What's the deal med päls?

Kan man inte bara låta bli att använda det?
Köp fusk. Herre gud. Det är vansinnigt att köpa päls - oavsett var den är producerad.

Nu såg jag nyss i Aftonbladet att Blondinbella kritiserats för sitt pälsanvändande och hyllande av päls. Inte så jävla konstigt att hon får kritik för det. Och ett väldigt smart drag av henne för att få mer uppmärksamhet - det har under en väldigt lång tid provocerat med pälsanvänding.

I alla fall. Jag har sett att ett argument som används för att rättfärdiga pälsanvändande är att det är miljövänligt (Blondinbella påstod det i ett tidigare blogginlägg - som jag inte riktigt hinner leta upp just nu för jag lagar just en vegetarisk måltid).
Ett helt befängt påstående. Dels blir det problem med djurens avföring, dels med deras flådda döda kroppar och dels med de tungmetaller och olika kemikalier som används för att behandla pälsen.

Ett annat idiotiskt argument för att använda päls är att folk äter kött. So what? Gör ett ont ett annat ont rätt? Jag tror inte det. Eller rättare sagt: nej det gör det för helvete inte! Vad är det för sorts argument? Jag själv är en sån där halvvegetarian. Äter fisk då och då (nej jag kan inte rättfärdiga det). Jag har en fuskpälsmössa (såg att Little Peache också skrivit en pro-päls-blogg där hon också argumenterar för att har man fuskpäls uppmuntrar man människor till att använda riktig päls - något jag inte alls kan förstå). Jag har en fuskskinnjacka. Jag har en gammal plånbok i skinn (nej det är inte heller bra). Ändå anser jag mig ha rätten att säga att pälsproduktion idag är moraliskt vedervärdigt. Som dagens samhälle ser ut är det inte lätt att leva fläckfritt. Alla får väl göra vad de kan. Men att man gör fel i vissa saker kan aldrig ta ifrån en rätten att tycka i en annan moralisk eller etisk fråga.

Jag har heller ännu inte sett några bra argument för varför de har rätt att använda päls. Det skulle vara verkligt intressant. Ens egna moraliska ställningstagande får man ta i sig själv och motivera själv - man kan aldrig motivera eller argumentera för en sak genom att påpeka hur andra gör. Blondinbellas pälskappa har ingen moralisk koppling till Jonna i Ystad som äter skinka på julafton.

Läs lite här hos Djurens rätt.
Och gå med.

Eftersom det är nyårafton

passar min käre pojkvän på att bli sjuk så att vi får stanna hemma.
Vilket känns helt okej ändå eftersom tv:n pumpar i oss finkultur som Cirkus Scott (en gång var jag inne på Henry Bronetts poesiblogg och läste - det gör jag aldrig om, poesin som finns i den där ungdomstidningen CHILI är som att läsa Aeneiden i jämförelse), Madicken (som vi enbart sett i runda slängar femmiljarder gånger tidigare) samt Snowroller. Det har dessutom bara börjat. När året är nytt kommer vi att ha konsumerat så mycket tv-kultur att vi kan stänga av apparaten för minst ett år framåt.

Nu ligger M i sängen där nere. Sjukdomen + katten förvandlar honom till det mjukaste och blödigaste man kan uppbringa på denna jord. Och det är fint som snus.

Jag och S ska strax ut på lite strapatser i Majorna för att göra av med lite av hennes outsinliga enerigi. Jag hoppas på att kunna ägna mig åt lite mer Blonde så fort vi kommit in igen. Och lite kaffe kanske.

Vi har ingredienserna till hummersoppa i kylen samt alcacevin som ska passa till. Skulle varit kvällens förrätt på middagen men nu kan vi istället äta hummersoppa i dagarna sju!

Sen blir det kärlek, vin, mat, näsdukar och febertermometer, Bilar med Blixten Mcqueen och lite Ryssland på det.

Det kommer bli en fin dag.

Gott nytt år på alla!

Aha!

