torsdag 9 juni 2011
Träna.
Idag har vi varit på skolavslutning i ett kvavt och svettigt klassrum. Sen tog jag med mig Tinto hem och åt lunch på vägen. Hon somnade som en liten liten gris så fort hon hamnade i sängen. Själv sov jag som en större version i soffan efter några sidor Knausgård. Vädret är så konstigt. Jag känner mig vimmelkantig. Jag tror att jag ska avboka kvällens bodypump-pass (mitt livs första) till förmån för middag ute. Jag kollade schemat och såg att det finns ett cykelpass 06.45 imorgon bitti. Nu är frågan om jag vill göra det mot mig själv. Jag är en B-människa ut i fingerspetsarna. Det enda jag tycker är i närheten av kul (eller mer korrekt: uthärdligt) på morgonen är kaffe. Jag har egentligen bestämt mig för att låta träningen vara okej. Inte tvinga mig de dagar det bara känns för jävligt, inte gå på tider som jag vet inte passar mig och ja.. bara låta det hända liksom. Och det funkar faktiskt. Träningen känns inte som tvång utan bara som en rutin. Det är väl så det är som bäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är ju exakt så det ska vara, enda chansen att man gör det till en permanent del av livet och inte bara ett tillfälligt projekt.
På tal om det blir det ju intressant att se hur länge din sambo håller uppe sitt nyfunna och hysteriska löptränanade..haha. (Obs, snällt skratt, inte elakt.)
Ja verkligen. Jag känner mig nöjd med att jag lät bli att träna när halsontet började ge sig till känna också så att det bara dog ut efter en vecka. KÄndes inte jobbigt att fortsätta träna heller. Annars har det varit det som varit min största fiende - när rutinen bryts och den ska tas upp igen.
Och M:s löpning ja! Han är så sjukt envis och skulle aldrig förlora. Han kommer att bli tvungen att ta sig runt nu bara för att han bloggat om det. men det ska bli spännande att följa!
Skicka en kommentar