fredag 10 juni 2011

Små arma armar.

En liten liten bok men mina armar bara "nej låt oss vara vi har dött". Nu funderar jag på om jag ska maxa mitt gnällande som M brukar göra. Ingen har någonsin känt sådan smärta som han. I morse sa han att han ser fram emot träningsvärken jag kommer att få eftersom "du inte känt sån smärta tidigare". Att jag inte bara ställde mig upp och vrålade "VEM FAN VAR DET SOM FÖDDE DIN DOTTER???" är såklart en gåta (tur för honom att jag hade hunnit dricka lite kaffe). Men det ska han få betala för nu när jag blivit nedmald till en svag liten soppa. Inte ett finger ska jag lyfta och inte ett samtal ska få avslutas utan att jag på något sätt dragit paralleller till eller påmint om muskelsmärtan.

3 kommentarer:

Nipe sa...

Bara ge igen, det är han värd ;)
Jag har bara gått på BodyPump en enda gång och första dagen efter blev mitt hår oborstat och något frukost-te lyckades jag aldrig dricka... Jag lider med dig.

Jenny sa...

Åhh, efter mitt första bodypump-pass kunde jag inte räta ut armarna på flera dar. Trodde jag skulle få gå runt med robotarmar resten av livet. Men de rätade ut sig till slut!

Josefine sa...

nipe: än så länge har jag klarat mig ganska bra men det finns ju ingen anledning att hålla tillbaka gnället ändå tycker jag!

jenny: haha.. ja fy fan jag har fått höra flera såna mardrömshistorier nu! jag kanske borde ha dragit på mer med vikterna. hmm. men jag är glad för att jag kan röra mig idag. vi har tusen saker vi måste göra..