I går bad M lilla S om att hämta fotpallen till honom (nej, han orkar inte röra sig så mycket utan skickar runt sin lilla 4-åring som betjänt). Hon stod vid pallen. Hon såg den. Hon struntade i den. Hon kröp in under granen och tog Rysslands lilla boll.

Den här? frågade hon
Nej, pallen! surade M
Den här då? frågade hon och höll upp en annan liten boll
NEJ FOTPALLEN! tjurade den late som halvlåg i fåtöljen ca 1.5 m från pallen.
Vilken menar du då?
DEN DÄR! Jämte dig!
Den här? så pekade hon på fotpallen.
Ja just den! sa den lättjefulle.

Idag fick jag svaret på varför hon betedde sig som en galning. Hon ställde sig på pallen och frågade varför den heter fotbollen. Det gör den inte sa jag. Jo det gör den sa hon. Nej det gör den inte sa jag. Jo det gör den det säger pappa. Nej det säger han inte du hörde fel. Nej pappa sa fel... hahaha... pappa tror det heter fotboll... jag är smartare än han. Okej, det ska jag säga till honom. Ehh... nej det behövs inte.

oh no!

innan jag hade blogg gav jag alla mina fantastiska skrividéer till the love of my life.
Tänk om de är slut nu.

Film igen.

Paranoid park var mycket bra. Dialogen var makalöst välskriven.

Det händer inte så mycket just nu. Vi ser film. Jag läser bok. Jag tänker (nästan) bara snälla tankar - det beror nog ganska mycket på att jag bara hänger med människor jag gillar samt inte läser så mycket på nätet.

Jag tänkte tanken att åka in till stan för att köpa lite tråksaker (foundation) men slog genast bort den och kör en bok-i-soffan-dag till. Till sällskap har jag en 4-åring som "måste ta med Ryssland nu för vi har faktiskt lite bråttom till Danmark och Danmark ligger i mitt rum" (detta beror på att den lille katten ligger här och sover och S försöker med alla tricks för att väcka honom och få kånka iväg med honom igen). Vi har även ännu en gång gått igenom hur kattungarna egentligen kom ut ur sin mamma. Så vi har lite biologilektion här idag. Det gäller att hålla sitt intellekt knivvasst alltid.

Jag fick förresten en fantastisk liten fotobok av min working man (haha... hans ledighet är över). Kolla in hela konstprojektet här: Little People in the City.

Långsamma morgnar.

Vi har tagit julen på största allvar och försöker vila oss i form så allt går på lite halvfart. Vi går ut på en promenad och upplever det som att vi uträttat ett helt dagsverke och därför kan lägga oss i soffan sen och ligga där dagen lång. Det är skönt. Det var längesen.

Ska snart iväg till Botaniska och ta med en termos kaffe. Lilla S får en med oboy (vilket föranleder min kille att tro att han kan sjunga på skånska... herre gud. Det kan han verkligen inte).

Sen ska vi hem och läsa. Ser fram emot att läsa Cormack McCarthys Vägen så fort jag läst ut "Blonde".
Det är sköna dagar.

I natt såg vi The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford. Först hade jag svårt att koncentrera mig och tyckte den var ganska seg. Men någonstans i mitten satt jag plötsligt som fastnaglad. Den växte på mig. Den var helt fantastisk. Spelet mellan Brad Pitt (Jesse James) och Casey Affleck (Robert Ford) var grymt. Allt var väldigt lågmält men så otroligt spännande och välspelat. Nu har jag lite svårt för Afflecks röst men det spelar ingen roll. Han är så fruktansvärt bra. Även Gone baby gone med honom är bra. Riktigt bra faktiskt (den är så mycket mer än en vanlig tråkig amerikansk kidnappningsfilm - okej bortsett från nån töntig scen med Morgan Freeman som bara inte kan passera utan lite fniss).

