Svår födsel.

Nu har jag värkt ut tretusen tecken. Intervjun funkade inte alls. Det kändes som att det glappade mellan oss (journaliststudenter), tolkarna och tjejen som skulle intervjuas. Dels tror jag att tolkarna missuppfattade och därför ställde frågorna fel och dels hann de inte tolka för oss vad hon tecknade. Så nu har jag sida upp och sida ner av ingenting i stort sett. I vanliga fall bara rinner det ut när jag skriver. Det går snabbt snabbt snabbt. Men idag: segt som kola. Nu får det dock vara nock för idag. Jag tänker gå och duscha i övernattningsrummet som vi är uppgraderade till under vardagarna.

Egentligen.

Jag ska egentligen skriva en artikel om en döv tjej som jobbar på Sjöfartsmuséet men nu råkade jag se att klockan är halv 8 så. Halv 8 hos mig. Texten får vänta. Nu skulle jag ha haft ett glas vin. Det hade satt pricken över den här blöj/kattbajslukten jag sitter i.

Som det kan bli.

M är iväg med sin ex-frus nye make och handlar badrumsinredning. De ska alltså inte lämna oss för varandra utan vi behövde bara hjälp med skjuts eftersom bilen fortfarande är på lagning. Den där bilen. Kanske får vi den imorgon. Kanske inte. Detta kan vi i alla fall konstatera: snabbt har det inte gått.

Kakor.

Jo jag fick ju bara så där helt ur det blå en present. Som tack för en länkning gissar jag. Länkkärlek är grejen helt enkelt. Precis som länkkärlekens drottning A.M.O propagerar för.

Det var i alla fall en fin lila ask med svart sidenband runt. Och inuti det magiska: kakor med honung och citron. De var sega och helt jävla underbara. Tack Matfadern!
Klicka klicka!

Lyxen.

Jag satt alltså och åt en andra frukost på Biscotti i en timme och läste om kokain och socialdemokratins virriga vägar fram till Håkan Juholt (mastodontreportage på många sidor). Sen gick jag hem. Slösurfade. Så kom jag på att nu har ju Peter Bjorn and Johns nya kommit! Sagt och gjort, jag gick och köpte tre skivor (det här är det nyårslöften jag hållt bäst genom alla tider). Och Peter Bjorn and Johns nya är faktiskt skitbra.

Nej tack rymden.

Vi såg, eller försökte se, "I rymden finns inga känslor" igår. Vilken skitfilm. Efter första scenen fattade man ungefär vilken nivå det skulle ligga på (låg, mycket låg) och sen gick det utför. Maken till banal och putslustig framställning av asperberger får man väl leta efter. Åh vad kul. En kille med aspeberger som måste ha alla saker runda och har en snurra med schema över hur saker ska göras... HAHAHA. Eller nej just det. Det var ju inte så himla kul. När det gått tjugo minuter och de vevat samma scen, men i olika former, av hur huvudkaraktären (en extremt styltig Bill Skarsgård) tryckte ut runda mackor ur formfranska, satt i en tunna och sen snurrade på sitt jävla hjul ville jag stänga av. Sen dök mitt hatobjekt i film, den quirky tjejen, i form av Cecilia Forss upp. När det gått 40 minuter tyckte vi att vi hade givit den chans nog och stängde av. För alltid.

Kokain.

Eftersom läraren inte meddelat att jag idag ska till sjöfartsmuséet kl 13 och inte till Kungälv klockan 9 blev det plötsligt tid över. Så nu läser jag om kokain i förra Fokus i lugn och ro utan barn. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Typ. Men jag hade gärna sovit längre än till halv 7.

Fan.

M har börjat spela Angry birds. Det låter som en väldigt störig stumfilm. Det här kommer att göra mig tokig.

Första tatueringen.

Ny hang-up: alltid ha gummistövlar inomhus

S:et fick tatueringar på posten av min syrra E. Det var självklart att Tinto skulle bli gaddad. S:et funderade länge och väl innan hon hittade den absolut minsta. En liten bomb. Det är för övrigt vad som gäller allt nu för tiden, S:et väger i handen, måttar mellan fingrarna, frågar mig; är den här störst tror du? Jag måste ha störst.
Det väcker ljuva minnen av att vara äldsta barnet.

Oplanering.

Praktiken är slut. Fick en bok i present. Åsa Mobergs "Kärleken i Julia Anderssons liv". Perfekt val. Avslutningsvis fick jag även mail från redaktionschefen i Stockholm som tyckte att min sista krönika var mycket bra. Idag skulle jag egentligen varit på intervjuövning i Nääs fabriker men planeringen pajjade. M är fortsatt (jätte)sjuk. Barn skulle transporteras till skola. Jag hann inte ordna med allt. Ja det är körigt nu. Men inte just nu i denna sekund för nu sover M, barnen är iväg och jag ska läsa. Lunchen är klar sen middagen igår. Bara att ställa fram.

