Jag har åkt spårvagn med S:et till och från stan. Hon kommenterade inte en enda person högt. Jag vill rikta ett stort och hjärtligt tack till min extra-dotter för detta. En av de första gemensamma spårvagnsturerna utan incidenter. Tack S. Det var ovant men fint.
3 kommentarer:
Tänk om detta är en del av hennes trotsperiod? När den är över (om den går över...) kanske svadan om folket i närheten återkommer med full kraft! Jag blir så glad av alla historier om den lilla frökens eskapader att jag nästan hoppas. :) Ska visa en riktigt fläskig cykel för er på lördag, den är som gjord för S att fräsa fram på.
ja man vet ju inte. en fläskig cykel... haha... ska bli spännande!
Det må jag säga.
Skicka en kommentar