Och fotot! Så otroligt snyggt. Jag ville frysa bilden flera gånger och skriva ut och sätta upp på väggen. Det blev så där blurrigt i kanterna som det kommer blir när jag snart börjar använda min julklapp Diana F+!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



och musiken... Nick Cave kan sina saker.

Tillökning i familjen.

Här är han. Det senaste tillskottet i familjen. Den lille röde.
Ryssland heter han (och smeknamnet är Ryssen).

Tendens i P1 - Svenska berättelser.

Det hör väl julen till att uppskatta allt det fina man har som så många andra inte har och kanske aldrig kommer få. Mat, ett hem, leva i fred, vara frisk, ha sina nära vid liv och hälsa och andra saker som gör att man är extremt priviligerad. Och jag känner mig väldigt lyckligt lottad.

På spårvagnen in till stan lyssnade jag på Tendens i P1. Det handlade om Eva Blomqvist och hennes familj. Barnet hon bar i sin mage dog i slutet av graviditeten. Hon berättade om allt det privata, sorgen, vännerna och bilderna på Nora som togs då hon fötts. Hon berättade så otroligt vackert om allt som hände och hur hon gick vidare. Jag blev alldeles djupt och innerligt berörd av historien och imponerad av Evas förmåga att ta sig vidare med Nora nära i minnet.

Väl värd att lyssna på.
Lyssna här.

Notes on a scandal.

Svenska Filminsitutet delar för andra året ut marknadsstöd till filmer som förväntas dra mycket folk till bion. Man kan verkligen undra över vad det är för sorts vansinnig smak folk i allmänhet har eftersom en av de filmer som får mest av det här bidraget är "Göta kanal 3 - Kanalkungens hemlighet". Att det överhuvudtaget gjordes en 2:a så att det blev en serie filmer är mig fullständigt obegripligt.

Jag gissar på att det blir "Vi hade i alla fall tur med vädret III" som får mest bidrag nästa år när den här höjdaren dragit in mer stålar till SFI.

Det är väl överflödigt att konstatera att det är Beck - I stormens öga som är en av de andra fyra filmerna. Det räcker inte med de 700 Beck-filmer som redan vevats till leda i TV4.

Dementorerna.

Jag är nu dränerad på allt vad glädje och julstämning heter.
Det finns inte ett spår av lugn kvar.
Man kan säga att själva julhandeln och Göteborg fungerade som dementorerna i Harry Potter. Det sög ut min själ. Jag ville lägga mig ner på marken och skrika och gråta och sparka men mitt sociala vett hindrade mig.

Sen skulle jag leta upp en bra bok till min far (surprise... du får bok i år också!) och hamnade vid faktahyllan. Där ser jag en bok med en leende kvinna (ett sådant där upphöjt lugnt leende) och under står titeln "Stressa mindre - meditera mera" och genast därefter fick jag syn på Mia Törnbloms stomatolleende och hurtiga äckliga boktitlar. Jag befann mig just då på Akademibokhandeln på Kungsportsplatsen. Det var mycket folk. Men jag slet ner alla böckerna med Törnblom och den där förbannade meditationsboken och släpade dem till mitten av lokalen. Jag hällde tändvätskan över alltihopa som jag turligt nog tagit med mig idag. Och sedan satte jag fyr på hela den glada skiten och åkte hem. Det var skönt.

Tyvärr var det där inte sant.
Jag hittade en bok till pappa och fick ställa mig i kön precis som alla andra. Och efter det gick jag vidare till nästa ställe där det var ännu mer köer. Och så har jag spenderat hela eftermiddagen.

Nu är mitt inre dött.
Eventuellt kan det bli bra igen om jag får fotmassage ikväll.

Böcker.

Jag har just börjat på Joyce Carol Oates Blonde (igen). Tror att jag älskar den. Oates är ju, som alla vet, en oerhört skicklig författare och sjukligt produktiv ovan på det.

Jag har kommit sjuttio sidor in i boken. Den är fin.
Och sorglig.