Hantverkare.

Inspirerad av "Hämnden" som vi såg igår vill nu M bygga bomb. Snickaren är en hal rackare. Tydligen baseras praktiskt taget hela hans lön på materialet han köper in och lägger på några kronor på. Så är fallet även för kakelsättaren. Kaklet vi valt på ett ställe får vi inte ta, sa snickaren, för då får kakelsättaren ingen lön. Logiken i det. Sen kom kakelsättaren och sa att visst kan vi köpa in kaklet därifrån. Och så såg han frågande ut när snickaren nämnde priset han sagt per kvadratmeter för kakelsättarens jobb. Snickaren/samordnaren tjänar visst pengar på både det ena och det andra.

Ej romantiskt.

Dålig dag. Jag är sjuk. Skriver på krönika medan jag svettas i sängen. M är sjuk. Han sitter vid datorn och svettas och snorar medan han jobbar.

Grattis Fifi!

Som igår gick och gifte sig i hemlighet! Så himla fint och romantiskt.

Nu ska det konsumeras.

Häromdagen skrev jag en lista på saker jag behöver ordna. Tyvärr var 10 av 12 punkter saker som kräver pengar. Idag ska jag beta av två eller tre av dem. Mitt smink ligger för tillfället i en fryspåse sedan X antal ögonskuggepaletter kraschade i necessären.
Jag behöver (ja, behöver!) alltså:
1. Necessär
2. Smink

en annan grej jag behöver är att komma på en bra idé till en krönika. Förslag mottas tacksamt. Jag funderar på att skriva nånting om bloggtexterna om jämställdhet i vardagen. Men än vet jag inte. Funderar lite på parallella verkligheter också. Inspirerad av Murakami såklart.

Kallt i solen.

Efter badrumsshoppingen tog vi en varsin cappucino i solen. Första uteserveringen för i år. Det varade i fem sekunder sen gick vi in. Det blåser alldeles för kallt i Göteborg. Men det var fint så länge det varade. Och Tintin är plötsligt så stor. Vill sitta i egen stol och äta kaka.

Rose is a rose is a rose is a rose.

(Varning för skrytmaja)

Så här får man nog egentligen inte göra. Skriva om sånt som är för bra. Då kan folk bli sura och kommentera att man är lite för glad och har det lite väl bra. Men sen får man ju inte gnälla heller för då är man otacksam. Så jag kör på lite lagom i stället. Jag känner mig allmänt låg. Men så fick jag 20 rosor av M. Bara så där. För att han tycker om mig. 20 rosor. Fattar ni? De är dessutom enorma och otroligt vackra.

Spending my time.

Vi har tillbringat (nu fick jag nästan lust att skriva "spenderat" enbart i syfte att reta de språkpoliser som läser här) x antal timmar i badrumsinredningsbutik idag. Vi har valt allt allt allt som ska vara i badrummet nu. Vi visste inte ens vilken färg vi skulle ha på golvet när vi kom dit. Nu blir det ljusgrått. Allt var tvunget att väljas NU för att inte sabba tidsplaneringen för snickarna, rörläggaren, kakelsättaren, elektrikern och vem fan vet vilka fler. Också blir det badkar. Vilken lycka.

Ikväll ska vi dricka lite vin och bråka om ord (=spela Scrabble). Det blir nog kul och otrevligt på en och samma gång.

Bäst idag:

1. Lunch på Wasa allé. Maten där. Den är fantastisk. Bara det mörka brödet i sig är värt de 119 spänn lunchen kostar.

2. Jag fick ätbar present. Total överraskning. Återkommer till det.

Äntligen hemma.

Nu är det fredag. Tack fan för det. Det har varit en tung vecka med mycket stress och magont. Idag har det ringt argt högerfolk till redaktionen. Det spädde på magontet men nu känns det bättre. Egentligen skulle jag gått och köpt Peter Bjorn and Johns* nya men orken tog liksom slut. Jag har inte nån beredskap för motgångar just nu. Jag går från glad och nöjd till noll självförtroende och ledsen på en sekund när nåt händer. Filtret är (tillfälligt) borta. Vilket jävla yrke journalist är. Vilken tålig hud man måste ha.
..
* update: det skulle jag visst inte alls för den släpps inte förrän den 30.

Ryggen.

Någon som har tips på en bra massör i Göteborg? En som tar i så att det gör ont. En av de jag gått till visade sig vara lätt galen samt tycka att Sverigedemokraterna är ett härligt parti så nu får det bli nån annan. Eller om jag borde gå till naprapat? Jag har, mer eller mindre, alltid ont i korsryggen (nån rest från graviditeten tror jag) och området mellan skulderbladen och upp i nacken känns som.. att det dött. Typ.

Naprapat eller massör?

