Down here it's just winners and losers and don't get caught on the wrong side of that line.

Mensvärken från helvetet är här.
Jag skulle helst av allt vilja lägga mig på sängen och gråta just nu men där ligger M eftersom han visade något för stor tacksamhet för alkohol på Thanksgiving-middagen igår.

Tack och hej nu tar jag helg på obestämd tid (eller nej, fram till måndag).

Jag trodde att jag skulle få läsa en stund ikväll.

En inte så sov-sugen bebis.

Jag är så trött att jag inte upptäcker att tv:n är på förrän jag plötsligt inser att jag sitter och stirrar på några människor som kör långtradare med super-extra-deluxe bred last i vinterlandskap.
Ensam-hemma-kvällen har sålunda spenderats med: klura ut hur man kränger på en babybjörn-sele, ätit yoghurt med müsli, bytt blöja, matat, bytt blöja igen, mat igen, torkat lite kräks, pratat med vilt skrattande bebis, sett program som handlar om att köra lastbil i svår terräng.
Jag skulle säga att speciellt det sistnämnda var ganska otippat. Det var inte med i planeringen alls. Så kan det gå. Men å andra sidan: kanske lika bra att hoppa över läsning när man inte ens är medveten om att tv:n går och att man nog suttit så en bra stund. När satte jag igång tv:n? Har jag sett något program? Har ett svagt minne av att jag såg delar av "Hype" och sedan lite nyheter. Sen minns jag inte mer. Lyckad kväll. Carpe diem!
...
sen måste jag tillägga att livet med bebis är långt bättre och mysigare än jag trodde (så bli inte rädda ni gravida!). men det är så skönt att få läsa en bok, se en bra film, läsa en dagstidning, göra något som på något litet sätt belastar hjärnan mer än att torka bort bajs varje dag. lyckligtvis har vi en snäll liten bebis som låter en göra det mesta av det varje dag. p.s hon sover nu d.s
...
p.s II hon sov i fem minuter d.s

Märklig låda:

Vi har kvar en flyttkartong som bara har vägrat låta sig packas upp. Den står där i sitt hörn och stör varje dag. Och det har den gjort i ett år. Nu öppnade jag till sist locket och tittade ner och jag förstår verkligen ingenting av det här innehållet. Dels för att jag utgått från att det är Mikaels låda (den var visst min) och dels för att det är en "spännande mix" av saker (får lust att slänga allt).

1 Gammal kaffekanna
1 Galge
1 läskig stor tomte
1 sladd
1 durkslag
1 par avgjutningar av mina fötter
Rester av tapeterna jag hade i min förra lägenhet som jag tänker använda till något (klä en låda, en bänk..) - vilket troligtvis aldrig kommer att ske.
1 handduk
Brevpapper
1 skruvmejsel

Jättebanalt problem:

Vi har två vänner som har likadana skor. Vännerna är ett par. Nu har även Mikael köpt ett par sådana skor. Och jag vill också ha! Det tjatas och tjatas om hur skööööööööna de är och hur extreeeeeeeeemt hållbara de är (det är de också men i alla fall). Men hur fan ska det se ut? Fyra människor. I likadana skor. Det är egentligen strunt samma att vi har likadana skor som det andra paret. Det är inte så ofta vi är ute och spankulerar med dem. Men jag och Mikael? Ska vi ha likadana skor? Jag erbjöd mig att köpa dem i brunt för att göra det bättre. Men det hjälper inte så mycket när de bruna är lika mörka som de svarta han har. Vad händer efter det här? Köper vi husbil, likadana oformliga jeans, tubsockar i 10-pack, har "Efterlyst" som vårt favvo-samhällsprogram, läser allt sant som står i Aftonbladet, börjar bråka om räkningarna, slutar ligga med varandra..? Ingen vet vart det här barkar.

Det var inte jag i alla fall!

Igår kväll tittade jag och Mikael på "Morden" i sängen. Vi bar ner en dator, kaffe, mackor och lite lite godis samt bebis och katt.

När jag skulle ta adaptern till datorn satt den fast i ryamattan. Jag slet upp den och undersökte vad det var. Jaha. Tuggummi. Utsmetad i mattan. Om jag skulle gissa på vem den skyldige är så blir det: Lilla S:et.

Det här är inte första tuggummi-incidenten. Vi har vid ett antal tillfällen klippt bort tuggummi ur hennes hår också. Mystiskt nog är det bara vid hår-tuggummi-olyckan som hon erkänt sig skyldig.

När vi hittade tuggummi...

1. Under hennes matta samt I mattan:
oskyldig

2. Fastklistrat på köksgolv samt inne i vaskskåpet:
oskyldig

3. I en av hennes sagoböcker:
oskyldig. Inte heller bara oskyldig utan även villig att ange andra som Tuggummimarodören.

- Kanske att det var Ryssland..?
- Nej han tuggar väl aldrig tuggummi?
- Nej just det... då var det nog du.. för jag vet i alla fall att man inte får lägga det i böcker...
- Ehh nej det var inte jag!
- Nähä... hmm... Då var det nog faktiskt pappa. Tror jag.
- Ja jag ska fråga honom när han kommer hem om det var han som smetade tuggummi i din bok..
- Näää... det behövs inte faktiskt. Det var han.

.....
Tusen tack för alla kommentarer jag får. Hinner inte svara på alla för tillfället. Men jag läser alla och blir väldigt glad och tycker ofta ofta att de är mycket roligare än mina inlägg!

Extra skönt!

Skål!

The soon to be Pappa till mitt barn är iväg och byter däck på bilen. Utomhus. I Göteborgsväder. Sent på kvällen. Efter att han jobbat över i några timmar. Utan att ha ätit någon sedan lunch. Med sig tog han flickebarnet som om några veckor blir hans dotter på riktigt om allt går som det ska.

Jag ligger i soffan. Under en filt. Har duschat i skållhett vatten. Fixat kaffe. Ska fortsätta läsa. Precis som jag gjort sen han var här och hämtade lilla bebisen (som får hänga inne i värmen hos farmor) för några timmar sedan. Det är så JÄVLA underbart det här. Ensam med katten, bok och kaffe.

Kan inte slösa fler minuter nu. Ville bara skryta lite om min finfina boktid.

Nu har jag bestämt mig.

Idag kom det papper från familjerättsbyrån. De vill att jag ska skicka in papper inom 10 dagar angående vem som kan tänkas vara far till mitt barn. Jag är inte helt på det klara med varför det skulle vara större risk att pappan skulle vara en annan än den man bor med när man inte är gift. Misstänker starkt att gifta personer inte är mindre benägna att vara otrogna än de som fortlever i synd och förlustelse utan ring på fingret.

I vilket fall som helst har jag bestämt mig för att ta Mikael som pappa. Jag har ägnat de här veckorna sen Tintin kom åt att kontemplera faderskaps-ärendet. Han blir bra tycker jag. De har samma gigantiska ögon och tillhörande bekymrade ögonbryn också. Det måste vara han! Men säker kan man inte vara förrän papperna är påskrivna och vi varit där på förhör i riktigt unken gammaldags anda!

Också ett boktips på det..

Det heta könet av Ulrika Nilsson som kom ut i bokform för några år sedan är ytterst läsvärd.

Nilsson går igenom gynekologins historia i Sverige och visar hur kvinnors kroppar annorlundagjorts och undersökts som ett främmande land (för den manlige gynekologen att erövra) i förhållande till den manliga kroppen genom historien och fram till idag. Kanske en av de böcker som genom hela min läslivstid gjort mig mest förbannad.

Ja, vad härligt!

Nu är det snart dags för efterkontroll (en sån man går på för att kolla att allt är som det ska efter förlossning). Jag tycker att det känns lite läskigt - det är väl aldrig härligt att gå på gynekologisk undersökning men det känns lite extra olustigt den här gången. I mitt fall är det inte ens så farligt för det gick väldigt bra allting. Ett stygn (hallellujah!) och inga andra direkta blessyrer.

Jag säger i alla fall till M att jag tycker att det känns sådär. Han tycker att det är väl inget att oja sig för. Då förklarar jag för honom att hans dotters huvud med påföljande kropp kom ut där för inte alltför länge sedan. Det tycker han i och för sig låter mindre trevligt. Sen frågar jag honom om han sett instrumenten de använder. Jo det hade han gjort. De ser inte så trevliga ut säger han. Han såg sådana innan förlossningen. Plötsligt låter en efterkontroll inte så jävla mysig för honom heller. Då känner han att han vill stötta mig. Peppa mig. Säger:

"ja det såg ju ut som en cykelreparation! med de verktygen..."

Nu känner jag mig givetvis jättetaggad inför att gå på efterkontroll.

Mirakel.

Solen skiner. I GÖTEBORG!
Nu får man skynda sig ut.
Varar troligtvis bara en kvart till.
Sen blir det regn fram till april. Eller maj. Och blåst. Regn och blåst.

