogga det han sagt. Då mailade jag det till Bibliotekarien (börja blogga!) istället. När jag skickat mailet insåg jag att jag ju kan länka till hans härligt positiva blogg och passa på och säga att min kille är en kille som utstrålar positivism och go (så fick vi det sagt två gånger).

"Go". Hahaha.

HAHAHA.

Åh herre gud!

Jag visste väl att det var nåt jag glömt på övervåningen. Plånboken. Det blir alltså ingen lunch. Inget café. Ingenting. Fan.

MVH/Bortskämd som kan äta mat flera gånger om dagen

Inmålad i ett hörd.

Jag är 100% missnöjd med att Frallan lyckades ta sig igenom mina pefekta (trodde jag) kattspärrar och rusade fram och tillbaka över det nymålade golvet inte mindre än tre gånger. Det är tur för honom att han är i säkerhet uppe i köket nu. Själv är jag nedmålad på undervåningen. Men! Vi har en ytterdörr här också så snart går jag till nåt café med uppkoppling och skriver krönika.
...
Nu kom den lille satkatten ner igen. Fyra turer fram och tillbaka över golvet alltså.

Plötsligt händer det:

Mat.

En grej som många skriver att de tycker är tråkigt i bloggar (alltså bloggar som inte är dedikerade matbloggar) är mat. Det fattar inte jag. Jag älskar att läsa om vad folk äter så där till vardags. Jag älskar det så mycket att jag funderar på om jag själv ska börja med lite matbloggeri här. Jag gör ju ändå det nästan varje dag och tycker att det, för det mesta, är roligt.

Men...

... jag ska laga mat. Ingen Margot för mig med andra ord.

P.S. Se dokumentären "Senna" om Formel 1-föraren Ayrton Senna om ni får chansen!

Margot at the wedding.

Om tio minuter börjar Noah Baumbachs "Margot at the wedding" på 4:an. Jag tyckte att den var betydligt bättre än "The Squid and the whale" och att det var fantastiskt att se en film med två kvinnor i (de två bra dessutom) huvudrollerna. Om man orkar se film med reklamavbrott så rekommenderar jag alltså att du skiter i att laga middag (eller får någon annan att göra det åt dig) och bara släng dig i soffan för kvalitetsfilm klockan 17.00 istället.

M gör lasagne.

M [läser i receptet] - Fyra matskedar tomatpuré... mm... hur mycket är det ungefär?
J - Fyra matskedar tomatpuré? Det är fyra matskedar.
M - Jaha. Men om man bara ska göra på känn... hälla ner bara.
J - Här är måttet.

Det blir bättre.

Så går nästan hela Smurfarnas "Dags för Macarena". Tintin trycker stopp och öppnar. S:et stänger luckan och startar om från spår 1 igen. Nu har jag alltså hört "Dags för smurf och dags för macarena" fem gånger. För att inte tala om guldraderna "Macarena är det som gäller när du är sur och bara gnäller. Hej! Du får en smurfblixt i knoppen och snart mår du toppen ha ha ha... Du! Kan va' världens sämsta amatör snart smurfar du i kör för macarena är såååå bra!". I beg to differ.

Och öronproppar.

Vad härligt. S.et hittade precis en smurf-skiva. Ni vet de med "smurfierade" hits. Min syrra måste verkligen ha hatat mig den dagen hon bestämde sig för att ge S:et en skiva där någon sjunger "jag är här och kom hit som en smurfare" med den vidrigaste lilla röst man kan tänka sig.

Slappna av. Var inte rädd.

Jag fikade med Koftan på Biscotti nyss. Sen gick vi hemåt med S:et och Tinto i släptåg. Då fick Koftan bevittna sistnämnda barn plöja fram och tillbaka i en djup vattenpöl (det rann av strumporna när vi kom in och hennes vita uggla var dyblöt och svart efter ett dyk ner i en jordig pool av regnvatten). Jag försökte hamna i det vegetativa tillstånd jag var i under semestern när jag var så trött att jag knappt kunde hålla ögonen öppna och medan kidsen klättrade över mitt ansikte och kropp sa "jag bara blundar och låter det här hända". Och S:et lyssnade och sa myndigt till M innan hon började hoppa på honom "pappa.... nu bara blundar du och låter det hända". Så är det att ha barn (ibland).

