Hört på spårvagnen om att åka spårvagn just idag:

Det påminner mig så skönt om barndomen.

Sen sa hon naturligtvis att hon var uppvuxen i Ryssland*.

* på riktigt alltså.

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk

Jag gick och shoppade lite relationsångest på bokrean igår.
Anna och Mats åker på semester till Sicilien med sina två barn. De har kommit till vägs ände och måste bestämma sig för var de ska göra med sitt förhållande. Om de ska skiljas, fortsätta tillsammans eller vad de egentligen vill.

Surhet är något man förväntas kunna hantera. Löjligt vore det ju annars.
Jag borde kunna det.
Utåt sett tillmäts inte surheten någon betydelse eftersom surhet vägd bit för bit är så fjuttig. För att surheten ska komma åt en krävs ett ständigt surt sipprande flöde. Det kan ta lång tid innan surandet fått full effekt.
Surhet styr familjelivet mer än något annat. Det vågar jag nog påstå. Ändå talas den inte om. Man talar om familjevåld. Men inte många nämner familjesurheten. Den smygande maktfaktorn. Den lömska vingklipparen. Den försåtliga glädjedödaren.
Eftersom jag lever med en sur och sträng människa gör jag eftergifter. Jag väljer mina tillfällen, jag tassar och tänker ut scenarier i förväg. Jag lägger entusiasm i rösten, ända från tårna, för att mota surheten innan den hinner framträda och desarmera livslusten för allt runtomkring.
Men det kan räcka med väldigt lite för att jag ska åka dit. Efter år i surhet räcker det med några ord eller ett ögonkast för att jag ska vilja slå huvudet i väggen och ge upp. Då är jag så nersurad att minsta lilla får mig att slå hysteriskt omkring mig. Och då är jag hux flux inte riktigt klok.

Ljuva minnen.

Vi tittar på OS-sändningarna. Marie Lehmann är i rutan. Jag minns med glädje dagen då jag lurade i M att hon tidigare ledde Lilla sportspegeln men fick sluta för att hon trakasserade barnen.
...
OBS! Det var rent påhitt! Men han köpte det rakt av. Tips till de som känner M - man kan lura i honom vad som helst bara man ser hyfsat allvarlig ut när man drar av lögnen.

M levererar sanning:

Ett tråkigt vitt vin är aldrig kul.

Fint folk.

M berättar på MSN att

"Vi blivit omnämnda på Bloggkommentatorerna."

Jag går in och tittar och förstår att han numera slutat säga "jag" om sig själv och gått över till det lite mer nobla (eller schizofrena - det beror på hur man väljer att se det) "vi". Det är han som blivit länkad. Inte jag.

Sen ser jag i kommentarena att två fantastiska kvinnor nämnt MIG som en ljuvlig bloggare. Då känns det bra igen. Tack snälla ni! Det värmde denna lite lätt uppgivna dag.
Tack Marie och Hanna!

Bokrea alltså.

Not so good för min ekonomi.

*stannar inne de närmsta veckorna*

*åh nej... det finns bokrea över hela internättet också*

Radio.

Jag åkte bil i närmre två timmar igår och då hann jag höra både Språket i P1 och SR Minnen. I Språket var där som vanligt folk som tycker att det går utför med det svenska språket ("kan man inte bromsa utvecklingen"). Och så någon som hade retat upp sig på att att hans skrivprogram i datorn visade att han skrivit fel när han faktiskt inte alls hade gjort det! Han: "jag vill inte göra mig märkvärdig men jag är copywriter..." Okej. Jag vill inte göra mig märkvärdig men jag är ihop med en copywriter och jag tycker att det är löjligt att bli skitförbannad för att word visar att "bondpojk" är felstavat. Herre gud! Skit i de där röda strecken. Är du rädd för din dator? Fast värst ÄR alltid språkpoliserna som bara "åh nej inte använda några FULA ord, inte utveckla språket - det är FEEEEL". Ring inte in till Språket då. En språkprofessor kommer bara säga "ja språket har alltid utvecklats och det kommer det alltid göra - man kan gilla det eller inte men det fortsätter utvecklas ändå."

Sen var det SR Minnen och en intrevju med sveriges första kvinnliga taxichaufför. Bengt Feldreich var nervös när han skulle åka med henne. Gubb-taxi-chaufförerna skrattade och sa "ja hö hö hö... vi får se hur det här går...". Sen undrade Bengan vad hon var "nervösast för" och det var att inte hitta alla gator. Men Bengan trodde minsann att hon egentligen var mest nervös för "figurerna som dyker upp nattetid och har tagit sig en tår".

Jo, så var det Nya vågen och en intressant intervju med Katarina Wennstam, Karin Alfredsson och Annelie Brännström Öhdin. Det var ett samtal som handlade om att använda deckare som plattform för att föra/starta en samhällsdiskussion.

Jag älskar verkligen P1 ibland.

Lite kaffe till det?

Jag är hemma hos mina föräldrar. Efter att vi varit iväg och storhandlat på apoteket (fantastisk shopping där!) kom vi hem lagom till att sotaren hoppade ur sin bil. Han skrek

- JASÅ DU HAR BLIVIT MORMOR!!!
- Ja, sa mamma
- LIVETS EFTERRÄTT!

Gött att få reda på att man just äter den sista rätten på måltiden som är livet så där en tidig onsdag förmiddag.

Fotmassage.

Den bästa grejen med att M bloggar i evigheter vissa kvällar är att han alltid erbjuder fotmassage efteråt. Det är som kompensation för att jag tålmodigt suttit och väntat på att vi ska, ja typ umgås eller nåt.

Nu undrar jag lite om den här sjukan kommer att spridas all over min kropp om jag tackar ja till kvällens erbjudande om fotknådning.
Men nu skiter jag i det och låter honom sprida skiten för fotmassage är något av det bästa jag vet.

Fast häromdagen sa han att han är fotfetischist. Vet ej om det var skämt. Hoppas att det var det.
....

Jag frågade honom och han sa att det var ett skämt men att han är "rövfetischist". Sen tog han tillbaka det också.

Svårt att veta hur det ligger till.

Lite sjuk.

Nu har jag nog åkt på samma krasslighet som minstingen haft i en vecka snart. Ont i halsen, torrhosta, lite halvt febrig och trött. Sitter och klickar i betyg på böcker jag läst på Boktipset efter att ha påmints om sajten hos A.M.O. Orkar inte mycket mer än så idag.

Återkommer i piggare skick endera dagen.

Helg.

Igår var jag och M ute och åt med två vänner på Familjen. Det var första riktiga utekvällen tillsammans sen innan vi fick ny familjemedlem. Det var en fantastisk kväll.

Ikväll äter vi dumlekakor, dricker kaffe och tittar på film.

Det har varit en perfekt helg.

Rabies.

Vi har min syster på besök den här helgen. Hon hade fått ett samtal från smittskyddsinstitutet för ett tag sedan. Vår mamma hade blivit halvt hysterisk och trott att hon var döende. Då visade det sig att en av de andra personerna som hon arbetade med i Sydafrika (de tog hand om apor) hade fått rabies och smittskyddsinsitutet ville bara försäkra sig om att A verkligen hade tagit de nödvändiga sprutorna innan.

M blir förfärad

"RABIES???? Det går väl inte ÖVEEEER????? Vad gör man då? Avlivar man dom?"

Jag
"Ehh... avliva människor?"

Han (och ja det var på allvar)
"Ja... får man AVLIVA dem då?"

Vi andra
"Åh herre gud."

Lilian Brøgger.

Jag, S:et och vilda bebin var på "Katter" på konstmuséet för några veckor sedan. Idag ska vi dit igen för visning av utställningen, sagostund och pyssel. När vi var där såg jag några illustrationer av danskan Lilian Brøgger som var helt fantastiska!

Lånad här.

Illustrationen ovan är från "Det tokiga katthuset" av Christina Hesselholdt. Det mesta jag hittar med Brøggers illustrationer verkar vara i danska böcker som inte blivit översatta men jag har inte letat så noga än.

Titta in hos Brøgger här i alla fall! Fantastiska bilder.

Slowmotion.

Det blir inte så mycket gjort när ens bebis är lite småkrasslig och man själv mest bara är.. trött. Jag förde över bilder från kameran till den externa hårddisken. Öppnade fotoprogrammet. Stängde det igen. Gick och lade mig med min bok. Somnade.

Imorgon får ska jag ta mig i kragen igen. Låter det här vara en sån där händelselös febrig dag bara. De behövs också ibland.

Jorden de ärvde av Björn af Kleen

Utan tvekan har jag aldrig läst ordet "fideikommiss" så många gånger som i den här boken. Och det fastnar i hjärnan. Så fort jag lägger ner boken hör jag "fideikommiss... fideikommiss.... fideikommiss fideikommiss.." som i den där "Det var en gång en apa som inte kunde gapa och när han inte gapa så skala han banan... skala banan... skala banan skala banan skala banan". Men det spelar ingen roll. Boken är högintressant och ytterligt välskriven.

Mitt eget intresse för den jordägande adeln uppstod när jag upptäckte att denna grupp var mycket mer levande än sitt rykte. Jag hade ingen aning om att så många svenska adelsfamiljer fortfarande bor i slott och förvaltar sina förfäders jordar från 1700- och 1800-talet - ägor som man gifte sig till eller köpte när de fortfarande var skattefria. Den här boken spänner därför mellan en allmänt spridd uppfattning och känsla av att lantadeln är ett fruset och fattigt gäng på fallrepet, och upptäckten att de tvärtom på flera håll är en seg, slug, rik och politiskt potent grupp av framgångsrika lantbruksföretagare och äganderättlobbyister.