Den får mig att tänka på Sara Stridsbergs Drömfakulteten som jag läste för något år sedan. Även den är ju en fiktiv berättelse om en verklig person (Valerie Solanas). Jag grät floder på slutet. Kände mig så djupt berörd av hela historien, av Solanas och av Stridsbergs fantastiska språk. Blir faktiskt lite gråtmild bara av att tänka på språket i den. Så oerhört vackert skrivet om något så fruktansvärt tragiskt.

Läs även Happy Sally av Sara Stridsberg.
Fantastisk liten stor bok.

Min pojkväns nya telefon.

M har fått en iphone via jobbet. Han gillar den mycket. Han hör inte vad man säger när han har den i handen. Den naturliga frågan kom upp:

-Om du skulle knuffa ut mig eller iphonen för ett stup vem skulle du knuffa ut då?

det blev en lite för lång stunds tystnad

- Det skulle nog bli iphonen.
-Okej. Fint.
- Mmmm... [han funderar en stund] Det är ändå roligare att pilla på dig.

Och vem har vi här då?

Det är jag. Och det är ett jag som är äckligt nöjt med att vi kanske får hem en liten röd en (KATTEN mina vänner!) under mellandagarna. THE HAPPINESS!!!

En av de bästa grejorna med min kille

är att han så ofta tar sig vatten över huvudet.
Ikväll ska han på julfest med jobbet. Förra året gick det bra. Året innan det... inte riktigt så bra, då hittades han på toaletten. Alltså PÅ toaletten med brallorna nere. Där satt han och sov. Sen bar någon hem honom. Tur att jag inte var hemma. Jag hade kanske dödat honom i ren skräck då.

I alla fall. Ikväll är det dags igen.
Imorgon kl 11 får vi fikabesök.
Han ska tydligen upp "tidigt" och köpa fika.

Jag kan knappt vänta till imorgon. Då är det jag som väcker honom och skriker "upp och hoppa lille vän... nu ska du iväg och köpa nybakt". Och sen ska jag skratta rått när han muttrar och stinker gammalt vinglas.

The Skadeglädje.
I love you.

Patrick Wolf de luxe.

Jag bjuder mig själv på en mysig fika i hemmets lugna vrå innan helvetet bryter lös (ska ut och handla julklappar)

Tre salta pinnar och en espresso.
Fika de luxe.

Det är synd och skam

att mina julklappar redan tycks vara inhandlade annars hade jag önskat mig den här sjöboden i tyg att ha till bag-in-boxen. Ett hett tips om man bor i Göteborg och har svårt att komma på julklappar (kanske till den som redan har allt): den Marina presentshoppen på Slottskogsgatan.


P.S. Mamma... jag menade inte allvar så köp ingen tygsjöbod till mig. D.S.
P.S. 2 Jag ser nu att det står "Vinstugan" över fönstret. Så förbannat fyndigt. Så förbannat göteborgskt. Och här ska man bo.

Så här sitter vi då,

kvinnorna i hemmet. Färdiga sedan länge. Ytterkläderna fick tas av igen eftersom mannen i huset har ägnat sig åt att göra nummer 2, titta på olika kläder i garderoben, brukat okvädningsord på sin dotter då hon spillde ut jordgubbsochlime-juice över den vita ryan samt vansinnesskrikit i sovrummet så jag trodde att det hänt något allvarligt. Vi rusade åt hans håll. Extrakiddot skrek "vad hände pappa?". Så kom vi ner till sovrummet. Han gnydde. Han nästan grät. Han hade fastnat med skäggstubbet i skjortknappen. Vi gick upp igen utan kommentarer.

Nu står han i badrummet och "ska bara trimma skägget lite".

Kanske kan vi gå snart.
Kanske inte.
Vi får se.

I vår hall i söndags.

Och vad ska detta föreställa?

