S:et tar en tugga. Ganska liten oftast. Minimal om man ska vara helt ärlig.
Sen pratar hon om saker hon ser runt omkring sig - precis VAD SOM HELST kan fånga hennes intresse vid den här tidpunkten - innan hon gör sig beredd att ta nästa lilla minitugga. M som äter sin frukost på jobbet sitter på en stol bredvid och tittar på. Det syns att det brinner inne i hans hjärna av att se på hur S:et liksom sjunger långsamhetens lov. Efter en stund brinner det inte längre. Det har slocknat. Han är.. död?
Vi måste faktiskt skynda oss lite nu...Försök Äta lite mer nu!
Låt Ryssland vara!
Sån skit bryr hon sig inte ett dugg om att man säger till henne. Den enda gång hon faktiskt ätit upp sin frukost snabbt var när hon satt ensam i köket medan vi sprang runt och fixade en massa annat. Men sitter man där - då ska det pratas. Om färgen på golvet, varför fåglarna flyger, var vitamintabletterna kommer ifrån och när jag köpte dem, om hur Rysslands klor nog inte går att måla med nagelllack "för de är för små" och hundratals andra små iakttagelser. Sen gnäller hon en stund om varför vi egentligen behöver väcka henne när hon faktiskt skulle föredra att vakna av sig själv! Ja, vem vill inte göra det?
Sen surar M en stund för att hans bebis inte kommit ut än, för att han är trött och för att han hellre skulle vilja ha Rysslands liv idag (välta ner saker för att reta folk, äta mat, bajsa, lägga sig och sova hela dagen för att sedan vakna när alla är hemma igen så att det är många som störs av hans odrägliga tonårsbeteende).
Nu har mina två muntergökar till familjemedlemmar lämnat hemmet så nu ska jag gå och lägga mig igen. Eventuellt är det lättare att vara munter på morgonen när man vet att man inte har något alls planerat för dagen. Att man kan läsa, sova, vila, äta mat, titta på tv, ta en liten promenad (dvs: INTE JOBBA!!!).
7 kommentarer:
vaknade imorse av att min tonåring haft ner min älsklingstemugg på golvet så den gått i tusen bitar. jag var inte glad. förra veckan var han inte heller så värst mycket värd; http://ettenaej.blogg.se/2009/september/fucking-unbelievable.html# ser precis likadan ut som ryssland och nykastrerad, det kanske är nåt kombinationen orange/gul katt vs. no balls. i´m not happy about it i vilket fall som helst!
Såna där är mina barn också... och nu när jag funderar på det sår det ju solklart; man stör ju dem! Klart att de inte kan koncentrera sig på maten när man sitter bredvid och tittar på dem. Måste testa detta helt klart!
Fast om man kan stoppa hjärnan från att koka och istället lyssna, så är det ju helt fantastiska iakttagelser man kan få höra vid frukostbordet...
jeanette: ska gå in och läsa det där! haha.. kastreringen har inte gjort någonting i riktningen "bli lugnare" för ryssland. snarare "bli ännu jävligare".
nipe: ja, det var svårt för m att njuta just då men för mig är det ganska lugnt. jag slipper springa till spårvagnen sen och stressa in till stan (ljuva tillvaro!). men de säger verkligen lustiga/intressanta saker när de får chans att ta upp allt samtalsutrymme (eh.. när får de inte det egentligen?)!
Hahaha, vad jag känner igen det där... saktmodiga. I är likadan och har alltid varit. Tre kvart för att äta en smörgås. Mycket Viktiga Saker att avhandla precis vid frukosttid. Lättdistraherad.
Man blir galen.
ja herre gud.. när man har bråttom är det fruktansvärt. och ju mer man försöker skynda på desto långsammare går det. jag kan knappt titta på de gånger vi har bråttom i väg någonstans. man ser hur det arbetar där inne i hjärnan för att det ska dyka upp ett nytt OERHÖRT viktigt samtalsämne för att fördröja ätandet ännu mer. också hela tiden "men jaaaaaaaaa jag ääääääääter ju ser du väl!"
Precis det där "jamen jaaaaa jag äääääter ju" känner jag igen! Och jo, det kan förvisso stämma, om man tycker att det räknas till att äta genom att ha en och samma tugga i munnen i ungefär 10 minuter.
hahaha.. ja precis! man låter maten förmultna i munnen helt enkelt..
Skicka en kommentar