En konstig dag.

Upptäcker att min höstplan inte håller. Får sortera om tankarna, planerna. Fundera. Skriva uppsatsen under tiden. Vänta. Komma på vad det är jag vill. Vad jag inte vill. Om jag kan vänta till höstplanen går att genomföra om ytterligare ett och ett halvt år. Väntan är lång.

Orkade inte gå och träna när höstplanen kraschade med buller och brak. Det är väl just det jag borde ha gjort egentligen. Gått och tränat. Inget fungerar så bra som träning för att sortera ut, bort, tänka om, inte tänka alls. Tänka från början.

Nu intalar jag mig själv att det blir bra ändå. Visst blir det bra. Ja det är klart att det blir bra.

Det bidde ingen föreläsning.

Tydligen betydde 238 confirmed guests på facebook faktiskt fullsmockad föreläsning. Jag som trodde att folk trycker yes när de egentligen menar "kanske vi får se men troligtvis inte". Vi gick och drack öl på Kino i stället och det var fint det med!

Bråttom med böckerna.

Idag har jag inte tid med bloggen. Jag har just plöjt igenom Sputnik älskling och tänker nu kasta mig in i nästa bok innan den lilla sovande bebisen vaknar igen.

Ikväll ska jag med Helena på Fanny Ambjörnssons föreläsning om färgen rosa.

"16/2: DEN FARLIGA FÄRGEN? ROSA SOM KÖNSMARKÖR, JÄMSTÄLLDHETSSYMBOL OCH MOTSTÅND

Varför är rosa en så laddad färg? Hur kommer det sig till exempel att man ofta hör hur småbarnsföräldrar aktivt undviker den rosa färgen till sina döttrar? Eller att de av helt andra anledningar låter bli att köpa rosa kläder till sina söner? Om färgen rosas betydelser och föreställningar om genus, sexualitet, jämställdhet och queer i det samtida Sverige."

Nästan lika romantiskt som en kostymfilm.

M kommer hem. Han går som beräknat på om hur hårt träningspasset var, hur ont han har, hur långt det var, hur mycket värk han har, smärtan är faktiskt nästan obeskrivlig. Detta diskuterar han genom hela middagen.

Vi sätter oss och tittar på störtlopp. M låtsas vara initierad. Uttalar sig om olika nationers kompetens ("österrikare är alltid bra på störtlopp"). Insatt som han är förklarar han när vi ser en man som just ska åka att man "inte ser hans balle... fastän dräkten är så tight!". Vidare berättar han att han vid några tillfällen haft riktigt kul framför teven eftersom det ibland uppstår camel toes när åkarna har skiddräkter. M har med andra ord ett vitalt och brinnande intresse för störtlopp av helt rätt anledningar.

Sen ska han gå och blogga lite. Innan han går sätter han sin långkalsongprydda rumpa i mitt ansikte och ber mig känna. Jag undrar naturligtvis varför. Han ber mig återigen känna om det känns något. Känns vaddå? Undrar jag. "Någon valk kanske.. eller något". Sen går han och säger att han bara skämtade om det där med valken. Tyvärr tror jag inte att det var ett skämt. Det var bara något han lade till när han insåg att jag inte var så sugen på att undersöka saken närmre.

Åh, vilken tur.

M förtäljer på MSN att han "har smärta mellan skinkorna". Det låter oroväckande. Det låter ännu mer oroväckande att denna smärta uppstått då han cyklat på gymet. Han hade valt programmet "gut buster". 11 km fransk bergskedja varav 8 km i uppförsbacke.

Det blir säkert jättespännande att lyssna på hur han uträttade detta stordåd. Smärtan, uthålligheten, låren, svetten, smärtan smärtan smärtan.

....
Hur FAN får man smärta MELLAN skinkorna av att cykla? Jag kan ju säga redan på förhand att det inte blir någon massage för att lindra den smärtan.

Sputnik älskling av Haruki Murakami

Jag har verkligen kul när jag läser Murakami. Jag köper all fantasi och fantastiska liknelser rakt av. Jag älskar när litteratur är så här.. stor, lekfull och sagolik. Häromdagen fick jag Sputnik älskling av M i någon slags vardagspresent (lycka!). Jag har inte kommit mer än femtio sidor idag men fastnade på första meningen och skulle helst vilja ligga i soffan resten av dagen och läsa läsa läsa.

