I dagens Bostads-bilaga till GP ägnades en artikel åt barnrum. I barnrummen har det stått helt stilla med könssterotyperna och det märks plågsamt tydligt på de föräldrar som GP talat med. Det ges uttryck för så otroligt mycket.. konstigt i den här artikeln. Bland annat är det ett par som inredde sitt väntade barns rum med gröna tapeter (neutral färg tydligen) och sedan i efterhand tänkte (när de fått en flicka) att det ju hade kunnat bli konstigt med den blommiga fondväggen de valt om det blivit en pojke.
Ja herre gud. En blommig tapet. Tänk att komma hem från BB med sin lille son och där är blommor på väggen. Han hade ju vänt i dörren. "Va fan ska det här betyda...?? Blommor på väggen? Jag kanske kan bli... homosexuell? Nej tack. Det kan jag inte ha. De andra bebisarna kommer snacka skit om mig för att jag har ett könsförvirrat rum. Hejdå."
Med tanke på hur mycket tid och pengar människor lägger ner på inredning idag och de horder av inredningstidiningar och inredningsprogram som finns på tv tycker jag att det är märkligt att barnrummen stått så stilla. Och hur man kan vilja inreda så otroligt tråkigt som att ha bara rosa (och de färger som tycks räknas som "feminina" och därför icke neutrala) eller blått (och de färger som räknas in som "maskulina" vilka naturligtvis räknas som mer neutrala eftersom det som är kopplat till manligt värderas högre). Jag tycker också att det är lamt av de föräldrar som liksom skyller på sina barns viljor när de säger "ja men han/hon ville ju bara ha rosa/blått" - jaha? Man har en ganska stor möjlighet att vara med och påverka det. Det är inte i speciellt många sammanhang man låter barnen bestämma hej vilt själva utan att man lägger sig i. Det kan man göra där också. Gillar ungen rosa? Ja men in med lite rosa då. Men man behöver knappast ha ALLT i rosa för det. (Och med det menar jag naturligtvis inte att man ska köra över sitt barns vilja. Det finns något som heter att kompromissa.)
Okej. Nu tar jag tillfället i akt att önska.
Exempel på vad jag/vi inte vill ha till vår bebis oavsett kön:
* Prinsess och riddar-kläder
* Fantasilöst utvalda kläder i form av: bara rosa till en tjej alt. bara blått till kille. Rosa är jättefint. Blått är jättefint. Men det är INTE fint med bara rosa eller bara blått. (Nu när jag tänker på det - konstigt att de som klär sina barn så inte färgkoordinerar sig själva också om de nu tycker att det är en så suverän idé med samma samma på allt.)
Exempel på vad vi vill ha till vår bebis:
* Blandade färger på kläderna. Alla färger är välkomna. Grönt blått gult rosa turkost cerise lila vitt svart rött och så vidare in i oändligheten.
* Blandade leksaker.
* Att den blir behandlad utifrån kriteriet att den är ETT BARN och inte ETT KÖN.
Tack på förhand.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
19 kommentarer:
Som alltid slår du huvudet på spiken. Det är färjävligt, det här med helblå respektive helrosa barnrum. Jag skulle må illa om jag tvingades gå in i ett sådant rum flera gånger om dagen.
Bra! Mycket bra! Har bråttom nu, men ska kommentera mera sedan :)
Har förresten gjort ett litet inlägg till Minimuffin. Typ.
det är ungefär som att jag mår illa av alla som har fyllt barnrummen med nallepuh-prylar. det kanske inte har med kön att görA, MEN IAF.
MIN BROR O HANS TJEJ TÄNKTE PRECIS SOM DU INNAN DE FICK SIN FÖRSTA DOTTER. VI FICK inte KÖPA MASSA FJANTIGA ROSA VOLANGKLÄNNINGAR OSV. DET GJORDE JAG IAF. EN ROSA KLÄNNING LÄR HON JU HA, O DEN FICK HON HA NÄR JAG SKULLE HÄLSA PÅ.
shit nu såg jag att jag skrivit allt det där med caps lock, förlåt orkar inte ändra!
iaf, lilla eda skulle inte bara ha en massa dockor, inte prinsessgrejer, hon skulle leka med bollar o bilar lika mycket.
preblemet för min bror är att nu när hon är 3 år så är hon världens FLICKIGASTE unge. hon äääälskar allt som är rosa, hon är helt galen i prinsessgrejer, hon leker med skorna i hallen hellre än bollarna. hon är bara så otroligt mycket tjej, utan att det kommer utifrån liksom. eller VAR det min enda rosa klänning som gjorde det? :/
Right on!
Måste berätta att vi hade första genuskontroversen hemma vid matbordet nyligen. Femåringen förklarade att dagisfröken, det kan bara tjejer vara.
Nää, sa jag. Det kan ju killar också vara.
Nää, sa han. Och det är inte så konstigt eftersom varenda jämra förskolepersonal är en kvinna. Är det nåt jag lackar ur om så är det hur vår förbannat korkade pedofilnoja har skrämt bort män från nästan alla yrken som har med barn att göra. Jag menar, hur många pedofiler FINNS det? Säkerligen INTE lika många som kvällspressen försöker få det till. OCH, ska det hindra våra kids från att få vettiga manliga förebilder (förutom sina farsor)?
tinalinatiny: ja jag med! det är så märkligt att man inte vill att ens barn ska få en massa olika saker och erfarenheter. att allt är tillåtet oavsett kön.
lilla grå: oj, det ska jag kolla! och tack!
nostalgia: ja men det är också skittråkig inredning tycker jag. det känns viktigt att blanda alla möjliga saker och färger. att barn blir väldigt inriktade på en sak (exempelvis prinsess- eller rosa temat) tror jag inte är något som kommer inifrån. de påverkas utifrån. därför tycker jag att man som vuxen/förälder i barnets närhet ska försöka att tänka efter när man ger saker. inte så att man inte får ge rosa saker (det är inget fel alls på rosa/blå saker) utan mer att man tänker på att inte bara ge efter för de klassika stereotyperna. det är ett stort jobb man har som förälder att försöka motverka det. och så långt man kan tycker jag att man bör göra det också. för runt barnet finns en hel värld av bajs som kommer att göra påverkan på barnet också. och det tycker jag att det är ens uppgift som vuxen att rusta barnet för och få det att förstå att inget är otillåtet pga av kön. the world is your oyster liksom. barn har sina perioder. de blir galna i saker och ska bara ha en en färg, eller en film osv. så en klänning gör ju inte ett barn till en prinsesstokig unge. det tråkigaste är väl på något sätt att en kille kanske inte ha fått leka med klänningar eller rosa saker. vilket säger en hel del om hur man ser på flickor och pojkar. väldigt sorgligt.
30+: Ja herre gud. Sånt där får S:et också för sig om olika saker. De lägger ju märke till saker från att de är väldigt väldigt små. Men som du säger, när de gäller yrken som handlar om barn är det sorgligt tomt på män. Det är ju inte direkt så att det myllrar av pedofiler och det finns ju även kvinnor som förgriper sig på barn. Där tycker jag man borde kunna ha tilltro till de som anställer ny personal - att de anställer BRA personal. Sen finns det väl en väldigt tråkig nedvärdering av de yrkena också för att de är just kvinnodominerade. Hoppas att det blir ändring på det i alla fall. Det måste vara helt och hållet fruktansvärt att känna sig misstänkliggjord för att man är man och vill arbeta med barn.
Tack! Läste artikel i morse och frustade morgonkaffe över hela tidningen...Herregud!Jag tycker att det är sorgligt på något sätt som hon som var tvungen att veta vad det var för kön på barnet innan födseln, just för att kunna fixa rummet så att det passade en tjej. jag blev så beklämd av hela artikeln, det är 2009 för sjutton! Har vi inte kommit längre?
Tack för en bra blogg förresten och stort lycka till bebisen!