Här och nu upphör allmän väg.

Det var en fantastisk spelning. I recensionen i dagens GP står det "det är märkligt vad lite oväsen kan göra gott för själen". Amen på det. Också samma vanliga: varför går vi inte på konserter oftare? Vi måste bli bättre på det.

Det måste vi verkligen. Fan vad musik är bra när det är bra. Kanske det närmsta man kan komma en religiös upplevelse utan att vara i närheten av religion. bob hund har jag inte sett sen... Roskilde antar jag. Och det var många år sen.

Imorgon trillar det in pengar på kontot. Då ska jag köpa den månatliga ransonen skivor (nyårslöftet). "Det överexponerade gömstället" åker med.

Äntligen!

Vi ska se bob hund. Men först ska vi ta en öl på Avalon.

Lite äcklig.

När M kommer hem är det jag som går och spolar av TVÅ arbetsdagars smuts från kroppen. Sen tänker jag ligga i soffan och låta honom stå för matlagandet. Jag är slut som artist idag. Slut! Och just nu är jag även svettig och smutsig. Känner mig som Roskildefestivalen.

Haruki & Miri.

Häromveckan när jag som vanligt läste om Miris liv på tredje våningen påmindes jag om Haruki Murakamis senaste (i två delar!) som bara låg och väntade på att bli hemklickad nånstans ifrån. Så jag klickade. Och igår anlände de till godisbutiken på hörnet. Men stressad som jag var mitt i hämtning överlämning och uppfiskande av bananer och choklad som jag skulle mata barn och barnvakt med glömde jag hämta ut lille Haruki. Så idag på lunchen passade jag på att vräka i mig den chilimarinerade tonfisksalladen på Briggen i en sällan skådad hastighet för att hinna pipa hemåt Majorna och hämta fina bokpaketet. Sen spatserade jag i solen tillbaka till redaktionen. Det ljuva i att öppna nya bokpaket. Jag har luktat lite på dem och har god lust att dumpa Lionel Shriver (inte för att Dubbelfel är så himla dålig men alltså.. emellanåt är det så övertydligt så att jag rodnar) innan jag är färdig för en dos av Murakami istället. Älskar hur alla hans böcker inleds med ett soundtrack. Den här gången: Janáceks "Sinfonietta". Jag har tjuvkikat med andra ord. Det var förresten tack vare Miri jag en gång i tiden fick upp ögonen för den maratonlöpande författaren. Så tack Miri.

Snart slut.

Väldigt spännande praktik jag har. Ena dagen pratar man med någon queerfeministisk anarkaflata, en annan dag en sverigedemokrat, sen nån kulturkvinna också lite med pjäsförfattare, forskare och programledare. Men nu är det snart slut. Känner mig så våldamt osugen på att gå tillbaka till skolan (högstadiet?) där vi ska leka rollspel i nån sorts global rättvisa-projekt. Känns bara hallå kan vi göra nåt vettigt som gör nån skillnad på riktigt istället? Också detta lilla lyxproblem med luncherna. Från potatispuréer, goda fiskar på Wasa allé och kärleksluncher utan barn på Stearin till tråksallad i dålig stämning där folk viskar bakom varandras rygg och skickar lappar. Vill säga hejdå och aldrig komma tillbaka. Himlans tur för mig att Koftan finns. Annars hade det inte varit värt att åka dit.

Nämen.

Internet funkar igen. Men jag har varit på Publicistklubben och lyssnat på Bert Sundström. Kommit hem, ätit en pizza med P och druckit ett glas vin. Så jag är trött. Och har så varit hela dagen. Imorgon kommer snickaren hit och river upp runt golvbrunnen för att se hur det står till med fukten. Och sen ska väl renoveringen snart komma igång. Bilen får vi nog i veckan och det skulle vara bra för vi behöver åka och kolla duschmunstycken, toalettstol, badkar och fan och hans moster. Det är annat vi behöver bil för nu också. Vi som nästan aldrig behöver bilen behöver den plötsligt väldigt mycket. Så står den nånstans i Almedal och blir sanerad. Hej och hå. Men nu börjar nog det här tunga jävla skeppet glida åt rätt håll igen. Även om vi inte direkt hade räknat med att rören och väggarna innanför ytskiktet skulle falla på vårt ansvar. Ja egentligen allt utom golvet under ytskiktet och utrivningen. Det är dyrt att vara vuxen. Nu ska jag duscha, höll jag på att skriva, men det ska jag ju inte alls. För M jobbar över och Tinto ligger där nere och sover. Så jag får nog somna utan nån tvagning idag. Men sängkläderna är rena. Så det är ju nåt! Godnatt hörs imorgon bloggen!

Hej.

Vårt internet har dött. Vi ska ändå rensa och städa i helgen så det är kanske lika bra.

Obs! Skickat från telefon.
Hejdå så länge!

Faktiskt.