"Det var oförskämt av mig att ringa så här dags. Det menar jag verkligen. Det är ju så tidigt att tuppen inte ens har börjat gala än. En tid på dygnet då den stackars månen svävar där borta i ett hörn av den östra himlen som en uttjänt njure. Fast vet du vad? Bara för att ringa dig har jag faktiskt joggat längs hela den nattmörka vägen hit! Med min lilla hand hårt sluten om telefonkortet som jag fick på min kusins bröllop. Telefonkortet har faktiskt ett foto av brudparet, där de står och håller varandra i hand. Fattar du hur deprimerande det är? Jag har till och med fått på mig omaka strumpor. Den ena har Musse Pigg-bild, och den andra är en omönstrad yllestrumpa. I mitt rum är allt i en enda röra, och jag vet inte var jag har någonting. Det här borde jag kanske inte säga högt, men mina trosor är hemska. Jag tror inte ens att en sådan där underklädestjuv skulle vilja ha dem. Om jag blev mördad av en vettvilling i det här tillståndet , skulle väl min själ aldrig finna någon ro. Jag menar inte att du behöver tycka synd om mig, men skulle du inte i alla fall kunna säga någonting vettigt? Något annat än "ah" och "mmm"och sådana där hjärtlösa interjektioner. Konjunktioner till exempel. Ja någonting som "men" eller "fast" eller något sådant.
"Men", sa jag. Jag var fruktansvärt trött, så trött att jag inte ens hade kraft nog att drömma.
"Men", sa hon. Okej då. Det var ju i alla fall ett litet steg framåt. Men ett riktigt litet ett.

Romancing.

Vi firade alla hjärtans dag genom att åka till Lek&Bus-landet med S:et och hennes kompis. Sen åkte vi till Brunnsbo och hämtade upp en tallrik (tradera-fyndad). Sen var det avlämning av kompis och så blev S:et upphämtad av sin mamma för vidare utflykt. Vi själva åkte hem, lade oss för att vila en stund i sängen och däckade i flera timmar. Vi hade tänkt laga god mat och umgås men Lek&Bus-landet tog det bästa ur oss. Det blev pizza och skitfilm istället. Men det var fint det med.

Varning: Åk ej till Lek & Bus-land. Någonsin.
Det luktar frityrsmet och tjockmattor där. Och ljudnivån är som... My Bloody Valentine på Way out West i somras.

4 månader.

Idag är dagen då Tintin blir 4 månader. Hon har fått två små risgryn till tänder på nedre raden och hon rullar runt från rygg till mage på nolltid. Och allt går jättesnabbt. Så snabbt så att jag knappt fattar.

Så här ser en 4 månaders fot ut.

Svartvitt.

Bokenkät.

Som läsare är jag: Periodare. Jag läser mycket och ofta men ibland kommer jag in i bokstormar där jag kan plöja böcker ett par veckor och sedan blir jag trött och kommer av mig och det blir mindre lästid per dag i några veckor. Ibland ingen bokläsning alls. Då blir det tidsskrifter och tidningar i stället.

Som bloggare är jag: Rörig, vardaglig.. men det tycker jag själv är skönt. Jag känner att jag kan skriva om det som faller mig in (även om mycket som jag tänker på, eller stora delar av min person inte alls är med här). Stressad ibland. När ska jag hinna skriva? Och svara på kommentarer. Hinner jag svara på kommentarer OCH skriva nytt inlägg? Men jag försöker att strunta i det och ta det när jag faktiskt har tid.

Senast lästa bok: Vi i villa av Hans Koppel. Den var svart kan man säga. Men den var också väldigt rolig.

Senast påbörjade bok: Grå själar av Philippe Claudel. Sen påbörjade jag Kärlek vänskap hat av Alice Munro för någon vecka sedan. Det visade sig att den var felhäftad så jag fick hämta en ny på Bokia men då hade jag redan hunnit börja på en annan bok så den ligger och köar just nu.

Senast köpta bok/böcker: Sofi Oksanen - Utrensning, Liv Strömqvist - Einsteins fru, Hans Koppel - Vi i villa, Alice Munro - Kärlek vänskap hat, Jeanette Winterson - Det finns annan frukt än apelsiner, Zadie Smith - Om skönhet, Maria Gripe - Tordyveln flyger i skymningen

Favoritdeckarförfattare: Jag läser ytterst sällan deckare. Men det beror inte på något genreförakt (man behöver inte nödvändigtvis vara föraktfull bara för att en viss genre inte tilltalar en så mycket) utan mer... ointresse bara. Det finns så många andra böcker jag vill läsa som går före. Denise Minas Död i Garnethill triologi gillade jag. Och jag tyckte att Händelser vid vatten av Kerstin Ekman var väldigt spännande.

Jag läser allt av: Anaïs Nin, Sara Stridsberg.. hmm.. jag vet inte. Donna Tartt kanske men det är ju ganska enkelt med tanke på hennes sparsamma utgivning.