I morse hörde jag ett morgonilsket skri från vadragsrummet
... "MEN VAD I HELVETE..... GRANEN HAR VÄLT!"
Jaha. Den var så fin igår. 120 små ljus, silvriga, violetta och vita kulor och stjärnor och två små tacky paljettbeströdda fåglar som lilla S fått välja själv. Granen ställdes upp igen. Lutades lite mot väggen för vidare fix ikväll. S trodde att det kanske eventuellt var så att "granen bara ville sova lite".

Så klev jag upp lite senare. Tänkt göra lilla familjen lite glad genom att fixa till den igen. Fästa de torkade vita rosorna, hänga upp silverkedjorna fint igen, sätta stjärnan i toppen (en torkad och silversprayad stäpplök) igen. Så välte den. Jag skrek "helvetes jälva skit och piss" och andra saker i den stilen. Torkade upp vattnet på golvet. Skar mig på de förbannade barren. Jag tänkte "nä nu tar jag min hand från dig granhelvete" men ställde ändå upp den igen. Tyckte att den stod ganska stadigt och bra. Jag lät kulorna ligga och drälla på golvet och tänkte överlämna dekorationen åt den som tycker att det är roligt (och det är bara lilla S som tycker det är kul tredje gången).

Så skulle jag vattna den jäveln. Den välte igen.

Dra åt helvete din förbannade gran. Du är död i mina ögon nu.

[lite svajig i humöret för tillfället]

Alf Svensson är sur.

Han tycker att dumhetens apostlar rycker in och förstör "vår" kultur då en rektor i Småland beslutat sig för att inte låta skolavslutningen ske i kyrkan. Ett inte jättekonstigt beslut kan man tycka. Sverige är ett sekulariserat land och det är väl ganska naturligt att man därför vid skolavslutningar och liknande håller det på skolan eller något annat ställe som inte har med religion att göra?

Vad håller vi på med i vårt land? Har dumhetens fundamentalister, om de nu sitter i skolstyrelser eller i andra kulturvårdande sammanhang, för avsikt att göra barn och ungdomar urarva vår tradition och vår kultur?

Så skriver Alf Svensson i SvD:s Brännpunkt idag.
Jag undrar verkligen vad han menar med "vår" tradition och "vår" kultur. Vilken kultur är det? Är det den som hans familj utövar? Är det så som jag och min familj lever? För jag är ganska säker på att vi inte har samma syn på hur "vår" kultur ser ut. Och så alla andra människor i Sverige som har helt andra traditioner och helt andra kulturella förtecken. Får de vara med i "vår" kultur? Måste de anamma den? Har vi inte andra arv att komma med i Sverige än kyrkan? Och att det är i kyrkan respekten för människan finns dokumenterad (skulle den inte finnas det på andra ställen - man kan ju hoppas lite på att det är sådana spörsmål barn och ungdomar får lära sig om i skolan (filosofilektioner någon?)). Känns ganska mycket som att han knyter an till den där gamla synen på att moralen och etiken bara kan strömma ur en religion och ingen annanstans (vilket är helt befängt). Bara för att man inte håller skolavslutningen I kyrkan behöver det näppeligen betyda att vi inte kan lära oss om kyrkan eller dess traditioner - det borde väl rimligtvis ingå i religionsundervisningen?

Min systers sockerkarneval.

Glassbomb.

Lilla A kom hit till oss och vi tog en liten semester från vår slimline. Kan man säga.
Under allt godis och kolasås finns gammaldags vaniljglass. Ikväll gör hon pizzabullar och snickers. Innan allt det där onyttiga händer ska hon få gömma sig under täcket och så ska vi säga till lilla S att springa ner och hämta något i sängen. Det blir spännande.

Sitter just och tittar på Skrotnisse och kan överhuvudtaget inte förstå att jag gillade det som barn

och sedan gick och lade mig utan att drömma mardrömmar om de där vidriga små dockorna.

I lilla handen

Vid Grand Central Station satt jag och grät av Elizabeth Smart.
En allt förtärande kärlek. Den är så fin. Tror inte att man kan skriva något sådant om man inte varit med om en himlastormande lycklig/olycklig kärlek. Sen efter det ska jag läsa ut dess, ur vissa aspekter, totala motsats: Lunar Park av Bret Easton Ellis. Jag vet inte vad jag tycker om den än. Har kommit ganska långt i den men jag känner att jag stör mig så vansinnigt på huvudpersonen "Bret Easton Ellis" - alltså en mer självupptagen och egoistisk person får man leta efter. Också då denna sjukliga nyfikenhet jag känner. Jag vill liksom veta om något av det är på riktigt. Om man snokar runt på nätet så verkar en del inte vara fabricerat utan faktiskt ha hänt på riktigt. Och då är jag ändå av den bestämda uppfattningen att det är helt likgiltigt om en historia är på "riktigt" eller inte. På samma sätt som J.T. Leroys böcker fortfarande är lika bra trots att de visade sig vara skrivna av Laura Albert. Jag kan verkligen förstå att man blir besviken när sådana saker avslöjas men det förändrar inte texten överhuvudtaget. Texten är densamma även om bakgrunden är en annan än vad man trodde.

En fråga.

Jag undrar, verkligen, varför det är så många unga män som älskar Charles Bukowski?
Och då menar jag verkligen älskar.
De beundrar honom som om han vore en gud.

Why oh why?

Jag tror inte att jag känt en enda kille/man mellan 20-40 som läser böcker som inte tvångsnämner Bukowski som en hjälte.

Helt ärligt.
Så jävla bra är han inte!
(det här kommer jag få bassning för på hemmaplan.)

Vi har tingat en katt.

en röd.

YEAH!

Ljuvliga fredag,

jag firar dig med att ta S till Nordstan och Clas Ohlsson. Ska bli underbart att trängas med andra idioter som är ute denna gråa eftermiddag. Ska svettas på spårvagnen och kämpa med barnvagnen, stå i kö och känna lukten av gubbsvett - alltsammans kommer att leda till den djupaste harmoni i mitt inre.

NOT.
Fuck.

Nu så,

är snickaren och min fader här. Lägenhetsfix igen. Garderobsskjutdörrarna ska upp. Tröskel ska läggas mellan kök och vardagsrum som öppnats upp. Dubbeldörrar mellan lilla S och vårt sovrum ska sättas upp.

Sen röstar vi för att en katt får flytta in i mellandagarna när M ändå är hemma ganska mycket. Det kommer nya ultimatum gällande katten hela tiden. Igår var det:

M- Kan du tänka dig att döpa ett barn till Lester i framtiden?
J- Ehhhhhh.... NEJ! Aldrig i livet.
M- Okej då ingår det i dealen att katten ska heta det.
J- Va?

Säg mig: Är det verkligen okej att lägga till en massa passusar på ett redan ingånget deal?
Tror inte det va?

Love cat II

Det här gick över all förväntan.
M kom hem. Jag väntade lite. Jag sa att jag ville ha katt. "Ja just det jag såg det i bloggen" sa han. Så kom han med sjukt negativ energi genom att dra fram en massa dåliga saker med att ha katt (jag blev skitsur). Sen slog jag tillbaka alla hans klena små argument.

Jag tjatade och tjatade. Det lät ungefär likadant som när jag var 11 och tjatade till mig att få låta en kanin till flytta hem till mig (och till min stora lycka fick jag sedan dvärgväduren Nellie). M var lam. Jag hade gjort upp en övertalningsplan som skulle löpa över ca 1 vecka.

Men....

M gjorde det klassiska misstaget att säga "om vi nu skulle skaffa katt...". Ha! Redan där förstod jag ju att det här blir inga problem. Lite mer tjat. Lite mer argument och han kommer att vika sig av ren glädje.

