Han är inte så mycket för världen just nu. Han försökte hoppa upp på bordet men slog bara i magen och ramlade ner. Nu sover han bakom min nacke med sin tuffa nya id-märkning i örat.Snart kommer lilla S:et hem. Då blir det föreläsning om Vikten av att låta nykastrerade katter vara HELT ifred.
När jag stod i entrén och väntade på Ryssland tänkte jag bara "inte gråta inte gråta inte gråta" eftersom det fanns en viss risk för att mina gravidhormoner skulle kunna ställa till med tår-kalas inför hela veterinärmottagningen. Jag började inte gråta. Men jag kände mig som SATAN när jag såg hans sår. M kommer troligtvis att ha ont i pungen hela kvällen. Han hade ont redan i morse i ren sympati när jag gick iväg med lille katten. Kanske svimmar han när han ser stygnen i det allra heligaste.
2 kommentarer:
Åååh, de är ju så ynkliga när de varit hos veterinären och blivit opererade... Och själv så känner man sig så elak. Det är ju tyvärr lite svårt att förklara för en kisse att det är det bästa i längden.
Hoppas han blir piggelin snabbt!
Men det måste ändå vara lite skönt att kunna gråta hur mycket som helst och skylla på hormoner?
Taskigt av magen att göra så onte just när Lily skulle spela, riktigt elakt, du får hämnas på ungen när den har kommit ut!
Fika senare i veckan? Jag är fortfarande ledig och kommer hem imorgon.
kram
Skicka en kommentar