Utan tvekan har jag aldrig läst ordet "fideikommiss" så många gånger som i den här boken. Och det fastnar i hjärnan. Så fort jag lägger ner boken hör jag "fideikommiss... fideikommiss.... fideikommiss fideikommiss.." som i den där "Det var en gång en apa som inte kunde gapa och när han inte gapa så skala han banan... skala banan... skala banan skala banan skala banan". Men det spelar ingen roll. Boken är högintressant och ytterligt välskriven.
Mitt eget intresse för den jordägande adeln uppstod när jag upptäckte att denna grupp var mycket mer levande än sitt rykte. Jag hade ingen aning om att så många svenska adelsfamiljer fortfarande bor i slott och förvaltar sina förfäders jordar från 1700- och 1800-talet - ägor som man gifte sig till eller köpte när de fortfarande var skattefria. Den här boken spänner därför mellan en allmänt spridd uppfattning och känsla av att lantadeln är ett fruset och fattigt gäng på fallrepet, och upptäckten att de tvärtom på flera håll är en seg, slug, rik och politiskt potent grupp av framgångsrika lantbruksföretagare och äganderättlobbyister.
Bake My Day Julkampanj
1 vecka sedan
5 kommentarer:
Jag trodde att det var RAPA som apan inte kunde? *förvirrad*
Haha.. det är det kanske.. Jag har mest hört den i S:ets version så jag är verkligen inte tvärsäker på det där med gapa.
Är det någon som vet så är det väl S:et och hennes likar!
Ja, troligtvis. Men man vet inte alltid. Hon är ganska glad för att göra omtolkningar också. Men det brukar vara mer att hon byter ut ord mot bajs - inte till så tråkiga ord som gapa... :)
Jag hade ingen aning om vad fideikommis betydde så jag var tvungen att fråga internet. Där ser man - man KAN lära sig något nytt varje dag om man lägger manken till. :)
Skicka en kommentar