måndag 15 augusti 2011

Långsamhetens lov.

M gör allt för att undvika träning (tror jag). Jag tipsade honom om billigt träningskort på mitt gym. Och han skulle minsann knalla dit på en gång och köpa. Sen tog han av sig brallorna och satt i kalsonger i köket med sin iphone. Och han fnittrade och skrattade för att han skrev nåt så himla roligt i den. Sen började det närma sig stängningsdags för gymets reception (21.00). 20.53 frågade han om han borde gå dit snart för att hinna?. Ja, gå. "Mhm.. ja det ska jag!" Så stod han här och velade i kalsongerna. Jag frågade hur långa steg han tar ungefär och om vi inte kunde diskutera hur många minuter det kunde tänkas ta för honom att komma dit. Han funderade. "Nej jag ska nog gå". Då var klockan 20.55. Så försvann han ner i sovrummet. Kom upp i sin löpartröja och löparbyxorna. De sistnämnda ut och in. Jag hade inte fattat att han hade tänkt träna men uppenbarligen hade han skjutit upp hela inköpsgrejen för att slippa läggningen av kidsen. Men den mansgrisfinten satte jag stopp för. Så det blev inget kort för honom men en timme senare skulle han ut och springa. Han ville bli peppad och älskad för att klara det. Men orka! Jag har en blogg att sköta.

5 kommentarer:

den rabiata orakade flat-feministen fanny sa...

Lyckades han springa då utan pepp från dig då? Jag hoppas att han inte gjorde det och i framtiden kommer skylla på dig för sin obefintliga träning, för att du inte stöttade honom nog.

Josefine sa...

Haha. Det skulle han aldrig våga.

Johanna sa...

Bra där. Att låtsasskratta åt mobilen är liksom inget giltigt skäl för att slippa undan grejer. Genomskådas!

Josefine sa...

Ja han är sjukt genomskinlig ibland! Men det tror han inte. Han tror att han är smooth criminal.

Larsson i Majorna sa...

"Mansgrisfinten" Stort garv!