Jag läser helst inte (genre/författare): Det är kanske deckare då. Men det är egentligen inget aktivt beslut. Det har bara inte blivit så många deckare. Blir jag tipsad om en riktigt bra bok som råkar vara en deckare läser jag den naturligtvis. Och samma sak gäller med alla genrer. Jag tycker att det är en lite märklig inställning överlag att döma ut en hel genre av film eller böcker. Vissa genrer består kanske (och det är verkligen ett kanske!) av fler dåligt gjorde verk - men det i sig betyder ju sannerligen inte att ALLA verk inom den genren är dåliga. Långt ifrån. Nej. Jag försöker nog rent allmänt hålla mig ifrån att döma ut genrer.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Konst, foto, mat, litteratur, mördare (eh, gemensamt intresse med M).

Förutom svenska läser jag gärna: Engelska i så fall. Men det är sällan. Alldeles för sällan. Det borde jag göra mer. Försöka liva upp den där gamla dammiga skolengelskan.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Alice Munro blir det. Den är redan påbörjad och nu har jag ett exemplar där sidorna kommer i rätt ordning.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Sara Stridsbergs nya som kommer i mars. Darling river heter den. Och sen så läste Book of Miri-Miri Joyce Carol Oates A fair Maiden och den blev jag väldigt sugen på. Så då blir det nog lite bok på engelska.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Anaïs Nin, böcker jag tyckt om men inte har själv som känns viktiga. För jag är så väldigt materialistisk att jag gillar att ha mina böcker här i hyllan. Kunna ta på dem och titta på dem. Ta ner dem. Bläddra. Minnas.

Enkäten hittade jag här!

Grå själar av Philippe Claudel

Jag läste en intervju med Claudel någonstans och där nämndes det att alla kvinnor i boken är ljuva eller så dör de. Eller så är de ljuva OCH dör. Det är kanske själva essensen av vad jag inte gillar i böcker och film. Kvinnor är vackra (gärna ett vackert sensuellt lik - tänk Laura Palmer exempelvis) och ofta offer, mer sällan aktiva, drivande huvudroller. Oftare: flickvänner, nån kollega i bakgrunden, en älskarinna, en bild. Hur som helst. Den har fått en del fina recensioner den här boken. Sen lät det så här i SVD:s intervju med honom när boken kom ut:

I Grå själar är det bara män som hamnar på den onda sidan.

– Männen är de mörka själarna, de är knappt ens grå. Och de få kvinnor som finns i boken dör.

Och i verkligheten?
– Kvinnor är det enda ljuset i världen. De är perfekta. Jag gillar verkligen kvinnor, särskilt min fru, säger Philippe Claudel och låter för första gången som den fransman han är.

Och där har vi ett annat exempel på något av det äckligaste som finns; att placera "kvinnan" på piedestal (så väldigt lundellskt - Ulf är ju en av de värsta syndarna av den här typen). För att inte tala om myten om Fransmannen. Men nu var det inte det det här inlägget skulle handla om. Nu har jag en gång köpt den här boken och jag har påbörjat den. Så nu kör vi.

Boken handlar om en mordgåta som utspelar sig i Östra Frankrike under tiden för första världskrigets utbrott. I scenen nedan har en 10-årig flicka hittats mördad och det har samlats ett antal personer kring hennes lik, däribland berättar-jaget som är den kommissarie som leder undersökningen.

En av de tre gendarmerna som kommit tillbaka efter att ha lämnat av den galonerade snobben satte på given order iväg för att luska rätt på äggen. "Mer än bara ägg, små världar, små världar", det var så domare Mierck brukade kalla dem när han knackade sönder skalet med en särskild liten hammare i ciselerat silver som han tog fram ur sin västficka vid dessa tillfällen. Ty dessa infall, som smörjde hans mustach gyllengul, kom ofta över honom.
Under tiden som han väntade på sina ägg lät han småvisslande och med händerna på ryggen sin blick genomsöka omgivningen, medan de övriga alltjämt försökte värma sig. Och han talade utan att någon avbröt. I hans mun fanns inte längre någon Belle de Jour, ändå hade han också kallat henne vid det namnet tidigare, jag hade själv hört det. Hädanefter sade han dödsoffret, som om döden, förutom att avlägsna livet, även förintade vackra blomnamn.

Fick mail.

Som avsändare stod det "Info" och i ämnesraden stod det:

Kastreringskampanj!

Det verkade väldigt spännande. Men sen visade det sig vara från smådjurskliniken så det var inte kul så länge.

Katarsis.

De senaste två dagarna har vi gått på en diet av socker. Det blir visst alltid så när lilla Anna kommer på besök. Vi har hunnit med: godis, glass, frukost på Egg n' milk (= amerikansk frukost... pannkakor med litervis av lönnsirap, bagels fyllda med färskost..), pizzabullar och snickers.

