fredag 9 oktober 2009
Morgon. Igen.
Jag ska snart iväg till barnmorskan. Igen. Som väl kommer att säga exakt samma saker som förra gången. Hon frågar alltid viskande "hur mår du då?". Och så svarar jag. Men förra gången avslöjade hon hur slug hon varit hela tiden...
Hon frågar nämligen inte alls av artighet som "ni skulle kunna tro!" Nej hon har kommit på ett system där hon frågar som en hälsningsfras för då får hon svar på hur mitt allmäntillstånd är.
"Hihi.. det märker inte ni!... ni tror att det är för att vara artig.. nä nä utan det är för att jag ska kunna lista ut hur du mår!" och sen fnittrade hon stolt åt hur finurlig hon varit och hur lätt vi går på hennes små tricks(?).
Hon borde skriva en bok om det. Det skulle kunna revolutionera hela vården. Säkert.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Sicken slugis. :P
Åh, känns som det var igår vi gick och väntade precis som ni gör just nu. :)
Om du tycker att antalet sidvisningar plötsligt har ökat markant i antal så har jag nog bidragit med hel del. Är här inne och kikar så fort jag har möjlighet. :P
Stor kram på dig!
Haha... verkligen en slug barnmorska!
Känner du någonting som kan tyda på att bebisen vill komma ut snart?
Jag väntar iaf med spännign! :)
Usch, jag tyckte det var det struligaste av allt när jag var gravid; att prata om hur jag mådde.
Andra kvinnor som varit gravida hade en tendens att vilja bekräfta sina egna upplevelser genom mina svar, om de inte (vilket gjorde mig vansinnig) helt sonika uttryckte sig typ "har du fått ont i ryggen ÄN" eller "sover du dåligt ÄN?".
Eller min mamma som alltid ställde hur-mår-du-frågan med en bekymrad rynka mellan ögonbrynen, trots att jag mått som en prinsessa hela vägen...
När var BF?
Men gu'. Seriöst? Och hur ofta svaras det inte slentrianmässigt på den frågan? "Kunna lista ut hur du mår" - är det en väl förborgad hemlighet?
Jo. Hon borde verkligen skriva en bok om det. Verkligen. Kanske finns det fler tricks i den vita rockärmen?
ann-louise: eller hur blir man imponerad! den kunde man ju inte se komma överhuvudtaget! haha.. jaså det är du som är här inne hela tiden och kollar.. ;) ja det här är så spännande och det är så seeeeeegt att vänta. stor kram tillbaka!
madde: ja du. hon borde ju syssla med nåt annat. något inom rättsväsendet. som han i the mentalist eller något! nej, det är inte många tecken alltså. lite ont här och var men inget som tyder på att den tänker bege sig utåt än.. jag går och känner efter hela tiden också - det är nog därför tiden känns så våldsamt utdragen..
sofia: ja många verkar ju tro att de har nån slags standard-graviditet som man kan följa som måttstock för "normalt". jag har också mått jättebra hela tiden. gör det fortfarande som tur är. nu är det bara väntan som är det jobbiga egentligen. åh.. det där bekymrade. herre gud. jag blir vansinnig på det. som att det är synd om mig. eller som att jag är sjuk ("ska du verkligen...", "ska du inte göra så här...", "inte vara ute och gå så länge" blablabla). även när jag säger att jag mår bra så bemöts det med kraftig skepsis från många "ja men nu får du ta det lugnt..!" eller att det helt enkelt mottas som lite lätt onormalt att jag mår bra. är det något som är helt uppenbart så är det ju att alla har totalt olika upplevelser av att vara gravid och att det måste få vara helt okej. jag har egentligen gillat att var gravid. det jag inte gillar med graviditet/ha barn är att det är så många som ska tycka och tro att de har rätt att liksom peta i ens eget sätt "sådär gjorde inte jag, sådär ska man inte göra för det säger X" osv. BF var den 3 oktober.. och nu hoppas jag innerligt att den tänker komma ut innan tisdag för då fick jag den enda tiden som var kvar och hos en riktig dåre till barnmorska. fast nu är det ju bara: mäta mage, kolla blodtryck, kolla bebishjärta klart ut hejdå. boka sjukhustid också blir det nästa gång. herre gud. there's no end.
lilla grå: ja exakt! de flesta säger ju bara "jo, det är bra" men menar egentligen: jag har ont i huvudet, känner mig deprimerad och missnöjd, konstig värk i magen och det stramar över bröstet typ.. Hon är flummig de luxe vår barnmorska men hon har varit bra i övrigt. Även om jag inte blev så där JÄTTEimponerad av hennes helt egen-påkomna metod för att lista ut saker om sina gravida.. :)
Word!
Det skumma är att trots alla "inte ska väl du..." och "nu måste du ta det lugnt" så kändes det för mig helt tvärtom så fort bebis var ute. Då skulle man stå ut, bita ihop. Att amma GÖR ont, att få barn ska vara lite smärtsamt, sluta schåpa.
Att det fanns hjälp att få, förutom en landstinget-klädd tant som nickar förstående, upplyste min bästa kompis mig om.
Och tyckarna! Min mamma framför sina åsikter indirekt genom Knappen, vår son, genom att med bebisröst säga till honom "ska vi kanske sätta på dig en liten tröja till, så du inte blir kall?" istället för att prata med mig om hans "behov".
Det är bara att stå på sig, du har ditt sätt, jag har mitt, jag frågar om jag vill veta, tack så mycket.
Men utifrån det lilla jag vet från din blogg så verkar du helt rätt person att visa var skåpet ska stå ;)
Super-lycka till när det väl sätter igång!
Ja, det kan jag verkligen tänka mig att det blir så i stället. Då omfokuseras liksom allting och bebisen är det enda viktiga. Som man helst ska offra allt för (det gör man väl också om det behövs.. men vi lever ju inte riktigt i ett sådant samhälle att man behöver ge upp hela sitt jag för att man får barn) och glömma sina egna behov. Vår barnmorska tyckte att de som egentligen behöver föräldrautbildning mest är mor- och farföräldrar för att de idag inte riktigt vet var gränsen går för hur mycket de kan lägga sig i och kräva (även om de gör det som välvilja). Och hon tyckte att de kunde hålla tyst med sina råd fram till att man ber om dem. Smart grej det där med att ta genväg via barnet som du beskrev.. det är såna saker som jag kommer att bli galen på. Och om jag är trött (vilket jag inser att vi kommer att vara) så kommer det nog att vara svårt att hålla tyst och god min när det går för långt med sådana saker - oavsett vem det kommer ifrån.Synd att du inte bor här för då hade jag velat bli kompis med dig och gå på barnvagnspromenix och sådant där! :)
Skön barnmorska!
Dito, en barnvagnspromenad med muffin skulle sitta som en smäck ;)
Eh, vilken finurlig typ, verkligen påhittig!
Så länge vi hade klienter kvar i huset var jag ju tvungen att hålla masken, men utan dem blev det svårt att spela glad hela tiden, så jag var på uselt humör på jobbet den här veckan! Men det var de flesta...
Fika imorgon eftermiddag/kväll?
kram
Skicka en kommentar