Jag visade en miljard bilder av katter. Jag såg att det tindrade i hans ögon. Hans "ja men... nä men... hur skulle vi..." lät alltmer tvekande. Han var svag. Jag såg min chans. Jag gjorde en fuling "Ja men du vet om du älskar mig på riktigt så låter du en katt flytta hit... och tänkt på S så glad hon ska bli. Barn behöver djur i sitt hem...". Sen tjatade jag lite mer och lite mer och lite mer. M frågade när det skulle ta slut. Jag sa "när du givit med dig". Till slut sa han "jag känner mig manad att säga ja bara för att få dig att hålla tyst. Jag orkar inte höra mer." Okej. Jag var inte tyst. Jag tjatade lite till. Och sen var det klart.

När det gäller övertalning är alla sätt tillåtna. Jag tycker inte att man ska dra sig för något alls (i stort sett) när det är för en bra och fin sak som i det här fallet. Själv är jag utrustad med övertalningens gåva samt en ängels tålamod vilket i ljuv kombination (nästan) alltid leder till seger.

Nu är inte frågan längre om utan när.
Och eftersom jag i andra fall inte har lika mycket tålamod röstar jag personligen på å det snaraste. Ska höra lite med extrakiddot vad hon säger. Tror att hon kommer att vara inne på samma linje.

Denna underbara morgon rivstartar Önska i P2

med musiken ur Hellraiser.

Love cat.

Jag drabbades just av ett enormt kattsug.

Jag kunde plågsamt tydligt föreställa mig en katt som gick genom köket på väg till soffan. Jag vansinnessaknar att ha djur (hur kan du ta det ifrån mig M? jag har ju alltid haft djur?). Jag vill inte ha en innekatt. Jag vill ha en gå vart du vill-katt. Please M. Kan vi ha katt så springer du upp och ner och släpper in henne/honom så fort hon/han vill? Jag vill det. Jag vill. Jag vill. Jag vill.

Vi såg The Visitor häromdagen. Tyckte väldigt mycket om den. Skönt med ett slut som inte är fixt och färdigt. Richard Jenkins är en helt formidabel skådespelare. Han var underbar i Six feet under och gjorde en fantastisk rollprestation i Stepbrothers också(skojade bara). I alla fall i filmen fanns en hund som hette Mr Sprinkles. Så vi (jag) bestämde att en framtida katt ska heta Herr/Fru Strössel. Okej. När kommer katten då?

Uppdatering: nu har jag funderat. Ska inte vara några problem att ha katt här. Det går att lösa. På alla plan. Vi får köra omröstning. Jag får fråga Lilla S om hon vill ha en katt (eh ja det kommer hon vilja) sen röstar vi. Det blir 2 mot 1. Yes. Jag har vunnit innan jag ens börjat.

Ikväll: Övertalningsfest!

Uppdatering II Titta jag hittade Fru Strössel på blocket!
Uppdatering III: Jag har tänkt lite. JAG kan springa och släppa in henne och släppa ut henne alla gånger. Jag lovar.

Önska i P2

har retat upp mig de två sista dagarna. Egentligen inte önska i P2 kanske men deras lyssnare som önskar olika stycken. De gamla har gått helt bananas över julen och kan inte önska något annat än gosskörer, hell dig stjärna, kyrkokörer som sjunger hyllningar till Jesus och så vidare.

Så här är det. När man är ute och promenerar på morgonen vill man inte höra milda gosskörer. Man vill höra pampig musik om ond bråd död eller kärlek eller helst både och (vilket som tur är nästan alltid är fallet när man lyssnar på opera). Jag kan inte ett skit om klassisk musik eller opera men jag gillar't. Så gick jag från S dagis imorse och lyssnade på Önska. Och det var den ena adevntshyllningen efter den andra. Och jag tänkte: nä nu är det jag som skriver in till P2 och säger att NU ÄR DET NOCK! Men så kom det tre fantastiska stycken på raken. Dels en harpkonsert från Granada (P2:s spellistor har inte laddat än så jag kan inte se vem som skrivit och framfört), dels ett stycke av Bach också dels den här hyllningen till månen av Antonin Dvorák (ur Rusalka). Så nu är jag nöjd. Mycket nöjd.

Lilla S filosoferar.