Jag tror att den här vilan gjorde susen. Nu känner jag bloggsug igen. Men eftersom jag sitter och skriver om kulturfestival så hinner jag inte nu. Men senare! Vad jag gjort: värkt ut tand, druckit vin med vänner, läst Lionel Shriver, kramats med Tinto, varit ute och ätit med henne ensam (hennes aptit på mat och livet är vansinnig - hon vill ha mer av allt), hon pekar på allt och säger "va de?" och bubblar av prat. Sicken himla bra grej: barn. Även om jag häromdagen tänkte: frågar nån nu om det är en bra idé att skaffa barn så säger jag "nä skaffa en katt, mycket tystare". Sen kräktes Frallan ner S:ets sovrum efter att på något sätt ha lyckats sno vår mat och sätta i sig den samt bet av mina hörlurar.

Vila.

Jag känner mig låg. Orkar inte blogga. Orkar just ingenting. Jag har ont i halva ansiktet eftersom två visdomständer är på väg ut. Vi har ett badrum som ska renoveras (det kostar pengar. Mycket pengar) och en bil som är på sanering och eventuellt reparation. Praktiken börjar lida mot sitt slut. Och skolan med för den delen. Om två månader är jag arbetslös. Bara den tanken gör mig.. matt. Och ledsen. Väldigt ledsen. Inatt drömde jag att råttor överföll mig och jag kunde inte skaka dem av mig. De bet sig fast i armarna, händerna, benen. Det är nog framtiden som stressar mig. Det och att inte kunna slappna av när lägenheten är i kaos och ingen vet när något blir klart.

Återkommer när jag har mer ork och lust.
Det här är alltså ingen paus. Bara lite vila.

Fredagsmys på tåg.

Eld & vatten.

Vi skulle åka till mina föräldrar i helgen för att undkomma badrumsmisären samt fira min syster som fyller år imorgon.

Jag släpade mitt rasslande rosslande jag till dagis och promenerade sen upp till garaget. Där står en assistancia-gubbe och i porten en väktare.
- Vad har hänt?
- Ska du hämta en bil?
- Ja?
- Det har brunnit här.
- [dör inombords] Jaha.
- Vilken är din?
- Den där borta bredvid den vita [eller före detta vita skulle jag ha sagt]
- Okej. Vi får föra ut den.
- Vad händer nu?
- Ja den måste saneras.
- [uppgiven så in i helvete] Då får vi inte den idag gissar jag.
- [gapskratt] nej du.. du kan ju ringa dit. De kommer arbeta hela helgen.
- Jaha, tack. Hejdå.

Något av det jobbigaste jag vet är folk som lever i lyx men så fort minsta lilla motgång drabbar dem så säger de "ja allt ska då drabba oss.." osv. (okej jag är medveten om att jag gnällt mycket om vårt jävla badrum men jag är ganska så medveten om vilket sjukt priviligerat liv jag lever). Men nu säger jag det: FAN VAD ALLT DRABBAR OSS!

Fotboll.

Också går ni alla in och läser Wasserharens inlägg om fotbollsvärlden och tränare apropå Anton Hysén. Gör det nu.

Bord för en sjukling.

En tidsskrift, en mugg lakritsté (det enda té jag på riktigt uppskattar), en bit mörk choklad, vatten, Atwood-boken (älskar den! Åh Margaret Atwood dina skildringar av könsroller "pappersdocksgarderoben" är de bästa). Saknas på bild: papper att snyta sig med samt någon som kan komma hit och ta hand om mig. Det är SYND om mig. Vore det inte rimligt att M gick hem från jobbet och tog hand om mig? Nä skoja bara. Kan man anställa nån då? Bara tillfälligt.

Mer gny och gnäll.

Jag har ont i tungan, ont i kinden på grund av visdomstand och så värker det i hela tandköttet. Det känns till och med som att det gör ont i tänderna. Öronen spränger. Jag hostar så att jag tror att lungorna ska fly och min näsa är förstörd av allt snytande. Fy fan vad jag är trött på att ha ont, att vara förkyld, att inte ha nån dusch.

Men fortfarande på plussidan: lästiden.

Atwood.

Jag är ensam hemma med barnen. Ligger i soffan och läser och blir mörkrädd. Fatta. Mörkrädd av lite Margaret Atwood. I natt trodde jag att nån stod i fönstret och tittade in på mig. Och vi bor på andra våningen! Det måste vara förkylningen. Den gör mig paranoid.

Ljud.

Det är ett jävla liv i köket. M ska laga mat och frågar mig om allt, S:et recenserar renoveringen och Tintin skriker så fort nån tar något ifrån henne (senast när M hindrade henne från att slänga upp min mobil på spisen som är igång). Och jag är skithungrig. Skulle vilja åka till en öde ö med en pall halloumi och mina böcker. Ha tystnad. Mitt förkylningsskadade huvud orkar inte.