Ebba & Didrik.

Jag funderar på att börja se Ebba & Didrik med S:et. Mest för att jag själv vill. Och för att den är fantasisk. Suzanne Reuters trötta mamma. Herre gud. Hon är så bra.

Oförnuft och känsla.

Via Rebecka Åhlund får jag reda på att Helena von Zweigbergs fantastiska program "Oförnuft och känsla" är tillbaka (och har varit det ett bra tag). Lyssna i P1! Snålhet, skam, offer, oskrivna regler, rädsla och en massa annat är ämnen som avhandlas. Lyssna. Du ångrar dig inte.

Event planner.

En av de viktigaste grejerna på Wow var ju faktiskt att vi träffade Emster och Jäl. Tursamt nog var de skittrevliga i verkligheten. Hur skulle vi gjort annars? Tagit bort i länklistan? Deletat på fejjan? Ah va jobbigt det hade blivit. Eller tänk om hon gjort det. Att vi bara "åh va trevliga de var! men vart tog de vägen? Hon verkar ha gått ur FB???". Nu ska koolaste katten sadla om i alla fall och bli event planner. Anordna The Wire-träffar och sånt. Mycket bra initiativ.

Blöjavvänjningen vs. J

1-0

One down så att säga. En brun på köksgolvet.

Hur gör man? Hur gör man?

Underbyxor på eller av? Helt naken?

Det är väl bara att hålla sig helt lugn och glad antar jag. Jag minns det som att just de två sakerna var absolut svårast under förra blöjavvänjningen.

Era.

Jag har haft besök och får troligen besök imorgon igen. Mina systrar och jag har sett alla Harry Potter-filmer på bio tillsammans. Utom en för då var E sur så då gick jag och A själva. Syskon, så funkar det liksom. Imorgon kväll ska vi i alla fall troligen se sista filmen. Slutet på en era på två sätt med andra ord. Vi kanske hittar någon annan filmserie att se eller så får vi se till att införa en obligatorisk gemensam biokväll och middag om året.

Bruden & systerdottern.

Lilla bokmalen.

S:et går på bröllop.

(Och hon fick hålla min systers bukett under ringbytet. Eller ringväxling eller vad det nu heter.)

Långsamhetens lov.

M gör allt för att undvika träning (tror jag). Jag tipsade honom om billigt träningskort på mitt gym. Och han skulle minsann knalla dit på en gång och köpa. Sen tog han av sig brallorna och satt i kalsonger i köket med sin iphone. Och han fnittrade och skrattade för att han skrev nåt så himla roligt i den. Sen började det närma sig stängningsdags för gymets reception (21.00). 20.53 frågade han om han borde gå dit snart för att hinna?. Ja, gå. "Mhm.. ja det ska jag!" Så stod han här och velade i kalsongerna. Jag frågade hur långa steg han tar ungefär och om vi inte kunde diskutera hur många minuter det kunde tänkas ta för honom att komma dit. Han funderade. "Nej jag ska nog gå". Då var klockan 20.55. Så försvann han ner i sovrummet. Kom upp i sin löpartröja och löparbyxorna. De sistnämnda ut och in. Jag hade inte fattat att han hade tänkt träna men uppenbarligen hade han skjutit upp hela inköpsgrejen för att slippa läggningen av kidsen. Men den mansgrisfinten satte jag stopp för. Så det blev inget kort för honom men en timme senare skulle han ut och springa. Han ville bli peppad och älskad för att klara det. Men orka! Jag har en blogg att sköta.

"Nu har jag gjort det igen"

Hallonkruka!

M:s kollega Josefin har en sjukt snygg pysselblogg. Jag hade varit glad om jag hade fem procent av hennes kreativitet. Men det har jag inte så jag håller mig nog till att kolla hennes blogg istället.