[tittar på Ronja Rövardotter]
- Det är ju bättre att sälja än att sno.

Jag tror att jag älskar Mariaplans antikvariat.

Henry James Asperns brev och Skruvens vridning
Elizabeth Smart Vid Grand Central Station där satt jag och grät

Jag har upphävt köpstoppet på böcker idag! (det var inte jag som införde det utan min elake pojkvän). Stort tack till Billybokhyllorna. Det är er förtjänst. Blir det gnäll nu kan jag bara säga Shut the fuck up och peka på hyllorna. Än finns det plats.

Böckerna, I love you.

Böckerna som inte sett ljuset på flera månader har nu fått flytta in i sitt nya hem: Billybokhyllorna. Gipsväggarna ville inte ha några böcker på sig men det här blev fint det med. Igår sade jag i ett svagt ögonblick att böckerna kunde få vara M:s också. Det betyder att jag älskar honom väldigt mycket. När han frågade om vi skulle dela på böckerna om det tar slut älskade jag honom lite mindre men sen sa han att vi alltid ska vara tillsammans så nu är det all love igen.

Köpenhamn

Blodsockerfall = panikmat på Strøget.

Americano. Danskar kan inte göra kaffe. Alls.

Löööööööve.

Skräckfilmshotellet.

Väntar på M (som vanligt)

M i badkaret med elefantduschen.

Väntar fortfarande.

Ett glas vin i sängen när vi läser guider.

Skräckfilmshotellet igen.

M provar kläder

provar fortfarande.

Väntar på M som är i provrummet (fortfarande)
Äter väldigt bra och plånbokssnäll trerätters på Chit chat.

Förrätt (tatar av färskt rökt lax med äpple,
gurka, rom, fänkål och citronolja).

Varmrätt (marinerad grillad tonfisk med glaserad
lök, sparris, aioli och sallad).

Dessert (vit choklad- och apelsincrème på kokosbotten
med äppelsorbet och hallonsås).

Fin karusell på Tivoli.

Häst

Glögg

Dry martini

Margarita

David Brent-posen och nya nattlinnet.

Frukostbuffé.

Älskar det innerligt.

HC på sin egen boulevard.

Glyptoteket.

Kitsch bitch (hittar snygg kökslampa. inga pengar. sorg).

Vill ha påfågelklänningen på Urban Oufitters (inga pengar kvar. mer sorg).

Trött. Väntar på M som kollar kläder.

Rundetårn med observatorium.

Möbelutställningen på Rundetårn. Vill ha nästan allt.

Äter godaste mackan (kanske någonsin)
på Salonen i Pisserenden.

Avslutar helgen med en öl på Rizraz. Hade vi varit
hungriga hade vi ätit av deras maffiga buffé.

Slutet gott. Allting gott.

Hemma

igen i renoveringsröran. Äter torr macka med ost och gurka och dricker kaffe utan mjölk. Det är inte lika maffigt som hotellfrukosten men det är fint att vara hemma ändå.

Vi har haft en väldigt fin helg.
Igår var vi på Glyptoteket. Älskar Glyptoket. Jag har varit där vid några andra tillfällen. Det var första gången för M. Han gillade också det.

Vi stod och beundrade någon staty. M pekade på snoppen och fnissade. Vi tittade på någon mer staty. M pekade på hålet mellan benen där snoppen varit och fnissade. Vi tittade på någon mer staty.

J- Herre gud. Titta så detaljerat! Till och med ådrorna på fötterna!
M- Ja! Verkligen. Kolla skrynklorna på pungen!

Romancing.

Imorgon åker vi på minisemester till Köpenhamn. Själva 32-årspresenten till mannen i mitt liv. Det ska bli fantastiskt. Vi ska gå på tivoli och äta belgiska våfflor med glass och varm chokladsås, dricka öl, spana i secondhandbutiker, promenera, äta hotellfrukost, äta middagar och ha det helt underbart helgen lång.

Uppdatering: Du kan ta farväl av din slimline M! Nu ska det ätas.