Fucking in the nearest room.

Jag lyssnar på The Vaccines. Nu har alla tjatat så mycket om dem i bloggar och tidningar så nu blev jag tvungen. Grejen var att när det började pratas om dem så tänkte jag bara på The Vaselines. Minns ni hur släpigt Kurt Cobain sa "The Vaselines" när han presenterade "Jesus doesn't want me for a Sunbeam" på MTV unplugged (ca 0:43 in i klippet)? Vi brukade spola tillbaka och höra honom säga det om och om igen. Och nu när jag såg videon. Så ung och fin han var. Yngre än jag.

Trist.

Det känns deppigt att inte kunna träna och inte ha kunnat göra det på tre månader heller. Det känns faktiskt direkt orimligt att ha ont i halsen och vara förkyld så länge. Mitt gymkort kommer hinna gå ut innan jag är tillbaka på träningsbanan. Jag får väl ägna den här tiden åt att göra musiklistor till kommande löpning. Men det är ju inte samma.

bang 20 år!

Och sen dundrade bangs 20-årsjubileumsnummer ner på hallgolvet.

Lästid.

Som jag längtat efter tid att läsa. Jag har inte hunnit/orkat läsa en rad de senaste veckorna. Och nu är jag sjuk och hemma. Så jag tog upp täcke och kuddar och drunknade i soffan. Klockan är bara 13 så jag hinner försöka sova bort det där dunkande huvudet också. Och läsa ut boken. Börja på en ny. Kanske ett av bokrea-fynden.

Waterworks.

Nu rensar de köksavlopp och filmar. Det är en spännande liten följetong det här. Never-ending. Lustigt(?) nog fick mamma och pappa stopp i sitt badkar så att det svämmade över vatten ut i badrummet, hallen och rann sedan ner via tröskeln ner på deras köksväggar och ut i stora rummet och förstörde parketten. I förrgår. Det är tydligen nåt med min släkt och avlopp.

Läsa sova.

När vi får reda på att det är stopp i rören under köket och man ska få morgonbesök av fastighetsskötaren och nån rörgubbe igen. Då tar man tidig kväll med John Green. Och suktar efter helt hem och betydligt mer lästid. Amen.

Jan.

Nu är rörmokaren här och ligger på golvet i köket och svär. Och jag är så hungrig så att jag skulle kunna dö men jag får vänta tills Janne är klar. Jag bistår honom med dagstidningar att lägga på golvet och, ja, sällskap antar jag. Han svär ganska mycket den där Janne. Och spolar vatten. Och svär lite mer. Nån ficklampa hade jag inte. Då svor han lite till. Ja vi har det trevligt här, jag och Janne.

Vänta ut.

Den här förkylningen, eller ska jag säga de här åtta förkylningarna, jag haft på raken var det inget konstigt med. 10-20 förkylningar på ett år är helt normalt. Läkaren sa att jag får försöka hitta en lucka mellan förkylningarna (han trodde på dagis som skurk) och träna. Träna, äta bra mat och sova är det som ska rädda mig ur den här skiten. Om jag har bara lite lite ont i halsen, som en rest av förkylningarna, så får jag träna sa han. Så nu väntar jag. Och känner mig sjuk och ligger i sängen och ska äntligen se klart Armadillo. Så det blev som P sa: du går dit, går hem med rådet att vila. 100 spänn kostade rådet och att bli petad i halsen och lyssnad på lungorna.

Förskola.

Vi ska strax gå på utvecklingssamtal för Tintin. Kan inte fatta att vi är där nu.

Läs hos "Skriet från kärnfamiljen" om pressen föräldrar (kanske (högst troligt) mammor?) känner att hämta sina barn tidigt från förskola.

Jämställdheten. It's a long way to go.

8 mars.

Det är internationella kvinnodagen så jag jag gör slag i saken och går till Vårdcentralen. Ett av många kvinnodominerade yrkesområden med för lite betalt.

Familjen.

Vi gör en trygghetsbok till Tintins dagis. Det skulle vi ha gjort för längesen men hur ska man hinna? Och nu är nästa problem här: hur väljer man bland alla foton?

8 mars imorgon.

Daniel Craig & Judi Dench
Hittat via Emma Gray Munthe.

Tröttast.

Egentligen skulle vi åka och veckohandla ikväll men vi insåg att det bara handlar om två middagar den här veckan. Imorgon när P kommer och torsdag när vi båda (kanske) är hemma.

Annars har jag försökt skriva 6000 inspirerade tecken om antikvariat. Men hela grejen med att sitta i ett rum med dålig luft efter en natt med något för lite sömn saktade ner processen. Nu ligger texten och tickar i min inbox. Jag borde gå igenom den. Flytta om. Omformulera. Men bara tanken får mig att gäspa. Idag är den allt jag gjort nästan. Jag borde konvertera fotona från raw till jpeg. Jag borde gå och duscha. Men jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte.

Söndag kväll.

Kidsen leker (så jäkla bra också), M sover och jag renskriver intervjun för att underlätta morgondagens artikelskrivande. Och jag älskar vårt nya golv, mina gamla konsollhyllor som delvis kommit till nytta nu (resten ska med tiden upp på en vägg i sovrummet) och att vi kan lyssna på musik här uppe igen.

Ny framtid.

Idag har det ju faktiskt varit sol. Det var som om livet återvände. Jag åkte till Haga och intervjuade en bokantikvarie. En riktig boknörd. Han visade en inkunabel som var tryckt 1479 skriven av någon katolsk munk. 35 000 säljer han den för. Den var otroligt vacker. Blir så klart våldsamt sugen på att bara skrota alla journalistplaner och annat tjafs och starta litet antikvariat bara för att få sitta omgiven av böcker i lugn och ro (eh typ - han sa att han hade jobbat 70 timmar i veckan under tio år) och låta M:s lön stå för en lite större del av den gemensamma ekonomin.

Besök.

Idag har mina föräldrar varit här. De har hjälpt oss sätta upp några hyllplan, passat barn också har vi ätit mat. Naturligtvis köpte vi godis och chips och bänkade oss framför schlagern och såg S:et uppträda till alla låtar. Så med andra ord såg vi inte tv:n. Det var skönt. Sen somnade jag på golvet och vaknade mitt i Downtown Abbey som jag verkligen måste se. Den är uppenbart skitbra. Men jag har inte hunnit hänga med i Svt play. Nu ska vi kolla lite Klovn och sen är det natti-time.

Klockan 7.

Det är ju fantastiskt. Man vaknar vid 7. Rättelse: Tintin vaknar vid 7 och väcker en. Man går upp och lagom till att man sätter sig i soffan kommer reprisen av Go kväll.

Några kan inte sociala regler.

M och svärmor tycker att vi ska be om att få duscha hos grannen en halvtrappa ovanför. Hon är inte hemma så ofta för hon är FIFA-domare och har en massa fotbollsrelaterade uppdrag. M tycker att jag ska fråga henne om det i alla fall. Fattar ni hur sjukt det är. Att jag ska gå upp dit och säga "du, du är ju iväg och reser ganska mycket så jag tänkte att jag kan ta din nyckel.. så duschar vi hemma hos dig de närmsta månaderna". Och S:et hon bara "nä jag tänker inte gå på toa i källaren jag vill kissa hos Jenny".

OBS! Tänker EJ fråga om det.

Typisk fredag.

M är så sjukligt trött ikväll. Han somnade just med ett glas vin i handen.

- Ja fy fan jag är så jävla trött.
- Mmm..
- Jag är så jävla trött.
- Lägg dig.
- Ska inte du lägga dig?
- Inte än.
- MEN DET ÄR JU FREDAG KVÄLL??
- Ja?
..
Han hann inte ens höra "Halo" med CEO som var det enda han orkade önska till spotifylistan.
...
M vid kylskåpet

- Imorgon vill jag ha FRANSKT!!

(= frallor)

På spåret.

Jag mailintervjuade Anna-Charlotta Gunnarsson förra veckan. Nu håller vi tummarna för henne och Ylva i På spåret. Anna-Charlotta är smart, cool och bäst. Hon hade en massa tankar om tv-program(ledare) och genus. Om jag hade fått önska mig en storasyster så hade jag önskat henne. Eller som mentor i alla fall.

Hide.

Jag tryckte "hide all" på en person på fejjan. Ska bli så jävla skönt att inte se vederbörandes statusar. Människan är platt, otrevlig, dryg och helt ointressant. Personen kommer på köpet med en annan person. Tusentals är de gånger h*n givit mig gliringar, varit nedlåtande och allmänt dum i huvudet (har vid åtminstone ett tillfälle varit inne och nosat på rasism). Kan liksom inte deleta mänskan eftersom h*n hänger ihop med en annan. Linna Johansson bloggade förra året om att hon skulle sluta vara så snäll. Det var exakt vad jag hade slutat med när det gäller den här personen strax innan jag läste det blogginlägget. I stället för att släta över, le och känna mig överkörd började jag dryga mig och vara otrevlig tillbaka. Väldigt skönt kan jag meddela. Inte så konstruktivt kanske. Men det spelar inte mig nån roll. H*n finns inte i mina tankar nånsin längre. Mer än på jävla fejjan då. Så hide, bye bye!

Mat & fredag.

Men vet ni vad. Idag är det fredag. Vi har nytt fint kök. Lykke Li's nya är ju grymt bra. Ikväll röjer vi undan det värsta i S:ets rum sen renoveringen. Dammsuger upp jorden från krukan katterna vält ner. Lagar mat. Skiter i det här med badrummet och glömmer att det blir måndag igen.

