Det här gick över all förväntan.
M kom hem. Jag väntade lite. Jag sa att jag ville ha katt. "Ja just det jag såg det i bloggen" sa han. Så kom han med sjukt negativ energi genom att dra fram en massa dåliga saker med att ha katt (jag blev skitsur). Sen slog jag tillbaka alla hans klena små argument.
Jag tjatade och tjatade. Det lät ungefär likadant som när jag var 11 och tjatade till mig att få låta en kanin till flytta hem till mig (och till min stora lycka fick jag sedan dvärgväduren Nellie). M var lam. Jag hade gjort upp en övertalningsplan som skulle löpa över ca 1 vecka.
Men....
M gjorde det klassiska misstaget att säga "om vi nu skulle skaffa katt...". Ha! Redan där förstod jag ju att det här blir inga problem. Lite mer tjat. Lite mer argument och han kommer att vika sig av ren glädje.
Jag visade en miljard bilder av katter. Jag såg att det tindrade i hans ögon. Hans "ja men... nä men... hur skulle vi..." lät alltmer tvekande. Han var svag. Jag såg min chans. Jag gjorde en fuling "Ja men du vet om du älskar mig på riktigt så låter du en katt flytta hit... och tänkt på S så glad hon ska bli. Barn behöver djur i sitt hem...". Sen tjatade jag lite mer och lite mer och lite mer. M frågade när det skulle ta slut. Jag sa "när du givit med dig". Till slut sa han "jag känner mig manad att säga ja bara för att få dig att hålla tyst. Jag orkar inte höra mer." Okej. Jag var inte tyst. Jag tjatade lite till. Och sen var det klart.
När det gäller övertalning är alla sätt tillåtna. Jag tycker inte att man ska dra sig för något alls (i stort sett) när det är för en bra och fin sak som i det här fallet. Själv är jag utrustad med övertalningens gåva samt en ängels tålamod vilket i ljuv kombination (nästan) alltid leder till seger.
Nu är inte frågan längre om utan när.
Och eftersom jag i andra fall inte har lika mycket tålamod röstar jag personligen på å det snaraste. Ska höra lite med extrakiddot vad hon säger. Tror att hon kommer att vara inne på samma linje.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Grattis till en riktig brakseger! Det där med att visa bilder på små söta kattungar är väl beprövat även här hemma, fungerar alldeles utmärkt.
&, bra låt!
Aha! En expertövertalare till! I värsta fall hade jag ju fått låna hem en kattunge. För då kan ingen säga nej.
du malla dig inte så jävla mycket. din kampanj gick ju bara ut på att bli skitsur för alla motargument. det skulle kunna bli en olidlig tillvaro hemma. det är ingen övertalning. det är diktatorstyre som skulle kunna få varenda nordkorean att häpna. ;)
äh. skärp dig. du vill bara framstå som en hård förhandlare så här efteråt. jag tog ner dig. enkelt. med mycket sofistikerade grepp.
Hurra! Gud så underbart. Utan en katt har man inget hem utan bara en bostad. Det blir snart katt hos mig med i någon form nu när jag är involverad i katthemmet och allt :-)
maria: ja hurra! jag är jätteglad för att kampanjandet gick så bra. tror mest att han var emot för att verka lite tuff i början. klart du också ska ha katt. att du hållt ut så här länge... har ni hemsida där man kan se era katter på katthemmet?
det var då ett jävla jibbajabba på den här bloggen!! ;)
Ytterligare ett argument är att han får ännu ett jävelskap i livet att blogga om.
Jamen grattis grattis grattis!
Det gick ju rätt så smidigt!
Längtar efter bilder på nya familjemedlemmen:) Passa dig bara så att det inte blir som för oss. Vi skulle ha EN katt, men när vi var och tittade på de små underbara hette en Pärlan och just detta namn var ju det mest populära leka-katt-namnet på dagis då... och så vaaaar det ju så synd om den grå om hon skulle vara ensam... Så det blev en LitenGrå och en Pärlan.
mickepicke: yada yada yada
30+: ja visst. det blir ju jättefint för honom den sure jäkeln!
liten grå: haha... kan tänka mig att det är lätt att råka få med någon extra. ska försöka låta bli! :)
Fel ställe kanske. Men: Mike - du borde ha stått på dig mer! K a t t e r ä r l ä s k i g a ! Minns fortfarande med fasa mina upplevelser som inneboende (i majorna såklart) med "lelle kessen", som kanske vägde runt 90 kg. Och ALLTID skulle in och göra morgontoaletten innan mig, och om han inte fick som han ville hoppade han på handtaget tills jag inte stod ut. Huh. Och det är bara en av sakerna som var hemska med Lelle Kessen. Jo, dom kanske är söta när dom är små. Men sen så. The horror. The horror!
Så Mike - tänk igenom saken en extra gång innan du lägger dig platt.
/Med goda råd från Anique
Grattis! Jag använde samma taktik på A när jag ville ha en hund. Det tog lång tid, för han var riktigt negativt inställd till en början. Flera år av försiktigt tjat som sakta ökade i styrka. När jag förra julen tog honom att titta på en väns hundvalpar var han såld. Det slutade med att han betalade den. ;) Imorgon fyller hon ett år.
Hahaha..ja de brukar ge med sig efter tillräckligt mycket tjatande:P hehe. Kram
Skicka en kommentar