Lång veckas resa mot helg.

Vi har nu klarat av magsjuka samt namnkalas (de hade inget samband). M ligger i sängen och misstänker att han har alla möjliga sjukdomar. Han är trött och har "kroppsvärk" (steget värre än huvudvärk). Han bad mig just googla symtom på hjärnhinneinflammation så jag läste upp symtomen för syfilis och han kände igen sig precis i allt (utom det med sår på könsorganet - det hoppade jag över).

Nu sa han att det är ute med honom.
han undrar vad som sitter fram? Är det mjälten?
Är det mjältbrand?
Nu ska jag kolla in.
Ska ställa en snabb diagnos.

"Det är nåt som händer här!" säger han.

"JAG LIDER SOM KRISTUS FÖR FAN! Varför kan inte jag bli bra?"

Svar: För att han är så löjligt känslig och inbillningssjuk.
Nu ska jag göra färdigt maten så får han ligga här och gnälla.