Sputnik älskling av Haruki Murakami

Jag har verkligen kul när jag läser Murakami. Jag köper all fantasi och fantastiska liknelser rakt av. Jag älskar när litteratur är så här.. stor, lekfull och sagolik. Häromdagen fick jag Sputnik älskling av M i någon slags vardagspresent (lycka!). Jag har inte kommit mer än femtio sidor idag men fastnade på första meningen och skulle helst vilja ligga i soffan resten av dagen och läsa läsa läsa.

"Det var oförskämt av mig att ringa så här dags. Det menar jag verkligen. Det är ju så tidigt att tuppen inte ens har börjat gala än. En tid på dygnet då den stackars månen svävar där borta i ett hörn av den östra himlen som en uttjänt njure. Fast vet du vad? Bara för att ringa dig har jag faktiskt joggat längs hela den nattmörka vägen hit! Med min lilla hand hårt sluten om telefonkortet som jag fick på min kusins bröllop. Telefonkortet har faktiskt ett foto av brudparet, där de står och håller varandra i hand. Fattar du hur deprimerande det är? Jag har till och med fått på mig omaka strumpor. Den ena har Musse Pigg-bild, och den andra är en omönstrad yllestrumpa. I mitt rum är allt i en enda röra, och jag vet inte var jag har någonting. Det här borde jag kanske inte säga högt, men mina trosor är hemska. Jag tror inte ens att en sådan där underklädestjuv skulle vilja ha dem. Om jag blev mördad av en vettvilling i det här tillståndet , skulle väl min själ aldrig finna någon ro. Jag menar inte att du behöver tycka synd om mig, men skulle du inte i alla fall kunna säga någonting vettigt? Något annat än "ah" och "mmm"och sådana där hjärtlösa interjektioner. Konjunktioner till exempel. Ja någonting som "men" eller "fast" eller något sådant.
"Men", sa jag. Jag var fruktansvärt trött, så trött att jag inte ens hade kraft nog att drömma.
"Men", sa hon. Okej då. Det var ju i alla fall ett litet steg framåt. Men ett riktigt litet ett.