Lilla fröken Sur.

På helgen rasar all struktur samman i vår familj. Vi är som ett gäng barn. Plötsligt är det långt efter lunchtid och ingen lunch finns i sikte. Blodsockerfall (som enligt Knausgårds kompis är en svensk uppfinning) och trötthet resulterar i, ja vad ska vi säga, syrliga tonfall. Och sen börjar det. Ja men ska vi inte göra det först och sen det? Men maten då? Vi (jag)måste ju äta! Och M börjar med sitt: Ja men om ändå ska åka till tippen kan vi ju lika gärna hämta saker lite snabbt på vinden. Snabbt på vinden? Det ser ut som att tre familjer samlat all sin skit och dumpat det där. Men nu är det insamlat i säckar. Ingen har ätit och M är enligt egen utsago "mätt sedan frukosten". Ja det lär visa sig. Han kan ju hoppa över lunchen om han är så mätt. Fan vad sur jag blir när jag är hungrig och nyvaken.