Vi ska strax gå på utvecklingssamtal för Tintin. Kan inte fatta att vi är där nu.
Läs hos "Skriet från kärnfamiljen" om pressen föräldrar (kanske (högst troligt) mammor?) känner att hämta sina barn tidigt från förskola.
Jämställdheten. It's a long way to go.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Läste hos "Skriet från kärnfamiljen"
Jag menar att det är ganska enögt vinklat för att leda kvinnofällan i bevis. Säger inte emot direkt i den sakfrågan, men vill sätta de små barnen i fokus i stället.
När föräldrar jobbar åtta timmar om dagen blir det för många barn en arbetsdag på tio timmar, ibland mer.
Hur mycket vaken tid får barn och föräldrar med varandra i veckorna?
Det går att dra ner på levnadsstandarden mycket mycket mer än de flesta tror under de få år av ens totala liv när barnen är små.
Barndomen går inte i repris.
Läste hos "Skriet från kärnfamiljen"
Jag menar att det är ganska enögt vinklat för att leda kvinnofällan i bevis. Säger inte emot direkt i den sakfrågan, men vill sätta de små barnen i fokus i stället.
När föräldrar jobbar åtta timmar om dagen blir det för många barn en arbetsdag på tio timmar, ibland mer.
Hur mycket vaken tid får barn och föräldrar med varandra i veckorna?
Det går att dra ner på levnadsstandarden mycket mycket mer än de flesta tror under de få år av ens totala liv när barnen är små.
Barndomen går inte i repris.
Arbetstid kan man ju knappast kalla det. De flesta barn gillar sina dagis och har antagligen roligare där än man skulle ha hemma med en förälder. Och texten handlar ju om pressen föräldrar känner att hämta tidigare. Och det är ju mammorna. Som går ner i arbetstid för att kunna hämta tidigare. Vilket leder till lägre pension och sämre chanser att befodras mm mm. Och viktigast av allt: det handlar knappast om kvantiteten av tid. Jag vet föräldrar som är hemma som inte tillbringar en enda vettig minut med sina ungar ändå. Hellre mindre tid men kvalitativ.
Det barn vill ha med sina föräldrar är tid. Tid. Vad som händer då är inte det viktigaste, bara tiden tillsammans, om man så tvättar,tittar på tv eller nåt annat vardagligt banalt.
Vilken unge vill ha kvalitetstid framför mycket tid med sina föräldrar? Vem av dem bestämmer vad som är kvalitet? Slår vad om att de inte tycker likadant.
Jag motsäger fortfarande inte sakfrågan gällande kvinnofällan.
Där har vi föräldrar ett mastodontarbete att göra.
Och där kommer också frågan vi alla måste ställa oss; är vi beredda att gå ner i materiell levnadsstandard så att även föräldern med högst inkomst kan gå ner i arbetstid?
Jag tror att det handlar mycket om attitydförändring, och sådana tar ju tid att genomföra.
Ja jag kan ju inte tala för alla barn men jag känner de två som bor med mig. Och de verkar minst sagt nöjda med sin skola/fritids/förskola. Jag vet inte varför det skulle vara så himla mycket bättre att vara med sina föräldrar hela tiden. Som jag ser det får de en massa bra saker från förskolan; uppmärksamhet, lek, pedagogik och kärlek. De verkar lika nöjda och glada där som hemma. Jag tror att de skulle bli jävligt uttråkade av att gå hemma och dra med oss större delen av dagen. Nej, det där köper jag inte. Jag tror definitivt inte att barn skulle bli lyckligare av att vara hemma mer. På lördagen börjar det frågas om när det egentligen är måndag igen så att man kan få gå till fritids.
Skicka en kommentar