Snart slut.

Väldigt spännande praktik jag har. Ena dagen pratar man med någon queerfeministisk anarkaflata, en annan dag en sverigedemokrat, sen nån kulturkvinna också lite med pjäsförfattare, forskare och programledare. Men nu är det snart slut. Känner mig så våldamt osugen på att gå tillbaka till skolan (högstadiet?) där vi ska leka rollspel i nån sorts global rättvisa-projekt. Känns bara hallå kan vi göra nåt vettigt som gör nån skillnad på riktigt istället? Också detta lilla lyxproblem med luncherna. Från potatispuréer, goda fiskar på Wasa allé och kärleksluncher utan barn på Stearin till tråksallad i dålig stämning där folk viskar bakom varandras rygg och skickar lappar. Vill säga hejdå och aldrig komma tillbaka. Himlans tur för mig att Koftan finns. Annars hade det inte varit värt att åka dit.