torsdag 10 mars 2011
Ljud.
Det är ett jävla liv i köket. M ska laga mat och frågar mig om allt, S:et recenserar renoveringen och Tintin skriker så fort nån tar något ifrån henne (senast när M hindrade henne från att slänga upp min mobil på spisen som är igång). Och jag är skithungrig. Skulle vilja åka till en öde ö med en pall halloumi och mina böcker. Ha tystnad. Mitt förkylningsskadade huvud orkar inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ja, fy fan. Tack för "hjälpen" liksom. Eftersom jag är kock så måste jag ju veta aaallt om matlagning och vissa i min närhet (jag nämner inga namn) har en tendens att bli lite hjälplösa i köket. Så när man ligger på soffan och tycker synd om sig själv och har bett den andra laga maten så kan man ändå ge sig fan på att man plötsligt befinner sig i ett parti tjugo frågor.
Det där låter skrämmande lik vår middag idag. Fast det var jag so lagade mat, trots bultande huvud. Blev lite bättre efter att O korkade upp vinaren...
jonna: ja vad handlar det om? grejen är att jag gillar att laga mat och jag gör det gärna när m kommer hem så att jag får vara ifred i köket från barn och babbel. men ibland lämnar jag gladeligen över ansvaret. men vid de tillfällena känns det som att jag lika gärna kunde göra hela skiten själv. samtidigt tror jag att det är min närvaro som gör m osäker. hade han varit ensam hemma hade han antagligen inte funderat över ett enda av momenten.
helena: haha.. ja det är småbarnslivet på kvällskvisten i ett nötskal tror jag. men vilken lycka. nåt vin fanns det inte här.
Skicka en kommentar