Så var det böcker igen.

Jag läste ut Alicia Erians Towelhead häromdagen. Den kan jag varmt rekommendera. Den handlar om 13-åriga Jasira som får flytta till sin pappa för att hennes mamma misslyckas med att "kontrollera" henne (dessutom har mammans pojkvän börjat visa ett otillbörligt intresse för henne). Jasira är i puberteten och romanen behandlar sexualitet och rätten till den egna på ett vasst och roligt sätt. Hennes ambivalenta känslor inför den vuxne grannen som utsätter henne för sexuella övergrepp skildras på ett smart sätt. Jag kan tänka mig att den här romanen skulle fungera väldigt bra som underlag för diskussion i en högstadie- alternativt gymnasieklass kring sexualitet, kön, övergrepp (men också etnicitet, nationalitet, moral och ansvar - den här boken lyfter många frågor).

Jag återupptog Gellert Tamas De apatiska men den får jag läsa parallellt med Karolina Ramqvists Flickvännen. Min trötthet och skörhet gör det svårt att orka 600 sidor i streck om mänsklig förnedring, idioti och moraliskt sammanbrott i de stunder av tystnad det blir här om dagarna. Men läs den! (Det ska jag, om än i lite mindre doser för att inte explodera i gråt och raseri så fort Tintin sover.) Tamas är oerhört bra och har gjort en imponerande research.

Födelsedag.

Imorse blev det frukost hemma med små parasoll i frallorna, sugrör till juicen och ballonger på stolen. S:et var i vanlig ordning helt och hållet blasé inför sakerna som fanns i paketen och var mer uppe i det att slita av pappret på nästa. "Jaha, tack fin.. nästa!" var reaktionen på allt. Sen kom gitarren till sist. Den blev hon glad för i en sekund och sen "men jaha.. jag trodde att det var pil och båge". Jaja. Efter några sekunders eftertanke var hon glad igen och ville genast dra igång sin enmansorkester. Och det fick hon till sin glädje. I två sekunder. Sen var den glädjen slut.

Sen sa hon att hon ville ha en fiol. Vi förklarade att nu har du ju ett instrument här så då är det ju kul för mamma om du får ett där också. "Önska dig fiol av henne!".

Då tyckte vi att vi var fiffiga. Undrar om modern kommer känna samma. Inte säkert. Inte säkert alls.

Something Wicked This Way Comes.

Imorgon fyller lilla S:et 5 år. Hon har haft en diger önskelista: pysselsaker, dagbok, pyjamas med drake, tröja med robot, spel, böcker, pil och båge mm mm

Men så när jag hon och Tintin promenerade hem från dagis en dag tog hon mig andäktigt i handen och sa

"Det enda som skulle göra mig glad... bara en sak i hela världen.. är att få se en nyfödd kattunge. Hålla i den. En helt ny. Det önskar jag mig. Bara det."

Jag höll på att svimma av hennes plötsliga önskan. Hur otroligt ointressad hon var av det materiella. Att hon ville ha något så enkelt. Hon ville ju inte ens ha kattungen. Hon ville bara hålla den. Se på den.

Men det gick över sen när vi gick in i en butik..

"och sen vill jag ha en sån en sån en sån en sån. Och en sån en sån och en sån."

Vi har i alla fall helt emot all intelligens och förnuft köpt en gitarr till henne. Ja herre gud. Så otroligt idiotisk. Alla som bor med barn vet att det gör man bara inte. Inga instrument. Inga leksaker som piper eller låter på något som helst sätt egentligen. Men nu har hon gått runt och spelat luftgitarr i flera veckor (ja till och med till Gyllene Tider - det finns inga gränser för vilken musik hon vill lyssna på) så vi gjorde det i alla fall. Som vi ska få ångra detta tilltag. Jag minns med fasa den första present jag köpte till henne: en liten keyboard med inbyggda fruktansvärda melodier och blinkande lampor. Man ville slå sönder den fem minuter efter att hon fått den (de första fyra minutrarna ägnade hon åt att ta reda på hur man satte igång den).

Men man ska ju stödja sina barns intressen. Det ska man. Så från imorgon finns det inte längre någon vila för våra öron. Hoppas att hon blir en grym gitarrist i framtiden som tjänar ton med pengar (som hon vill ge till oss som stöttade hennes dröm redan från sekund 1).

Towelhead.

När bibliotekarien var här och hälsade på och spanade in vår nyfödda tuffing fick JAG en present! Och helt i linje med hennes yrke och mitt intresse fick jag en bok.
Och den tänker jag läsa i helgen.