/jenny
ang: dagispersonal måste jag bara få berätta om världens bästa dagis, som min son som av en händelse går på. på hans avdelning (storbarnsavdelningen) går det 20 barn och 4 fröknar. 2 av fröknarna är killar. det rockar!
när jag fick barn, för 10-12 år sen, var det inte alls lika mycket prat om genus o könsneutralitet o så. det var inget jag tänkte på. så mina pojkar är nog väldigt pojkiga.
förutom att alvin gärna hade rosa strumpbyxor på dagis tills han var 5 år, han älskade rosa (nu älskar han orange) och filip har en rosaglittrig blomma som örhänge :´)
ju äldre de blir desto svårare att motverka yttre påverkan, så fort de börjar skolan blir det 1000 ggr svårare.
men det är jättebra att så många som får barn nu är medvetna på ett helt annat sätt :)
Mikaela: Jädrar va bra. Så skulle jag också vilja ha det.
Vi har en dotter och en son. Dottern som nu är 7 är det mest pojkiga som finns. När vi byggde om och de fick varsitt rum, fick hon välja tapeter etc. Vi har en megastor Blixten McQueen på ena väggen, bredvid hennes skelett-teckning. I hennes lådor ligger Bioniclar och bilar. Dockorna som hon fått av släktingar som inte fattat, de har vi lagt in på lillebrors rum. Vissa har lite svårt för det där, det märks.
Så bra skrivet! Håller helt med! Här i USA är det hundra gånger värre. Har försökt köpa coola kläder till min systerdotter men alla barnklädesaffärer är uppdelade på färg, rosa till tjejer, blått till killar. Jag får krupp!
Fast det absolut värsta är att rosa/röda bebiskläder är figursydda! Sedan när är det skillnad på tjej-och killbebisar i kroppen!? Så sorgligt.
Kan bara hålla med. När vi skulle få barn kom svärmor först med massa blå kläder för hon var övertygad om att eftersom hon fått två pojkar kunde hennes son bara få pojkar.
Sen kom det en flicka och plötsligt dränkte hon oss i rosarosarosa. Okej ett plagg eller två men allt! Försökte på ett trevligt sätt föreslå mer neutrala färger (gillar inte rosa själv) men talar för döva öron.
o gosh. Vi köpte en söt rosa overall och har fått tusen frågor som "Men vad gör ni om det blir en pojke då?" Kan folk inte bara fatta att vi tyckte overallen var fin och skiter i könet.
Nej nån måtta får det banne mig vara färgen du hade på ordet oändligheten borde inget barn tvingas bära. I övrigt var det bra sagt.
"Han hade ju vänt i dörren. "Va fan ska det här betyda...?? Blommor på väggen? Jag kanske kan bli... homosexuell?"
Herrejösses vad jag skrattade. Tack, jag behövde verkligen få mig ett skratt idag!
Häromdagen på bussen frågade ett litet barn sin förälder om han kunde få en klänning, varpå föräldern sa att pojkar inte har det. Jag konstaterade tyst att föräldern hade en konstig syn, vad fan sänder det för signaler till barnet ang att kön är kopplat till kläder.
Miss Muffin, jag vill passa på att säga att du har en uppsjö med sunda tankar om det ena och det andra vad gäller barn/kön etc och det gör mig glad.
jenny: ja, det var faktiskt helt otroligt. fattar inte varför man inte bara kan utgå ifrån vad man själv tycker är fint när man fixar rum åt en bebis som knappt ser något ändå och som helt säkert inte har några könsbundna preferenser vad gäller färg. och tack!
mikaela: vad bra! och ovanligt. undrar hur lång tid det kommer att ta med förändringar vad gäller det. lång lång tid känns det som.
nostalgia: ja verkligen. påverkan börjar ju långt innan skolan också. s:et har tidigare haft väldigt bestämda åsikter om vem som får ha vilken färg och vilka kläder - något vi faktiskt fått bort helt. men det är svårt. dagis är svårt. det är svårt med kompisar. och det kommer bli ännu svårare när hon blir större. så det är nog bra att jobba på det hemma från början så att man har någon chans att påverka lite eller i alla fall lägga en bra grund.
nipe: ja, det är verkligen många som har svårt för det. så dumt. många blir ju alldeles osäkra och konstiga när de ställs inför småpojkar som har nåt rosa plagg på sig exempelvis. när en tjej har blått är det ju helt okej.