Och P.S Här är länk till en matblogg som M:s kollegas kille skriver. Kolla den. Det finns chokladkakor där som jag skulle kunna döda för. Och remouladsås. "Vandelsemlor". Risotto. Lyxgifflar.

Toalett.

Jag känner mig svettig och äcklig.
Jag känner mig dock enormt tacksam för att vi än så länge har en toalett vi kan använda i lägenheten.

När renoveringen börjar får vi börja gå på toa nere i tvättstugan. Ibland när jag varit där nere och tvättat har det varit låst på toan. Och så har det varit knäpptyst och låst genom hela tvättbestyren. När man kommit ner nästa gång: upplåst och tomt. Så då har jag stått livrädd i tvättstugan och tänkt att det sitter en styckmördare inne på toa (ja, mycket logiskt - det är ju vanligt med styckmördare som gömmer sig på toaletter i Majorna) medan det antagligen suttit en livrädd bajsande granne där inne och väntat på att jag ska gå.

Det är det vi har att se fram emot i en månads tid sen.

Polly.

PJ Harvey måste vara den artist som följt mig trognast och längst i livet. Vi har haft en liten paus några år. Jag har lyssnat på de gamla skivorna med jämna mellanrum men några av hennes senare skivor försvann på vägen. Jag tror att mitt minskade skivköpande ledde till att jag aldrig lyssnade in mig på White chalk (vilken jag också tycker om men den sitter liksom inte i magen och hjärtat (än) som de andra). Men Magiska Stories from the City, Stories from the Sea. Den.. älskar jag. Och Let England shake är precis så bra som recensionerna säger.

När jag var tretton kom "Down by the water". Vi hade inte haft parabol så länge då. Så uppenbarade hon sig i MTV. Denna tunna, mörka varelse med stora ögonbryn, märklig röst och såg inte som någon annan överhuvudtaget. Hon var konstig och helt fantastisk.

Bastu.

Idag är resten av redaktionen i Stockholm så jag tog sovmorgon. Jag ska ut och spana i antikvariat lite senare. I praktikens tjänst. Det känns överkomligt.

Igår duschade jag inte. Jag tycker att det känns blä att gå ner ensam sent på kvällen. Ibland bastar folk där och jag känner mig inte redo att duscha när det sitter ett gäng gubbar och dricker öl en halvmeter bort. Eller inte redo. Jag kommer inte att göra det.

Dagens tröstköp:

Lykke Lis nya. Pj Harveys nya. Gabriella Ahlström "De oförglömliga". Lionel Shriver "Dubbelspel". Annars har jag knappt varit på bokrean i år. Den känns inte speciellt lockande. Men kanske att jag borde ta en tur till konstmuséets shop.

Ikväll ska jag dricka vin med Helena. Mycket bra. Vi vet inte var än. För vi är småbarnsmorsor som inte hänger ute så mycket längre. Men vin gillar vi. Kanske att vi slår till med Stearin. Bra ställe om man vill höra vad den man pratar med säger (är det här ytterligare ett ålderdomstecken?).

Nina Hemmingsson.

Källa: Aftonbladet

Frukost.

Jag har fyllt magarna på småfisarna med rostat bröd, smoothie och ägg och skickat iväg dem med en muttrande M. Nu ska jag betala elektrikern och sen ta benen bort till Järntorget. Ikväll duschar jag i en bastulokal med lukter från -70talet, hår på golvet och tomma ölflaskor i en plasttunna. Det är inte mysigt alls. Det är lite som läger det här också men på det dåliga sättet. Och jag tar nog tillbaka det där med att det är skönt att vara vuxen. Tillfälligt i alla fall.

Dusch.

Så nu börjar vi duscha i föreningens lokal på en annan gård. Tar kläder och handduk i en kasse och traskar iväg. M kom just in därifrån. Man borde väl köpa plasttofflor. Vill inte ha fotvårtor som grädde på moset. Nej tack. Det räcker som det är nu.

Just det (thank god for sending demons).

Om det var lite ilska och renoveringskaos och fadäser som behövdes för att skaka liv i den här bloggjäveln igen? Känner faktiskt blogglust igen. Allt tvivel kring framtiden och hur allt ska bli. Det är ju här det ska ut. Såklart. Hade glömt bort det. Man måste ju inte blogga kul alltid (inte för att det varit så himlans kul här på sistone). Måste blogga snällt mot mig själv. Skriva vad jag vill. Det är ju här jag kan det. Ta ett djupt andetag och försöka släppa saker jag inte kan göra något åt. Känna mig lite glad för att jag inte är hemlös eller bor i typ Libyen. Sånt. Men man renoverar inga badrum på csn-pengar. Det gör man inte.

Möten.

