I just can't get enough.

Igår var M lite sur på kvällen. Han behövde vila. Men det hade ingenting att göra med att vi varit uppe lite väl länge kvällen innan för han påverkas nämligen inte alls av att sova för lite. Men han sov en halvtimme på soffan i alla fall. Efter det ville jag gå på en promenad. Det ville inte han. Jag tvingade honom. När vi kom ut i friska luften (som han tyckte var fuktig, äcklig och fick honom att frysa) drabbades han av någon tillfällig självinsikt

"Jag tror att jag blir på lite dåligt humör av att vara trött!"

Sen sa han att han bara skämtade.

Under kvällen hann han sedan deklarera att han kommer att bli en riktigt tjurig gubbe. Jag sa att då kan jag inte stå ut med honom. Då förklarade han att han kommer att vara "charmigt, roligt och gulligt tjurig" och senare fyllde han i "tjurig på ett positivt sätt". Det här ser jag inte som något lockande alls och sa att i så fall flyttar jag. Då tyckte han att jag var hård. Att jag skulle acceptera honom med ALLA hans sidor. Ja faktiskt till och med ÄLSKA alla hans sidor. (Jag tror inte att han var helt allvarlig. Hoppas jag.)

Hela samtalet gjorde honom så sur att vi fick pausa The Wire för att han skulle kunna gå igenom detta en gång till. Efter att han återigen förklarat hur otroligt tilltalande gubbjäveltjurig han skulle vara och jag IGEN sagt att då kan vi tyvärr inte bo ihop längre så säger han (på riktigt)

"Jag förstår inte hur du inte kan vara mer beroende av... den här drogen.."

Jag försökte få ihop det han sagt. Han refererade till sig själv som en.. drog?
Det gjorde han. Jag försäkrade att jag är väldigt beroende av den här drogen. Sen fortsatte vi kolla på The Wire och M lovade att inte bli en sur gammal jävel. Slutet gott allting gott.