gabbe: ja herre gud.. det där med figursytt! det är så otroligt idiotiskt. vad ska det vara för? och det är helt vansinnigt att de öht väljer att ha olika avdelningar efter kön. herre gud. storleksordna istället.
anne: ja det är ju så himla svårt. när människor köper saker för att vara snälla. men man vill ju ändå få vara med och tycka om vad ens ungar har på sig. det är fascinerande att färg öht kan vara så laddat att det plötsligt betyder något helt annat om någon annan tar på sig det än den som det var "tänkt för".
jessica: ja exakt! så har vi också gjort. valt det snyggaste när vi köpt. både till s:et och till bebisen. det borde aldrig vara svårare än så.
anonym: haha.. tycker du inte att diarréfärgat är fint? tog bara lite på måfå. ska inte ha bajsfärg på några kläder här inte.
mj: oj tack! jag blir alldeles rörd och smickrad. och vad bra att du fick skratta lite! det där med bussincidenten - uäh... tråkiga inskränkta människor.
Visst är det roligt med könsdiskriminering?
Min systerson blev helt allvarligt retad av sina kompisar när han var yngre för hans favoritfärg var rött. Det var ju en tjeeeejfärg, gudbevars!
Utöver tjejfärgen då så är han världens grabbigaste grabb. (dock är han fortfarande, vid 13 års ålder, djupt fascinerad av sin mosters smink)
Och apropå någons kommentar om att skrämma bort alla stackars män från yrken med barn. Min bror jobbade ett tag på dagis. Ungarna var så förvirrade av denne skäggige, tatuerade karl att de kallade honom "farbror fröken". Hehe
Ha en härlig dag!
Ja det är verkligen tragiskt att de inte bara kan få vara barn, människor, utan snabbt som attan ska de vara ett kön.
Som jag skrev hos mig är det där med kläderna en jobbig grej. Att det ska kommenteras att V har rosa på sig. Det är ju gulligt med lite rosa på bebisen kan jag tycka, oavsett om det är tjej eller kille. Av någon anledning är det mer okej och accepterat att ikläda en flicka lite "grabbiga" kläder än vad det är att ha "tjejiga" kläder på en pojke. Det gör mig så förbannad.
Sedan är det ju så att man inte kan välja fullt ut ändå. Barnet blir så präglat av sin övriga omgivning när det blir större. På dagis sägs det till flickorna "gå och lek i dockvrån", medan pojkarna får ta större plats med livliga lekar. Det är ju tack och lov på väg att förändras märker jag, i och med att personal har gjorts medveten om deras olikabehandling av barnen. Sedan börjar barnet också märka vad kompisarna har på sig och vad de har för saker.
I hade en period när hon ville vara väldigt mycket prinsessa. Det är okej, tycker jag. Men hon ville också vara häxa och pirat. Om/när V vill vara prinsessa ska han också få den möjligheten. Och vara pirat eller något annat.
Apropå prinsessgrejen så finns det bra böcker att läsa för det prinsesstokiga barnet. "Så gör prinsessor" och "När prinsessor fyller år" av Per Gustavsson. De blandar det där rosa med att prinsessan är modig och hjälten i berättelsen också.
Långt blev det, jag skulle kunna fortsätta i en evighet om det här ämnet, men det ska jag inte göra. inte här och inte nu i alla fal.
Hoppas du och minimuffin mår bra!
kissen: så otroligt sjukt att bli retad för det. det är alldeles galet. när man är så liten ska man få vara hur som helst. inte vara så låst av den sortens föreställningar. skola och dagis är jobbiga ställen. alla uppfostrar alla. det kan bli så fel.
lillagrå: nä precis. man vill ju bara att ens barn ska känna att de växer upp i en tillåtande miljö där man inte lägger några värderingar i vad de gör eller har lust med. att de förstår att de inte behöver begränsa sig pga vilket kön de tillhör. det är verkligen så att det är betydligt mer problemtiskt för en pojke som gillar "tjejiga" saker än tvärtom. det går ju igenom i hela livet vad gäller allt möjligt, yrkesval osv.
Vi mår bra jag och Mini-Muffin! Ligger i soffan och kollar Larry David..
Skicka en kommentar