Tröttman.

Idag är jag nog ganska trött. Det liksom svider runt hjärnan. Och i ögonen.

Annat sorgligt bevis på att jag är trött:
* jag fick just kolla upp vad jag har för adress på hitta.se

Annat sorgligt:
* det är verkligen inte första gången jag får göra det.

Men viktigt: det är inte gröt i hjärnan.
Jag fick börja med sådana åtgärder långt innan bebis ens var påtänkt.
Ja, man kan ju inte hålla reda på allt. Har mycket viktigare och roligare saker att ha plats i hjärnan för. Tror jag.

Mellanbarnet.

Innan bebisen kom pratade vi om hur vi skulle anstränga oss till det yttersta för att S:et inte skulle känna sig undanskuffad på något sätt alls. Det gick bra. Hon är nöjd och gillar verkligen sin lillasyster. Hon är dock pissed off för att Tintin får vara uppe längre OCH ligga kvar i sin säng när S:et går till dagis. Helt logiskt frågar hon oss varför hon själv måste gå och lägga sig när hon är pigg och sen gå upp när hon är trött. Och det har hon rätt i. Vad är det för jävla ordning?

Men.

Ryssland. Katten. Som tror att han är ett barn.
Han har blivit tokig.
Han välter ner nappflaskor, flaskborsten, nappar. Igår tuggade han sönder en napp under tiden som jag satt och matade Tintin. Den hade han hämtat i diskhon på torkstället (IKEA:s - skitbra!). Han har blivit helt vansinnigt svartsjuk. Och då har han ändå inte blivit bortglömd egentligen.

Nån som vet vad man ska göra?
Det är svårt att älska någon extra mycket som dagligen gör ett ihärdigt försök att ta livet av ens fötter och ben. Men det är nog det enda som fungerar. Det eller att M får lov att köpa ett soft air-gun i alla fall.

Nä. Det ska vi inte göra. Vi ska bara fantisera om det.

Ryssland under ett mordförsök på mina fötter.

Bloggtips:

Min killes kompis tjej (som jag inte känner) och en tjej till har en ny blogg som är perfekt för föräldralediga i Göteborg. En massa tips om vad man kan hitta på när man är trött på att dricka latte och dra runt sin barnvagn i novemberdrabbade stan.

Kolla kolla på Aktivitetsakuten här!

Så här glad blir man för övrigt av att prata med mig:
Steg 1: det mystiska leendet.
Steg 2: det hysteriska gapskrattet
Slut på bebisblogg. Men på riktigt: shit vad glad man blir när ens lilla unge är nöjd och mätt och glad och sen somnar hon och man får läsa. Läsa läsa läsa. Älskar henne. Älskar böcker. Tidningar. Älskar att läsa. Bra dag det här.

Nästan illegalt.

Ikväll ska jag ut och dricka öl för första gången på... exakt hur länge som helst. Jag har iofs varit ute under gravditeten också men då utan öl. Man tröttnat på Cola och oliver. Det gör man.

Så ikväll ska jag träffa Snygga Sofia igen och ta nån öl. Och det känns helt fantastiskt. Och nästan lite olagligt. Det är fortfarande lite skumt att inte vara gravid längre - men den lättnaden! Åh underbara känsla att inte ha en stor mage i vägen. Nu åker de fina kjolarna med hög midja fram igen. The return of icke-gravida kroppen.

Hallelujah!

Ansvar.

Nu när jag har fått barn minns jag exakt varför jag tänkte att jag aldrig skulle ha några.

Det finns för många dåliga saker i världen.

Bara tanken på att det kommer att komma en dag när man inte alls kan skydda dem från saker längre. När man bara är tvungen att stå bredvid och se på. Eller vara medveten om att man troligtvis inte alls har någon aning om vad de går och oroar sig för. Är ledsna för.

S:et fyller snart 5 år. Några år till och sen kommer hon att få sitt hjärta krossat av någon. Det är naturligtvis bara en del av livet men att se det hända någon man älskar. Som man inte kan hjälpa. Bara försöka trösta. Så fruktansvärt hjälplös jag kommer att känna mig då. Tänk om de kommer att känna sig tjocka. Fula. Dåliga. Och inget jag säger kommer att kunna ändra den känslan. Kanske lindra men inte ta bort. Hur ska man stå ut med det? Man måste ju det. Det kommer att vara något av det värsta jag varit med om. De kanske kommer att umgås i små tjej-grupper. De kanske blir utrfrysta. Så utstuderat elaka små flickor kan vara. Så perfekt osynligt för vuxna. De kanske kommer att frysa ut någon annan. Kanske kommer att vara elaka. Vilken osannolikt hemsk upplevelse att förstå att ens barn gör något annat barn illa.

Jag blir illamående när jag tänker på allt det där som finns.
Den här människan som knackar på dörrar i Göteborg och frågar om mannen är hemma och sedan kliver in i kvinnors hem och försöker våldföra sig på dem (som gör att jag kontrollerar låset en gång extra när Mikael gått till jobbet - jag som aldrig brukar vara så). Människohandel. Våldtäkter. Misshandel. Utfiskade hav. Misshandlade djur. Ojämlikhet. Orättvisor. Helvete efter helvete.

Men det tänker jag inte på hela tiden.
Man skaffar väl barn för att man ändå har en tro på att det kommer att bli bättre. Det mesta är bra. Kommer bli bra. Men tanken är ändå svindlande. Jag har satt ett barn till världen som jag aldrig kommer att kunna skyla från allt det fula och äckliga.

Men så är kärleken naturligtvis större till mina två små barn än oron för det andra. Men ändå. Jag har full förståelse för att jag var 13 och tänkte att jag aldrig skulle ha några barn själv.

Saker man gör. Varje dag.

Så här ser det ut varje gång jag ätit en macka. Jag märker inte att jag gör så förrän efteråt. Varje gång jag plockar bort efter mig själv ligger det en liten sorglig bit kvar. Jag äter ALDRIG upp hela mackan. Jag vet inte varför. Det bara är så.

När jag äter mat lämnar jag en liten bit potatis eller något annat.
Min mamma lämnar 1 dl mjölk kvar i glaset efter varje måltid.

Har jag ärvt detta störda beteende?
Är det som vi undermedvetet tänker att vi ska spara det till en kommande eventuell svältkatastrof i Sverige?

Sköna helgen.

Vi har haft en helt underbar helg.

Vi sov en hel natt mellan fredagen och lördagen tack vare min gudomligt snälla lillasyster. Sen har vi vilat och fikat, ätit mat, vilat mer, promenerat, testat spikmatta (det förändrade inte mitt liv), vilat ännu mer, öppnat presenter (M), ätit lite tårta, vid några tillfällen fått hålla vår dotter, vilat mer och så klart kramats och pussats massor ensamma i sängen.

En skitbra helg.
Livet återvände till kroppen.

Ny vecka.
Inleder den med kaffe och promenad.
Ny vecka. Nya vanor.

Helg!

Vi ska åka till mina föräldrar.

Vad det betyder?

VILA

VILA VILA VILA
Äta mat man inte behöver laga själv.
Läsa böcker.

Det bästa:
Båda mina systrar (+en styck svåger) är hemma!

Vad det betyder:
Det finns åtminstone 4 vuxna personer som kommer att slåss om att ta hand om Tintin. Hur Pelle (svågern) ställer sig till bebispassning vet jag inte än..

Åh herre gud vad jag ska vila. Jag ska vila på ett sådant effektivt sätt att världen aldrig skådat något liknande.
Och klämma på min man. Hela tiden!

Här är en som inte väjer för tunga draman:

Hem till gården. Brittisk dramaserie från 2007. Om det dagliga livet i en liten by i norra England. Tack TV4 för all fantastisk dag-tv.

Kultur.

Oj!

Nu kör Nanne Grönwall medley på sina egna låtar hos Malou.

Tänk så mycket man kan få ta del av som föräldraledig när man sitter och matar och rapar sin lilla unge.

Malou.

OCH

Nanne Grönwall-medley.

Det blir inte mycket tråkigare än så i TV. Test-bild är att föredra.

...
Hur kan man på fullt allvar lägga in textraden

det finns så mycket jag vill ha... karlar karlar karlar

???

Barn och deras intressen.

Anledningen till att S:et ville att jag skulle tala om ifall det var en bajsblöja under gårdagen var så klart att hon ville ta en titt. Något hon gjort i stort sett varje gång det varit en sådan på gång. Några gånger har hon missat och då kommit inrusandes och frågat var jag gjort av blöjan. I soppåsen är det ganska självklara svaret. Då har hon undrat VILKEN blöja det är. Första gången svarade jag idiotiskt nog "ja det är ju den som ligger överst". Sen blev det tyst och jag fortsatte ta hand om den minsta. Så vänder jag mig om för att se vad S:et gör. Då har hon öppnat påsen, letat upp blöjan och inspekterar innehållet. Det skulle jag vilja kalla ett sjukligt stort intresse för avföring. Kanske blir hon inte kajboj i framtiden utan proktolog. Vi får se.

