onsdag 3 december 2008

Högläsaren

Bernhard Schlinks Högläsaren har filmatiserats med Kate Winslet och Ralph Fiennes i huvudrollerna. Historien handlar om en runt 40-årig kvinna som inleder ett förhållande med en ung pojke (15 år). Hon låter honom läsa högt för henne ur klassiska böcker eftersom hon själv inte är läskunnig. Sedan hoppar historien framåt i tiden och vi får följa den nu unge mannen i hans juridikstudier då han närvarar vid en rättegång där Hanna (som kvinnan heter) ställs inför rätta för brott mot mänskligheten. Det visar sig att hon varit aktiv nazist under andra världskriget och är medskyldig till att ett hundratal människor dödats.

Jag läser i Aftonbladet att Winslet nu fått kritik för sin roll. Charlie Finch, en konstkritiker, skriver i New York Post att hennes nakenscen trivialiserar förintelsen "det som är särskilt avskyvärt är användandet av Kate Winslets välutvecklade kropp för att skapa sympati för en frånstötande rollfigur, vars triumf över analfabetismen på något sätt förmildrar de obeskrivliga brott som faktiskt aldrig skildras på vita duken".

HUR Winslets kropp ser ut är väl totalt ointressant? De flesta kvinnor i hennes ålder har en välutvecklad kropp (men jag förstår ju att han inte menar så). Och man kan väl utgå från att även nazister hade bröst, höfter och sexliv? Nu har jag inte sett filmen men av det lilla jag läst om den så verkar den vara trogen boken - som är en fantastisk skildring av något mycket svårt och också en skildring av hur det kunde vara på individnivå istället för hur ur ett grupp-perspektiv. Det finns något mycket viktigt i att visa även andra sidor av nazisterna för att man ska förstå att det inte är en speciell sorts människa som kan begå sådana brott - utan att det faktiskt var människor som gjorde allt det fruktansvärda. Om det inte finns någon medvetenhet om det så kan naturligtvis sådana här saker hända igen. I otaliga sociologiska undersökningar har det ju visat sig vad som händer när människor agerar i grupp eller massor - plötsligt är inte ansvaret ens eget utan någon annans högre upp eller allas tillsammans.

Något man blir plågsamt medveten om när man ser The Stanford Prison Experiment. Här kan man se Zimbardo prata lite om sitt gamla socialpsykologiska experiment samt se några klipp ur det som dokumenterades.

Hur som helst. Läs Schlinks "Högläsaren". Den är bra.

Inga kommentarer: