onsdag 14 april 2010

Att börja träna igen. Och älska det.


8 kommentarer:

Fredrik sa...

Du ser arg ut.

Josefine sa...

Jaha?

Jenny sa...

Åh, in door walking! I lööööv in door walking, det är det bästa som hänt mitt träningsliv sen jag vet inte när.

Sofia sa...

Avis. Önskar att det fanns ens en tillstymmelse till lust att träna. Men det gör det inte. Aldrig någonsin.

Fifi sa...

Vad härligt att du både har kommit igång med träningen och älskar det!

Jag brukar börja träna vid 18-18:30. Har du lust att hänga med imorgon? Annars låter en promenad och en öl på Belparc strålande!

kram

Lillräven sa...

Woah! Ser urtuff ut ju! HEJA! :D

Magnus Andersson sa...

Men?
Var är alla inlägg om hur ont du har?
Är det bara din sambo som tränar tillräckligt hårt för att få ont, eller är du bara stryktåligare än honom?

Josefine sa...

jenny: jag med! älskar de passen!

sofia: hos mig är det nog gammal vana. jag tänker på mig själv som en person som tränar eftersom jag gjort det stora delar av livet. men det tog tid att ta sig samman den här gången. men nu har jag tränat regelbundet några månader så nu känns det bara bra! men det känns ju inte alltid lockande och kul såklart.

fifi: då ska jag försöka lösa det med m så att jag också kan komma iväg vid den tiden!

lillräven: ja, det är ett ganska jobbigt pass. men nu har jag gjort det så många gånger att det känns skitbra. så nu är jag tuff! :)

magnus: jag tror att det mest handlar om tålighet i det fallet! m är kanske den mesigaste och vekaste jag känner när det kommer till smärta/obehag/ansträngning. vi diskuterade det imorse. tydligen är varje pass en plåga för m. lidande. bara lidande. svag själ.