Idag blir det träning, sallad, frukt, fullkornscouscous, spenat... Måste rena artärerna som kleggat igen av slisk nu. Märkligt trött man blir i kroppen av att äta luft och socker. Märkligt trött i hjärnan.

(Men underbart gott var det att leva syndigt så där mitt i veckan!)

Liten men viktig upplysning.

M spelade alltså inte med naken underkropp då min syster var här. Han har vissa gränser även om de inte är så många. Det är vi alla glada för.

Tv-spel.

Min syster är på besök. Under tiden som hon och M spelat Guitar Hero och Little Big Planet har jag läst ut Vi i villa. Den var verkligen rolig. Och sorglig. Mörk och... ja väldigt rolig.

Jag har i alla fall ett tips om det finns fler som jag som inte kan spela tv-spel (jag blir yr och illamående - yes, jag vet, mes). Det kan bli tjatigt att sitta i vardagsrummet samtidigt som någon annan leker rockstjärna (nej inte ens guitar hero kan jag spela utan att rummet förvandlas till en karusell). Man kan be den förmodade rockstjärnan att ta av allt utom tröjan och fortsätta spela. Då blir det kul. Riktigt kul.

Tror jag i alla fall. Eller. Vet. Jag vet det. Hur jag vet det kan jag tyvärr inte berätta.Men skrattade gjorde jag i alla fall.

Vi i villa.

Nu tänkte jag börja härma Celina som när hon läser en bok lägger in en bit av den i sin blogg.

Har idag påbörjat Vi i villa av Hans Koppel (som en är en pseudonym.. eventuellt Jonas Karlsson enligt några olika gissningar på nätet). Den är rolig som fan! Öppnade den efter att Utresning tog slut (läs den! jag menar verkligen: läs den!) och det blev ett rejält hopp (men ett lyckat). Det var längesedan jag läste en bok som är så.. kul.. har redan skrattat rakt ut flera gånger.

I den här scenen sitter huvudpersonen på en krog med sina innebandy-kompisar. Han har repat sin kompis Martins splitternya jeep med sin nyckel på natten på grund av flera olika orsaker. Innebandy-kompisarna diskuterar repan och förutsätter att det är de som bor i det fattiga huset uppe i backen.

Martin:
Jag kanske ska gå dit och snacka lite med farsan, visa bilen och se vad som händer.
Du sitter och lyssnar och väntar och plötsligt säger du orden, uttalar dem faktiskt, låter det skamlöst korkade påståendet lämna din mun:
Det är den kungliga svenska avundsjukan.
Denna urgamla lögn, detta ohederliga argument som åberopas av de oförtjänt framgångsrika så fort de blir ifrågasatta, denna idiotiska dumhet, denna klyschornas klyscha lämnar dina läppar.
Det blir tyst runt bordet. Har de genomskådat din bluff? Är du avslöjad? Andlösa sekunder av spänning.
Sedan:
Verkligen
Exakt.
Precis vad det är.
Ingen får ha det bra, alla ska ha det lika dåligt. Det är samma gamla DDR-tänk rakt igenom.
Du blir varm i kroppen av allt medhåll. Du undrar stillsamt om det är så här det ska vara, om det är så här det fungerar. Att man gör succé när man säger det förväntade och
ogenomtänkta. Kan det vara så enkelt?
Och i så fall, hur upprepa kvällens succé? Hur toppa? Kanske försvara kungahuset. Hävda att det blir dyrare med president och att kungen gör ett bra jobb.
Livet öppnar sig.
Ändlösa möjligheter.

Film.

Det blev en film till sist igår. Hunger. Klaustrobiskt, upprörande och alldeles fantastiskt bra. Skådespelarinsatsen av Michael Fassbender är enastående. Rekommenderas.

Sammanfattning av helg.

Film: inte än men.. hmm.. kanske ikväll.
Bok: Utrensning av Sofi Oksanen (nästan färdig - kan rekommendera den å det varmaste och innerligaste).
Tidsskriftsläsning: Filter
Tidning: GP
Mat: Pastagratäng med sherry och ricotta (och vin till det), sallad på äpple och morot, ugnsbakad potatis,quorn-nuggets, fetaostkräm, avocado.
Fika: Två semlor (en hos M:s föräldrar, en som M hade köpt innan vi kände till den förra semlan - herre gud dog nästan), en hallonbulle.
Händelse: Bebis vände sig från rygg till mage och vi jublade.
Inköp: Maria Gripes Tordyveln flyger i skymningen och Zadie Smiths Om skönhet.
Träning: Indoor walking imorse.
Kvällens jättevuxna plan: Veckohandla

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.

Idag har jag tänkt på Snellie som brukar kommentera här ibland. Hennes bebis i magen dog 33 veckor gammal.

Allt framstår som så banalt i jämförelse med det.

