Jag hörde M säga "ja jag har ju börjat tycka att det är väldigt roligt att laga mat!" till sin moder i telefonen.
Undrar i vilken lokal han odlar det intresset.
Jag har sett honom hacka lök. Då brukar jag få lite tårar i ögonen av hans sisyfosarbete. Det är rörande att se hur han försöker få varje liten del att bli symmetriskt perfekt i en symfoni där alla små bitar är exakt lika stora. Hur han arbetar så försiktigt med kniven att man kan tro att han opererar ett spädbarn.
Så kan man inte hålla på. Det tar för lång tid. Efter en stund blir jag irriterad och hackar själv.
Men söt är han.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
haha underbart inlägg, hihi.
Låter ungefär som min sambo och jag..
Ja säg till han att skicka ett välkomponerat med noggrannhet utvalt bokpaket till dig.
hur mås det med dig gummanvännen?
kram
Lök är svåra grejer.... eller inte. :)
Haha, det där känner jag igen! Men visst är dom bra söta :)
så "dumt" då att vi ska bo på hotell nästa helg och äta hotellfrukost...fast man kanske kan äta deras frukost på egg and milk som lunch..hmm..
åh då rekommmenderar jag Scandic Rubinen på avenyn varmt för hotellfruksot..såååå goott så mycket!!
Haha, igenkänningsfaktorn är inte så liten - i mitt fall är jag lökhackaren :)
garderobsgrubbel: haha.. tack! och tack för frukosttipset!
jenny: jag tycker inte att det borde vara så problematiskt men det är det tydligen! kan också vara en strategi för att helt enkelt slippa.
tinalinatiny: ja väldigt gulligt är det fram till att jag exploderar av irritation över hur han sjunger långsamhetens lov.. :)
anonym: hahaha... varför gör ni så?
Det är så man straffar sig ur tråkiga sysslor :))
X-et kunde putsa på elementet i badrummet i en halvtimme. Jag gav dock inte upp, han fick ta tre timmar åt att städa fyra kvadratmeter. En gång i veckan, medan jag städade resten av lägenheten.
Skicka en kommentar