måndag 1 mars 2010

A Fair Maiden av Joyce Carol Oates

Efter att ha läst hos Book of Miri om den här Oates-boken blev jag tvungen att få tag på den och läsa den. Joyce Carol Oates är något slags geni. Om jag kunde skulle jag bara vilja ligga hemma i soffan och läsa ut den. Men man måste ju sova också. Och duscha. Och gå ut. Men det gjorde jag inte idag. Jo en dusch tog jag. Men i övrigt: bara Oates.

16-åriga Katya Spivak är nanny åt två små barn. En dag springer hon på Marcus Kidder, en betydligt äldre man, som börjar prata med henne och barnen. Han är konstnär och barnboksförfattare. Kidder bjuder hem Katya och barnen och erbjuder även Katya att posera för ett (eller flera) porträtt. Det verkar till en början alldeles harmlöst men någonting förändras under bokens gång.

Innocently it began. When Katya Spivak was sixteen years old and Marcus Kidder was sixty-eight.
On Ocean Avenue of Bayhead Harbor, New Jersey, in the thickening torpor of late-morning heat she'd been pushing the Engelhardts' ten-month-old baby in his stroller and clutching the hand of the Engelhardts' three-year-old daughter, Tricia, passing the succession of dazzling and dreamlike shops for which Ocean Avenue was known - the Bridal Shoppe, the Bootery, the Wicker House, Ralph Lauren, Lily Pulitzer, Crowne Jewels, the Place Setting, Pandoras's Gift Box, Prim Rose Lane Lingerie & Nightwear - when as she paused to gaze into the Prim Rose Lane window, there came an unexpected voice in her ear: 'And what would you choose, if you had your wish?'
What registered was the quaint usage your wish. Your wish, like something in a fairy tale.
At sixteen she was to old to believe in fairy tales, but she did believe in what might be promised by a genial male voice urging your wish.

3 kommentarer:

Fifi sa...

Jag har aldrig läst något av Oates, jag får nog skriva upp henne på min att-läsa-lista.

Dessutom tycker jag att vi ska åka på pensionärsresor tillsammans! Charter till Mallis kanske?

kram

lilla räven sa...

Å den här verkar marvelous. Jag har bara läst en Oates-bok innan, The gravediggers daughter, och den var fantastisk! Ville aldrig lämna den världen och svidade om till 40-50-tal i några veckor efter det.

Josefine sa...

fifi: ja gör det! hon är fantastisk! klart vi ska åka på pensionärsresor ihop. vi kanske blir stenrika på att ha katthem ;) kram

lilla räven: den har jag inte läst! men det får jag göra då. åh svida om till 40-50-tal. fy fan vad snyggt det är!