Jag har just börjat på Joyce Carol Oates Blonde (igen). Tror att jag älskar den. Oates är ju, som alla vet, en oerhört skicklig författare och sjukligt produktiv ovan på det.
Jag har kommit sjuttio sidor in i boken. Den är fin.
Och sorglig.
Den får mig att tänka på Sara Stridsbergs Drömfakulteten som jag läste för något år sedan. Även den är ju en fiktiv berättelse om en verklig person (Valerie Solanas). Jag grät floder på slutet. Kände mig så djupt berörd av hela historien, av Solanas och av Stridsbergs fantastiska språk. Blir faktiskt lite gråtmild bara av att tänka på språket i den. Så oerhört vackert skrivet om något så fruktansvärt tragiskt.
Läs även Happy Sally av Sara Stridsberg.
Fantastisk liten stor bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
å, visst är böcker underbara. Sitter i soffan och njuter :-)
Jag älskar Drömfakulteten, det är en sådan vacker, tragisk och välskriven bok!
Jag lyssnade jättemycket på EN för några år sen, men inte så ofta nu längre. Spelningen var fantastisk, även om de inte spelade de riktigt gamla låtarna. Det var så vackert och stämningsfullt
Blonde har jag här hemma, men har inte läst den än. Skäms. Kanske skulle passa bra som mellandagsläsning..
Vad tråkigt att ni inte kan fira julafton tillsammans! Ni får ta igen det på Juldagen!
maria: ja det är ju det enda rätta nu när det är jul. det och äta choklad. helst båda samtidigt!
sassy: mmm... den är verkligen fantastisk!
tinalinatiny: det tror jag verkligen att den gör. jag funderar i detta nu på att springa iväg och köpa lite choklad och lägga mig i soffan med blonde faktiskt.
sassy: ja det blir puss och kramkalas på juldagen minsann!
Skicka en kommentar