Jag träffade på S:ets gamla förskollärare på spårvagnen. Som jag gillade henne. Vi pratade jämställdhet, feminism och föräldraledighet tusentals gånger. Hon var en sån som jag fick lust att bli vän med för hon är så himla.. fin och bra. Och en fantastisk lärare. Hon och hennes kille delar föräldraledigheten från start. De har några dagar i veckan var. Vilken dröm det hade varit. Så massiv jag tyckte ledigheten var när det gått några månader. Och samtidigt. Vilken tid det tog att komma in i ledigheten och liksom landa i sin nya tillvaro. En sån uppdelning hade varit drömmen. Om det nånsin blir en nästa gång kommer vi dela annorlunda än med Tinto. Eller så tar M första partiet. Vi åkte i alla fall några hållplatser och jag tänker fortfarande att jag borde leta upp henne och facebooka henne.

koolaste katten.

Självaste Emster har hittat och mailat mig på fejjan. Det här är stort. Nu har jag skickat friend request. Kanske säger hon nej. Då ska jag sluta läsa hennes blogg. Eller nej. Går ej. Den är beroendeframkallande. In och läs!

Arg.

Sen kom det två gubbar hit. En besiktningsman och fastighetsskötaren. Jag vet inte om de redan innan hade bestämt sig för att kvinnor är idioter eller om det var något de kom fram till när jag öppnade dörren. Men det verkade i alla fall vara deras bestämda uppfattning. Så gjorde de sitt bästa för att jag skulle känna det som att det var jag som var skyldig till den dåliga tätningen och den icke-godkända brunnen som sattes in för 30 år sedan (tydligen). De skrattade när jag sa att vårt försäkringsbolag sagt att föreningen borde ha uppgifter om när renoveringen gjordes eftersom det antagligen sökts tillstånd för att få göra den (vilket informationen på deras hemsida också tyder på - i stort sett allt ska man be om tillåtelse om att få göra, åtminstone när det gäller större renoveringar. Dessutom kan man söka pengar att få till vattenspärren - och innan renoveringen påbörjas ska man få klartecken från styrelsen). Men de kunde inte sluta tycka att det var kul att jag kunde tro att de skulle ha någon sådan information. Tre gånger tog de upp hur konstigt det var att jag trodde det och att de minsann ALDRIG hade hört talas om något liknande. Och sen bad jag om uppgifter om vilka som bott här tidigare. Men nej! Det hade ju inte fastighetsskötaren någon aning om. Han sitter i styrelsen men några sådana personuppgifter behåller inte vi. Okej!? Så när folk går in i och ut ur föreningen och betalar avgifter för in/utträde så går styrelsen tillsammans ut på gården och bränner upp alla uppgifter de har på folk eller? Jag vill aldrig mer ha med den sortens gubbjävlar att göra "Jävla (mans)grisar", sa mamma när jag ringde och grät för att de varit så nedlåtande.

Växa.

Det är studiedag på Tintos dagis så idag är jag hemma med henne. Det känns lite nostalgiskt. Det är så längesedan jag var föräldraledig. När M och S:et gjorde sig färdiga i hallen drog Tino fram sin overall och satte sig på den iklädd sin morgonrock och väntade på att få gå till dagis. Så jävla gulligt. Så att jag nästan börjar gråta. Mina barn blir så stora så fort.

Ålderdomen.

Jag är så trött så jag måste gå och lägga mig mitt i Armadillo. Som hittills är så bra. Får se resten på play imorgon.

Nu blir det spikmatta (den har inte botat ett skit på mig men av nån anledning blir jag till en avslappnad liten trasa av den) och sen hamnar jag troligen i koma.

Nån borde se över sitt iphone-beroende.

Inatt hade M drömt att han hade skurit av sina händer. Det var oklart hur han skar av hand nummer två. Men det gjorde han i alla fall för att en på hans jobb hade gjort det, vilket han hade fått credd för. När M då hade fått av händerna hade han drabbats av panik: HUR SKA JAG KUNNA ANVÄNDA MIN IPHONE NU?

Då kom han på att Armlös, benlös men inte hopplös har en iphone. Och så hade han försökt använda touchscreenen med tungan.

1. Den här drömmen är så störd att jag inte vet om jag vågar sova jämte honom längre.
2. Det är SJUKT att hans första tanke i den här bisarra drömmen är att han inte kan använda sin telefon längre. Inte: nu kan jag inte hålla mina barn i handen längre.
3. Det märks att han såg 127 hours för inte så längesen.

Ostädat.

Herre gud vad kul! Erdoderdo har dragit igång "Den ostädade sanningen". Och här har Lisakristin givit sitt bidrag. Fantastiskt!

..
P.S.
Ikväll ser vi Armadillo i SVT 22.00 va!?
P.S. 2
Hinner även med lite bloggeri ikväll. Men tack för era kommentarer!
Idag känns det faktiskt bättre.