Jag ser en gammal klasskamrat på facebook. Hon har plötsligt börja skriva på danska. Till alla. Även sina syskon. Det är lite lustigt, tycker jag, att bosätta sig i Danmark under 3 år och sedan har man fullfjädrat Victoria Silvstedt-språk-komplex. Jag önskar att jag får träffa den här klasskamraten snart - i sommar kan jag tänkas springa på henne. Hoppas hon pratar danska. Hoppas M pratar danska också då. Det kommer bli så sjukt. Tänk att det minsann finns en person som har ett töntigare förhållande till danskan än M. Den kunde jag inte se komma.
Nu har jag inte tid med det här för jag läser Ian McEwan och han skriver så bra så att jag nästan vill gråta. Hans Chesil Beach var också ett under av briljans. Om man inte läst Mcewan bör man göra det. Å det snaraste.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Haha, själv pratar jag Bestefar-danska en hel del för tillfället!
kram
hahaha... ja det kan jag tänka mig. du har verkligen en grotesco-hangup i klass med m:s!! kram
M kan få jobba hos mig istället, då kommer han tvingas höra så mkt danska så han till slut kräks...
haha... vilket fint erbjudande! det kanske han nappar på!
Min syster har bott i Norge i 13 år. Sen hon var 20 år. Hela sitt vuxna liv mao. Låt oss bara säga att talet är okay, hon switchar rätt lätt mellan norska och svenska. Men skriften. Oh den skriften. Jag har fullt upp med att läsa hennes mail utan att skratta ihjäl mig.
Och det märks så väl när hon är exalterad och sitter på jobbet och mailar. Hon skall gifta sig i augusti, hon mailade för att upplysa om att hon hade köpt brudklänning. Vi kan väl bara konstatera att det inte var ett enda svenskt ord i hela mailet.
Jag tror att språken är för lika i skrift. Och syrran är förlåten. Hon försöker oftast i alla fall.
Förutom när hon "är blitt litt revet av detta brölloppsgreierna" förstås.
(Citat ur mailet)
:o)
Skicka en kommentar