Man kan vara så oerhört tacksam för att man har privilegiet att byta blöjor, torka upp mat från väggar, vara vaken nätter igenom, lyssna på kolikskrik och allt annat som händer för allt det där betyder att man har en bebis som får leva.

All min kärlek till Snellie och hennes familj idag och alla dagar framåt.

Man ser det man vill se.

Jag och S:et tog med lillsyrran på utställningen Cats! på Konstmuséet här i Göteborg. Det var en fin utställning med illustrationer ur olika barnböcker (med katter som motiv) och en del andra tavlor ur muséets samlingar. De hade även lite kitschiga Rosa Ljung-katter, Ulrika Hydman Vallien-tavlor och annat kattrelaterat.

Så pekar S:et på en vägg och utbrister lyckligt
- Men! Kolla där! Vad konstigt. De har spikat upp en bajskorv där.
- Det är en lussekatt...
- Jaha. Typiskt.

Nu hänger jag inte riktigt med.

S: Kommer du ihåg det där rummet som kanske var ett museum eller så var det inte ett museum också var det ett stort rum och sen ett rum till... vet du vilket?
J: Nä.. inte riktigt faktiskt?
S: Där nere var det leksaksdjur och sen var det en låtsasgiraff. Och ett rum och sen ett rum till. Vet du nu?
J: Naturhistoriska muséet?
S: Näääää det tror jag inte för det var ett rum med ett rum och sen en lång giraff.
J: Okej. Nej det vet jag nog inte.

Det är mest skit med 3D.

S:et ska på 3d-bio med min syster nästa vecka. Jag försökte förklara grejen med det för henne genom att säga att det lite känns som att gå in i filmen. Hon lös upp

- Jaha... vad kul! Då kan vi ju gå bakom filmen och träffa de som gjorde den!
- Ehh... nja... inte riktigt så. Nej det går inte..
- Nähä. [mycket besviken]

Myt.

Jag har just varit iväg på ett mamma-barn-pass på gymet. I all min naivitet trodde jag att det var ett simpelt litet mespass men det var det inte (om man inte ville - för man kunde ta det lugnt också). Tintin var nöjd och låg och skrattade åt alla skitkonstiga kvinnor som skuttade runt och lyfte vikter och drog i gummiband. Imorgon kommer jag att ha träningsvärk.

Det här med att livet skulle vara slut när man får barn. Vilken JÄVLA bullshit alltså. Herre gud som folk höll på att tjata innan om att passa på att njuta för sen.. sen skulle inget mer vara kul. Man skulle inte kunna läsa, inte duscha, inte äta, inte träna, inte ha sex, inte ha kul alls faktiskt. Hade jag vetat hur bra det verkligen kan gå att ha bebis och fortfarande ha ett helt vanligt liv hade jag aldrig tvekat så mycket innan, inte haft ångest under graviditeten ("njut nu under graviditeten för sen blir det inget mer med något njutande" - lätt att njuta när alla målar upp värsta helvetesbilden av bebisliv). Jag verkligen älskar att ha en bebis. Jag älskar att vara med henne. Att vara hela familjen. Newsflash: man kan göra roliga saker TILLSAMMANS med barn också. OCH man kan ha barnvakt och göra saker tillsammans med den vuxne man lever med. Som ikväll. Ikväll ska jag ta min man med på kulturafton i Musikens hus. Vi ska lyssna på Sofi Oksanen och Anna Jörgensdotter, dricka lite rött vin. Och ha på oss koftor. Och basker. Och en bok under armen.

Så om det är någon som går med barn i magen och har en orolig själ: Oroa dig inte! Det blir jättebra. Bättre än man tror. Mycket bättre.

Därmed inte sagt att det inte kan vara jobbigt ibland. Det är det också. Som med allt annat i livet. Men det går över. Allt jobbigt går över. Ta det lugnt bara. De första veckorna är värst. Då har man ingen koll. Tror att det är så det kommer att vara (exakt som de där olyckskorparna varnat för) för all framtid. Men så är det inte. Plötsligt har man fått styr på det mesta och livet går vidare som vanligt - men med en mycket fin bebis rikare.

IKEA.

I lördags var vi på IKEA. Vi skulle skaffa lampor till bokhyllan. M har försökt sälja in iphone till mig genom att visa mig alla himmelska applikationer man kan skaffa. Man kan kolla när spårvagnen kommer, vad man ska laga för mat, man kan ha ett gevär på den som avlossas när man skakar idiotiskt på telefonen, man kan ha bubbelplast över hela bildskärmen som man kan smälla - trots alla dessa magiska fördelar har jag alltså inte fallit för frestelsen.

Vi köpte i alla fall först en matta i en butik och sen skulle vi då vid 17.30 åka vidare till IKEA. M hade tack vare sin fina telefon kunnat kolla upp öppet-tiderna och det var minsann långlördag i det stora möbelvaruhuset i Göteborg. Vi hade alltså gott och väl två timmar på oss.

