Vänta, blinka av Gunnhild Øyehaug

Jag har inte kommit många sidor i boken men det är något med den som stör mig. Den känns lite, hurtig tror jag. Kanske beror det på att jag just läste ut Jayne Anne Phillips Lark & Termite som var fantastisk på alla sätt och vis (åh, karaktärerna!). Eller så är det bara så att jag och Øyehaug inte passar ihop. Det är något med språket (kan det vara översättningen?) som gör att det känns barnsligt - men den har ju blivit så älskad och hyllad! Jag vill gilla den och jag vet att jag hade älskat den som tonåring men det är något som inte känns helt bra. Vi får se. Roligast hittills har i alla fall en av huvudkaraktärernas tankar om alla kvinnor som ska springa runt i för stora (helst pojkvännens) skjortor och vara sårbara och gulliga på film varit (exempelvis Julia Roberts i Notting Hill och Scarlett Johansson i Lost in Translation) .

Det piper till i Sigrids telefin. Det är ett sms från Magnus! där det står "idén om flickor med för stora herrskjortor ok. Skicka utkast fredag." Då måste han ha kommit hem från Prag då, tänker hon och skriver "Tillbaka från Prag? Bra resa?" Å, Prag! Han hade ringt och sagt att han köpt överraskningsbiljetter till Elida, flickvännen, som skrev uppsats om Kafkas Slottet, han hade just köpt dem när han ringde, och Sigrid tänkte att detta att han ringde henne direkt efter att han köpt dem kanske betydde att han omedevetet hade tänkt på Sigrid när han köpte biljetterna, inte Elida. Å, ser du inte det, tänkte Sigrid medan hon låtsades vara jätteglad å hans vägnar.