PJ Harvey måste vara den artist som följt mig trognast och längst i livet. Vi har haft en liten paus några år. Jag har lyssnat på de gamla skivorna med jämna mellanrum men några av hennes senare skivor försvann på vägen. Jag tror att mitt minskade skivköpande ledde till att jag aldrig lyssnade in mig på White chalk (vilken jag också tycker om men den sitter liksom inte i magen och hjärtat (än) som de andra). Men Magiska Stories from the City, Stories from the Sea. Den.. älskar jag. Och Let England shake är precis så bra som recensionerna säger.
När jag var tretton kom "Down by the water". Vi hade inte haft parabol så länge då. Så uppenbarade hon sig i MTV. Denna tunna, mörka varelse med stora ögonbryn, märklig röst och såg inte som någon annan överhuvudtaget. Hon var konstig och helt fantastisk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
PJ är bäst!
Jag har ett liknande förhållande till Harvey. Har inte lyssnat aktivt på henne på 10 år, men senaste skivan är bra! Jag drömmer fortfarande om att någon gång äga en sån där röd klänning hon har i videon.
Skicka en kommentar