Samtal på kvällen.

Jag går igenom S:ets sovrum när jag ska byta blöja på Tintin.

J - Jag ska bara byta blöja på henne...
S - Okej.. säg till om hon bajsat.
J - Ja. Men hon bajsade väl ganska mycket innan (när M bytte i S:ets närvaro)
S - Ja väldigt mycket..
J - Ja hon har nog bara kissat nu..
S - Mmm... Men säg till om hon bajsat i alla fall!
*en kort stunds tystnad*
S - Hos mamma har vi fyra paket chokladpudding...
J - Okej..
S - Säg till om Tintin bajsat.
J - Absolut.

Att vidga sina vyer.

Han inte bara pärlar pärlplattor han bygger figurer i lera också.

Trauma på BVC

Idag blev det ett jobbigt besök på BVC för M. För det första hade han bara hunnit dricka en kopp kaffe innan vilket inte på något sätt räcker för att väcka liv i honom en vanlig tråkig tisdag. Sen bara fortsatte helvetet.

Han upptäcker plötsligt att jag har på mig ett par av hans strumpor. Plötsligt skriker han "WHAT???" där jag sitter i godan ro och väntar på vår långsamma barnmorska. Han pekar hysteriskt på mina fötter och jag fattar verkligen ingenting. Vad är det med dig, frågar jag. Du har mina strumpor säger han upprört. Jaha, vad är det med det då? Jag hade bråttom och tog ett par i högen bara. Då förklarar han att de är hans BÄSTA strumpor. Hans älsklingar. Och dem sparar han "ALLTID till sist". Jag antar att han menar som att man sparar det innersta i kanelsnurran till sist. Men hallå? Ett par strumpor? Men med ett sådant analt intresse för kalsongvård är det kanske inte så konstigt att man lägger upp strategier för hur och när man använder sina strumpor heller. Det har kanske med matchningen med underkläderna att göra.

Efter det fick vi komma in till barnmorskan. Då var M redan skakad. Då händer det värsta. Tintins navelstump ramlar av. M nästan svimmar. Barnmorskan börjar rota runt i naveln och det luktar i sanning skitäckligt. M börjar gå runt i rummet och gestikulera för sig själv. Han gnyr och får han sätta sig ner och barnmorskan erbjuder honom att få ett glas vatten (vilket det verkligen syns att han behöver). Det vill han dock inte ha eftersom han väl vill försöka framstå som en hård kille som minsann inte behöver dricka vatten bara för att han är sekunder från att svimma. Så han bara sitter där i sin tygklädda stol och stirrar på mig som om jag kan göra något åt situationen. Sen gnäller han om att han inte kan titta på den och vi tycker alla synd om honom . Haha.. det gjorde vi inte. Det gjorde ingen. Vi tyckte att han var en fjant. Kan slå vad om att barnmorskan gick på lunch sen och berättade om mesen som fick sitta i en stol och vila för att hans dotter tappade naveln.

Vad är det här?

Det som ligger närmst till hands att tro är naturligtvis att det är en konstinstallation.

Tyvärr är fallet inte så. Nej. Det är BVC:s idé om hur en bra liten lekyta ser ut. Jag tycker att det ser högst makabert ut samt som en BAKTERIEHÄRD jag inte vill att någon ska behöva vistas i.

För Lilla S:et skulle det dock inte vara något problem. Det är inte det när man:
1. Inte drar sig för att slicka på saker man hittar på marken (ute som inne)
2. Slickade på en klädställning inne på H&M för några veckor sedan
3. Gärna äter tuggummin man tappat på vilket golv/mark som helst - varför slänga något som fortfarande fungerar?
4. En gång slickade på en stång på en spårvagn (det betyder att hon aldrig mer kan bli sjuk)

Wishlist.

Igår fyllde M år. Han fick inga moln-tights men det blev bra ändå.
Han fick inte heller

* Nytt kök
* Nytt badrum
* Plankgolv i vardagrsrum, kök och hall

Därför tänker jag mig att antingen får

* jag
eller
* M
det i julklapp.

Onödigt inköp:

Te av typen kvällro

Därför är det helt onödigt:
För att man är så JÄVLA trött när kvällen kommer att man kan somna sittande i soffan (har aldrig hänt tidigare i mitt liv).