I morse hörde jag ett morgonilsket skri från vadragsrummet... "MEN VAD I HELVETE..... GRANEN HAR VÄLT!"
Jaha. Den var så fin igår. 120 små ljus, silvriga, violetta och vita kulor och stjärnor och två små tacky paljettbeströdda fåglar som lilla S fått välja själv. Granen ställdes upp igen. Lutades lite mot väggen för vidare fix ikväll. S trodde att det kanske eventuellt var så att "granen bara ville sova lite".
Så klev jag upp lite senare. Tänkt göra lilla familjen lite glad genom att fixa till den igen. Fästa de torkade vita rosorna, hänga upp silverkedjorna fint igen, sätta stjärnan i toppen (en torkad och silversprayad stäpplök) igen. Så välte den. Jag skrek "helvetes jälva skit och piss" och andra saker i den stilen. Torkade upp vattnet på golvet. Skar mig på de förbannade barren. Jag tänkte "nä nu tar jag min hand från dig granhelvete" men ställde ändå upp den igen. Tyckte att den stod ganska stadigt och bra. Jag lät kulorna ligga och drälla på golvet och tänkte överlämna dekorationen åt den som tycker att det är roligt (och det är bara lilla S som tycker det är kul tredje gången).
Så skulle jag vattna den jäveln. Den välte igen.
Dra åt helvete din förbannade gran. Du är död i mina ögon nu.
[lite svajig i humöret för tillfället]
9 kommentarer:
HAHAHA! Inte bara jag som behöver en kurs i anger management. Skönt att veta. ;)
Fy, vilken dum gran!
Det var förresten jättekul att du föreslog öl, det ser jag fram emot!
Ah så FÖRBANNAD man hade blivit! Vi har ingen gran men jag har så mycket annat här som jag går och stör mig på " JÄKLA RENOVERING"
Förlåter du mig om jag skrattar lite här i min ensamhet?
Haha!
Det låter som den där granen är dyngrak. Vad har ni haft i det där vattnet egentligen? ;-)
Det var det värsta vilken bångstyrig gran...
Men vafan. Ut med granhelvetet!
/Anique (också lite svajig i humöret efter att ha försökt få ett litet as att somna i typ två timmar: ett finger till i örat och jag hade allvarligt tagit honom av daga, med ett (ett!) knytnävsslag.)
Så oerhört skönt det kändes att veta att det inte bara är jag som kan bli kolerisk till vanvettets brant av små barn.
johanna: nä du är nog inte ensam. en gång slängde jag min dator i golvet. hrm.
Sassy: vad bra! ska bli jättekul.
martina: ja jag var så förbannad att det nästan kom tårar. inte av sorg utan av ren flammande vrede. renovering. vet precis vad du menar. fy fan vad man kan reta upp sig på det. röran som a l d r i g försvinner.
ann-louise: haha... det är helt okej! jag kommer nog också att kunna skratta åt det... om ett tag.
maria: verkligen. den vägrar sköta sig. kanske är den full som ann-louise skrev.
annique: haha... förstår precis känslan. inget kan som barn locka fram ens allra sämsta sidor. så olle är lite för pigg på kvällen. det lilla aset... haha
30+: du är nog långt ifrån ensam. vår granne hotade häromdagen sin unge med att lägga ut honom på blocket. något vi också funderat på vid olika tillfällen.
husmorstips: knyt en tråd i toppen på granen och fäst den i taket.
Skicka en kommentar