Viskaren.

Så där. Nu gick det att logga in igen.

Det blev en liten paus till så här den sista skälvande semesterveckan. Vi har badat och läst. Och varit på IKEA. Och monterat. Och monterat. Och monterat. Och burit saker upp på vinden.

Idag var vi hos barnmorskan igen. Inte hos vår egen tyvärr som vi verkligen börjat gilla. Vi fick en vikarie. Herre gud. Hon sa "ja a a a a" så där jobbigt på inandning. Hon gjorde det efter v a r j e uttalande och fråga. Vi behövde inte svara på något egentligen - det gjorde hon själv (äter du dina järntabletter? - jaa aaaa, du är förkyld ja ja aaaa aaa, allergi eller förkylning förkylning ja a a a aaa) . Eller vi och vi. Hon kaste ett getöga på M så hon såg väl att han var där men i övrigt verkade han vara genomskinlig för henne. Hon undrade om vi hade några frågor. Nej sa jag bestämt och gav M en skarp blick så att han skulle fatta att han inte kunde dra igång några diskussioner i klass med dem han kan ha i diverse butiker om überanala detaljfrågor. Den här barnmorskan kunde man inte prata med. Jag undrar för övrigt om det är någon speciell policy de har på just barnmorskemottagningar om att viska fram allting. Jag vill att de ska vara vänliga men raka och tydliga. Inga frågetecken. Jag vill inte tala om för henne hur bebisens huvud ligger - det tycker jag att hon ska tala om för oss. Och jag vill INTE att de ska viska.

Hjärtat pickade i alla fall på. Huvudet låg nedåt och vi ligger fortfarande mitt på kurvan. Alles gut.