Det som lyser är Prince.

Jenny Wilson!

Okkervil river.

Potta.

Det blev ingen potta. 399 kronor för en bit formad plast som T ska bajsa och kissa på? Tack men nej tack. Hon är inte så petig med sånt. Det får duga med en billig från stora varuhuset istället. Men underbyxor däremot. De ser ut som små turkosa/rosa/lila/gula kalsonger med moln och stjärnor på. Hon fick prova igår. Det verkade som om hon kände sig mäktigast i världen. De var pösiga fram och pösiga bak men de stannade uppe. Sen blev det tredje världskriget när de skulle av och blöjan skulle på igen. Hennes vilja är gjord av stål och eh... ilska.

Nä,

nu orkar jag inte vänta på storbloggarn längre. Jag lägger mig i soffan och kollar på "The Hour" istället. Fail för M. Win för mig. Tror jag i alla fall.

Nummer.

M hade en utläggning om sitt mobilnummer tidigare ikväll. Han meddelade att butiken med sängborden ringt angående vår beställning. Sen frågade han om jag tänkt på hans mobilnummer. Det hade jag inte. Men det hade han. Han hade tänkt mycket på det och hur besviken han är på de uteblivna reaktionerna. Hans nummer är "briljant". Jag förklarade att det inte är han som gjort numret utan att han bara fått det av en slump.

- Ja men jag tänkte innan idag då när jag lämnade numret att nu... nu måste det ju komma en reaktion?
- Varför?
- För att det är så... bra. Det är genialt.
- Ja men det är väl ingen annan som bryr sig om det?
- Ja men jag tänkte när jag sa "33 36" att nu... nu fattar hon mönstret.
- Ja men två tal är inget mönster?
- NEJ MEN JAG FATTAR JU ATT DET ÄR ETT MÖNSTER!
- Ja men sen kommer slutklämmen... 39.
- Ja?
- Ja då väntar man ju sig... NÅNTING! Någon sorts reaktion. Det är ju så jävla bra. Så där står man och väntar på applåderna.
- Mmm. Du får kanske säga nåt i stil med "070... och NU KOMMER DET..."
- Ja. Kanske. Det ska det bloggas om.
- Du menar att jag ska blogga om det?
- Nej! Jag! Det finns säkert fler som känner igen sig i det här.

Lillbyxan.

Om vi nu ska potträna lillfisan så innebär det också att vi får köpa underbyxor till henne. Hon har kanske världens minsta rumpa. Finns det ens i hennes storlek (80 - men hennes raka lilla barnkropp kommer att tappa trosor i den storleken)? Jag tycker att hela grejen känns helt bisarr. Hon är ju pytteliten! Men eftersom hon går runt och säger "äck" (äckligt) och pekar på blöjan så fort det är något på gång/har hänt så antar jag att det är bäst att fånga ögonblicket. När blev hon så stor?

Efterlysning.

För några år sedan eller nu är det kanske många, läste jag en blogg som hette "Torr, kall och gratis". Om jag inte minns fel låg den på Expressen då men flyttade sedan. Det var en kvinna i 35-årsåldern som skrev den. Hon bodde någonstans i Frankrike (som jag minns det) och skulle släppa en bok i Sverige lite senare. Sen försvann bloggen. Och jag saknar den. Någon som känner igen? Hon skrev otroligt bra. Och öppet. Nästan smärtsamt ärligt ibland. Troligen en av de bästa bloggar jag läst.
...
Nu hittade jag en blogg på Expressen som heter exakt så och är från 2006. Men jag känner inte igen den. När jag sökte efter den för något år sedan hittade jag ingenting. Skumt.

Flugor.

Idag ska vi köpa sängbord. Det har vi planerat i några år nu. Sängen tog fyra år att skaffa och sängborden såg vi ut för tre år sedan. Vi arbetar ganska långsamt med lägenheten.