17.50 traskar vi in. Först upptäcker vi att restaurangen har stängt - vilket är mycket dåligt eftersom samtliga i sällskapet redan är MYCKET hungriga. M tjurar. S:et tjurar. Vi fortsätter in i barnavdelningen där vi mutar S:et med att få välja två billiga små gosedjur till sig och sin lillasyster. Inte så mycket gladare miner blir det av det (dagens barn!). Sen hör vi "Nu stänger varuhuset om fem minuter". Panik. Vi rycker åt oss fingerdockor (viktigt inköp, verkligen) och börjar rusa mot bokhylleavdelningen. S:et rusar dock inte för hon surar för att hon inte fick IKEA-mat och för att vi inte kunde stanna längre i barnavdelningen (ja för den där rutschkanan de har där - den är ju en riktig glädjesensation en meter lång och nästan plan som den är). Vi kommer fram till bokhylleavdelningen. Lamporna är slut i det stället. Det börjar släckas ner och det städas lite här och där. Vi rusar till första bästa informationsdisk och får reda på att lamporna finns i lampavdelningen.

Vi åker ner. Vi springer genom alla förbannade avdelningar samtidigt som S:et gnyr "men jag vill ju vara i smååååååååland... dem stänger här nu..... vad gööööööör ni? vi måååååste gåååååå.... vi ska gå mot kassorna.... ni går inte mot kassorna.. varför fick jag inte vara i småååland... man får inte gåå här nu.. varför gör ni det?"
"HÅLL KÄFTEN" ligger inne i de våldsamt hungriga munnarna och lurar men vi bara fräser "nu får du vara tyst.. vi är på väg mot kassorna..." (ljug). Vi kommer fram till lampavdelningen. Lamporna finns bara kvar i vitt och rött. Vi ska ha aliminium. M tjurar. M tjurar och frågar om jag verkligen är säker och går sedan själv och kontrollerar att där verkligen inte är några lampor. Det är där inte. Han tjurar lite till.

Vi tar oss i galopp till kassorna. M är förbannad. "Men de skulle ju ha öppet till 20 för helvete! jag kollade ju på min iphone!". Jag säger "men skärp dig nu!". Det gör han inte. Han kollar sin iphone. Jag stirrar på hans förbannade skärm. Jag pekar på den.. "Men du har ju kollat på GÄVLE!!!!".

Sen åt vi mysig middag på McDonalds och åkte hem.

Tradera-stress.

Vi budar på tallrikar på Tradera. Vi har lyckats samla ihop en del men det fattas ett antal mattallrikar samt djupa tallrikar. Jag blir nästan förbannad när jag ser hur vi blivit överbjudna på två auktioner. Nu ligger vi lågt fram till slutet på auktionerna och så drämmer vi till med något (för) högt bud. Egentligen vill jag bara gå in och lägga femhundra direkt på mattallriken så att hon den andra budaren ska sättas på plats men den här gången ska jag lyssna på M. Tålamod!

Böcker.

Jag läste nyss ut Jeanette Wintersons Det finns annan frukt än apelsiner. Det var en fin bok. Inte minst rolig. Det är Wintersons debutroman från 1985 och det känns att det är ett förstlingsverk emellanåt (men ändå.. vilken debut!)

Styrd av sin frireligiösa moders järnhand växer Jeanette upp i en grå industristad i norra England. Varje söndag hänger hon och modern en filt över tv:n och lyssnar på missionsrapporter på radion. Jeanette finner värme och trygghet i den frikyrkliga gemenskapen och drömmer om en framtid som missionär. Tills hon en dag förälskar sig i en annan ung kvinna. Familjen och den annars så älskvärda församlingen vänder den sextonåriga Jeanette ryggen. Utsparkad från hemmet tvingas hon försörja sig på att köra ut glass och sminka lik, och Jeanette ser allt tydligare att världen inte är så enkel som man lärt henne. (Källa)

Jag väntar på att Oksanens Utrensning ska dyka upp men tills dess läser jag Philippe Claudels Grå själar.

Eftersom mina fötter är iskalla och jag är lite seg idag ligger jag under filten i soffan med min lilla tigerunge och väntar med att besvara kommentarer till imorgon. Jag ska dock ge mig ut i ett annat bokärende lite senare. Jag köpte Alice Munros Kärlek vänskap hat i torsdags. Började läsa den och plötsligt tog historien en mycket märklig vändning. Men det gjorde den inte egentligen - det är min pocket som är felhäftad. Det hoppade från sidan 32 till 257 och sen till sidan 60 och så vidare. Ska se om de har lust att ge mig en ny. Fick inget kvitto eftersom deras maskin krånglade.
..
Grå själar på paus. Utrensning väntar på mig runt hörnet.