Nu ska jag börja beta av den lilla högen som anlände igår. Börjar med den här som jag väl är sist av alla att läsa. Det är som bekant mannen bakom Darling (eh.. den har vi ju inte sett. Den skriver vi upp på listan M!) som skrivit den här lilla boken. Enligt uppgift ska den vara väldigt bra.
Ett tunt försiktigt rasslande drar genom träden. Ett moln som ser ut som ett människohuvud glider fram över himlen. Två hål där den blå himlen lyser igenom ger det ögon. Men så förändras det. Ögonen sluts. Ansiktet är borta. Nu ser det inte ut som någonting.
Varför tänker jag hela tiden på den gången i vintras när jag kom till det där kaféet och Josefin satt och pratade med Andreas Beckholt? Hon vred bort huvudet när jag skulle kyssa henne på munnen så att det blev en puss på kinden istället.
Det var ju bara en tillfällighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar