Idag var vi hos barnmorskan igen. Bebis: ruckbar. Allt ser bra ut. Allt utom det här med att gå 42 fulla veckor innan man börjar gå till sjukhuset på kontroll och sen kan få vänta en hel vecka till innan något görs åt det "välsignade" tillståndet. Mitt huvud höll på att sprängas. Sen pekade BM på kalendern och sa att hon hade till och med hört om de som gick 43 HELA veckor och någon dag till men det var ju verkligen extremt ovanligt.
"Jaha det är vi då" tänkte jag.
"Jaha det är vi då" tänkte M.
Sen gick jag och köpte julmust och lade mig i soffan och försökte förtränga informationen om de som går så sinnessjukt långt över tiden.
Sen hämtade jag S:et på dagis och åkte in till stan och gick i butiker. Hon fick peka på saker hon önskar sig när hon fyller år och jag drömde i tystnad om dagen (OBS OBS! för sånt säger jag ALDRIG högt med barn närvarande) då jag inte behöver känna mig som en koloss när jag rör mig bland folk. Men sen sa S:et att jag var snygg och tuff så då glömde jag det där koloss-tramset och belönade min ljuvliga extraunge med pysselbok och mig själv med en Nina Hemmingsson.
Om vi kan hålla oss vakna nu så blir det The Wire-race.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Julmust i oktober? Du sköna nya värld!
The Wire i oktober! Du sköna nya värld.
Ta en språngmarsch! När jag väntade mitt första barn skulle vi passa på att gå på bio när jag gått ett par dar över tiden. Blev sena och fick springa för att hinna. Nästa dag föddes lilla dottern. Perfekt.
Bäbis i oktober? Du sköna nya värld!
Du sköna nya värld? Du sköna nya värld!
Julmust? Mitt knark! Var hittar man det såhär års?
misströsta inte. på dagen d tyckte jag att jag hade varit gravid så länge att jag ens inte kände mig gravid längre. jag hade liksom vant mig vid tillståndet och accepterat att jag var en kvinna med enorm bukfetma och ett tvåsiffrigt antal extra trivselkilon. bebisen hade inte fixerat sig och jag hade inte känt av något som kunde tyda på att en förlossning var i antågande. tre dagar senare, som från ingenstans, var den i full gång.
andreas: på ica! där hade de flera pallar. det stod som en gloria runt dem. jag älskar julmust!
jonna: åh hoppas hoppas på det för oss också! emellanåt glömmer jag bort att jag är gravid. sen ser jag mig i ett skyltfönster eller så och blir lite chockad över den brutala framåtvikten.
Skicka en kommentar