Vi i villa.

Nu tänkte jag börja härma Celina som när hon läser en bok lägger in en bit av den i sin blogg.

Har idag påbörjat Vi i villa av Hans Koppel (som en är en pseudonym.. eventuellt Jonas Karlsson enligt några olika gissningar på nätet). Den är rolig som fan! Öppnade den efter att Utresning tog slut (läs den! jag menar verkligen: läs den!) och det blev ett rejält hopp (men ett lyckat). Det var längesedan jag läste en bok som är så.. kul.. har redan skrattat rakt ut flera gånger.

I den här scenen sitter huvudpersonen på en krog med sina innebandy-kompisar. Han har repat sin kompis Martins splitternya jeep med sin nyckel på natten på grund av flera olika orsaker. Innebandy-kompisarna diskuterar repan och förutsätter att det är de som bor i det fattiga huset uppe i backen.

Martin:
Jag kanske ska gå dit och snacka lite med farsan, visa bilen och se vad som händer.
Du sitter och lyssnar och väntar och plötsligt säger du orden, uttalar dem faktiskt, låter det skamlöst korkade påståendet lämna din mun:
Det är den kungliga svenska avundsjukan.
Denna urgamla lögn, detta ohederliga argument som åberopas av de oförtjänt framgångsrika så fort de blir ifrågasatta, denna idiotiska dumhet, denna klyschornas klyscha lämnar dina läppar.
Det blir tyst runt bordet. Har de genomskådat din bluff? Är du avslöjad? Andlösa sekunder av spänning.
Sedan:
Verkligen
Exakt.
Precis vad det är.
Ingen får ha det bra, alla ska ha det lika dåligt. Det är samma gamla DDR-tänk rakt igenom.
Du blir varm i kroppen av allt medhåll. Du undrar stillsamt om det är så här det ska vara, om det är så här det fungerar. Att man gör succé när man säger det förväntade och
ogenomtänkta. Kan det vara så enkelt?
Och i så fall, hur upprepa kvällens succé? Hur toppa? Kanske försvara kungahuset. Hävda att det blir dyrare med president och att kungen gör ett bra jobb.
Livet öppnar sig.
Ändlösa möjligheter.