Jag städade och torkade ur vårt äckliga vaskskåp i köket i helgen. Kanske var det den här plötsliga städrusningen jag gjorde genom hemmet som dödade all min energi. Jag skulle se första delen (av två) i SVT:s dokumentärserie Sluten avdelning men somnade efter fem minuter. Innan det såg jag i alla fall färdigt Claudia Lisboas Min skönhetsopererade familj. Den var väldigt fin, tycker jag.
Det är kanske bara allmän trötthet och dagens extralånga promenad.
Det var knappt skönt att sova. Det är bara totalt (jävla) mörker. Det är som att släcka en lampa. Usch.
Men vem vet. Jag är kanske tillbaka som en ny människa imorgon. Nu ska jag dricka kaffe och skaka liv i min lilla hjärna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Totalt (jävla) mörker. I hear you.
Totalt (jävla) mörker. I hear you.
började kolla på sluten avdelning också, men gav upp... tyckte det var tråkigt på nåt sätt. jag vet inte vad jag hade väntat mig.
Lillagrå: usch ja. men snart har du nåt på posten i alla fall! :)
nostalgia: ja jag hann inte se så mycket... ska ge den en ny chans i vaket tillstånd idag om jag hinner!
Oj då. Nu ser jag att jag dubbelkommenterat. Så jävla mörkt är det inte. Men nästan ibland.
Skicka en kommentar