Dagens största problem är för övrigt de JÄVLA bananflugorna. Jag brukade vara mästare på att göra den där häxbrygden som fångar de små asen men i år har jag misslyckats totalt och de svärmar kring varenda liten smula.

Tinto.

Är stor. Hon säger "mamma här, pappa inte hemma". Och på förskolan säger de att vi borde börja potträna nu. Herre gud hur gör man sånt? Jag har ingen aning. Jag minns med fasa den perioden med S:et. Extrakläderna, vansinnesrusningar genom Nordstan till nån toalett, belöningssystemen, borttagningen av belöningssystemen, pottan och gud vet allt. Så är det dags för Tinto. Hon säger "äck" och pekar på blöjan. Ja hon vet ju vad som händer. Så då blir det väl så. Pottinköp imorgon.

?

Jag tänker mycket på vilka som läser här av de jag känner eller har känt. Det är begränsande. Helt klart. Även om det jag skriver om här är en otroligt liten del av mitt liv så är det ju ändå jag. Ja det känns lite konstigt. Det går i perioder det där. För det mesta tror jag inte att jag bryr mig om det. Men jag är väl inne i någon sorts extrem självmedveten period. Hur framstår jag nu? Vill jag att h*n ska veta det här? Och ofta är det nej så då skriver jag inte.

Planen.

Som kommer att krascha ganska snabbt för jag håller mig aldrig till planer som känns bra (varför är jag sån?). Jo jag är väl bekväm. Det är skönare att läsa böcker än att rensa dammigt skit uppe på vinden. Men jag tänker att jag borde ha ett projekt varje dag. Såna där saker som gör att det känns som att.. jag gjort nåt. Hålla igång träningen. Rensa en garderob. Söka ett arbete om dagen. Sånt. Trekvart på gymet var bra. Och en maskin tvätt på tork. Tänker att jag rensar och viker S:ets och Tintos kläder i garderoben ordentligt. Sen får jag duscha.

Långsam.

Jag har inte alls lust att gå och träna men jag vet att allt brukar kännas något bättre efteråt så jag får göra det i alla fall. Men lust har jag då rakt inte. Inte alls. Jag blir som förlamad av att inte ha något att göra. När jag har saker inplanerade blir ännu fler saker gjorda. När jag har inget blir det inget. Men om jag byter om nu så...

Ta det lugnt.

Det känns märkligt att inte ha en riktig plan för hösten. Det har jag alltid haft. Nu ska jag söka arbete. Sysslolösheten gör mig desillusionerad. Jag känner mig inte glad. Inte glad alls. Men det ordnar sig det ordnar sig det ordnar sig.

nina carlson.

Nina Carlson

Jag läste en blogg som Nina skrev förr och älskade den. Jag läste och önskade att jag kunde vara så ärlig och öppenhjärtig som hon. Men jag vågade inte. Inte nu heller. Sen skrev hon en annan och sen en annan och alla var lika fina. Nu finns det en som jag tycker att ni ska kolla. Den är fylld av hennes skisser, målningar, illustrationer och serieteckningar. Hon är fantastisk. Efter ett tag fattade jag att hon och E som skriver "For the World is hollow and I have touched the sky" känner varandra på riktigt. Så himla skumt det där. Världen är så himla liten ibland. Nu känner jag i och för sig inte någon av dem men har läst båda länge. Och sen gick det plötsligt en linje mellan dem. Det är konstigt men då blev båda mer verkliga. Ett bevis på att de liksom finns utanför texterna.

Hej igen.

Nej, det blev inte så mycket bloggande den här semestern heller. Men nu är vi hemma i Göteborg med ett nät som faktiskt funkar (kan till och med kolla mailen!). Jag har hunnit fylla år, äta italiensk glass, få öronen avpratade av två tjattriga barn, springa några mil, dricka vin, besök från vänner, läsa böcker, somna på en filt på gräsmattan och bada i havet. Och en massa annat. Det var en fin sommar men som vanligt kändes den för kort. I morse när klockan ringde var det höstkyligt i sovrummet och nu börjar arbetssökandet.