Helgen har vi spenderat i Laholm hos mina föräldrar för att fira min lillasysters förestående födelsedag. Det blev en tung helg eftersom...
Lilla S:et har nu utvecklat den värsta trotsen hon någonsin haft. Den slår 2-årskrisen med hästlängder. Hon har nu upptäckt effektiviteten i att sluta lyssna när det talas om något för henne ofördelaktigt (exempelvis att man inte äter efterrätt till frukost, att man inte ska slänga med Ryssland, inte äta godis varje dag och andra helt vansinniga saker). När man säger åt henne eller skäller på henne bemöter hon det med ett skratt - ett stort skratt (de gånger hon inte bara vänder bort ansiktet och blir döv). Det är inte alls charmigt faktiskt.
Sen gick bilen sönder lagom i tid till att vi skulle åka hem igår. Jättekul. M fick ta tåget upp imorse, jag lämnade in bilen på reparation och sedan fick min mamma köra mig, katten och S:et upp till Göteborg.
Nu sitter jag här och lyssnar på tystnaden. Ryssland har gått ner och lagt sig i S:ets säng. S:et är hos sin mamma som nu får sin omgång trots (mycket bra med vila mellan trotspassen).
Ikväll ska vi se Waltz with Bashir med bibliotekarien. Efter det ska jag lägga mig på soffan och äta isglass och lyssna mer på tystnaden - jag har inte hört den på så länge. Däremot har jag hört mig själv skrika/säga "NEEEEEEEEEEEEEEJ inte så S!!!!!!!!!!" i runda slängar en miljard gånger den gångna helgen.
Sen ska jag göra en utmaning som kom från Miri och en från Fia. Ikväll eller imorgon. I tystnad.
Bake My Day Julkampanj
1 dag sedan
5 kommentarer:
Usch, trotsåldern alltså, det måste vara en riktig tålamodsprövning! Det måste även en trasig bil vara...
Hoppas du hade det bra ändå!
kram
Jag tänker å det snaraste gå och se Walz with B. Och jag har höga förväntningar, hoppas den är bra!
Åh, trotsperioder. De avlöser varandra... Värst är just när de bemöter ens försök till gränssättande med ett hånskratt - då är explosionen nära. Enda trösten är de lugna stunderna och att det går över (sen kommer nästa trotsperiod...). Tur att ni får en paus nu i alla fall.
Ja, vad ska man säga? Det är helt hopplöst. Hon tar totalt slut på mig med sitt gnällande hela dagarna...och ändå älskar man henne. Skumt det där.
/mamman
sassy: ja det kan man säga att det är! haha.. det krävs nerver av stål för att klara av det.. kram
jenny: ja gör det! den var helt klart sevärd. våldsamt snygg var den.
LillaGrå: ja de är ju roliga de här perioderna. det är alltid en ny period av något lite jobbigt. men de är ju söta så det går ju an. men ibland tror man ju att hjärnan ska explodera om det inte bara blir tyst.
mamman: jag tycker att vi ska börja filma för att kunna visa henne när hon är äldre. då kan man börja kräva gentjänster för det! så här: ja här gnällde du om glass i en timme istället för att äta din frukost. som straff för det får du nu gå och köpa glass till mig och pappa!
Skicka en kommentar