M kommer hem. Han går som beräknat på om hur hårt träningspasset var, hur ont han har, hur långt det var, hur mycket värk han har, smärtan är faktiskt nästan obeskrivlig. Detta diskuterar han genom hela middagen.
Vi sätter oss och tittar på störtlopp. M låtsas vara initierad. Uttalar sig om olika nationers kompetens ("österrikare är alltid bra på störtlopp"). Insatt som han är förklarar han när vi ser en man som just ska åka att man "inte ser hans balle... fastän dräkten är så tight!". Vidare berättar han att han vid några tillfällen haft riktigt kul framför teven eftersom det ibland uppstår camel toes när åkarna har skiddräkter. M har med andra ord ett vitalt och brinnande intresse för störtlopp av helt rätt anledningar.
Sen ska han gå och blogga lite. Innan han går sätter han sin långkalsongprydda rumpa i mitt ansikte och ber mig känna. Jag undrar naturligtvis varför. Han ber mig återigen känna om det känns något. Känns vaddå? Undrar jag. "Någon valk kanske.. eller något". Sen går han och säger att han bara skämtade om det där med valken. Tyvärr tror jag inte att det var ett skämt. Det var bara något han lade till när han insåg att jag inte var så sugen på att undersöka saken närmre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja men det har jag också undrat över, varför man inte ser en antydan till balle hos manliga skidåkare. Lindar dom in hela partiet stenhårt med bandage eller?
hahaha. tack nu kan jag gå och lägga mig och känna mig mycket gladare!
Fin blogg du har!
Har läst M:s blogg sedan starten, och det är jätteroligt att ha upptäckt din via hans. Fantastiskt roligt att läsa era bloggar parallellt... känns lite som om jag känner dig också, fast vi aldrig har träffats :-)
Jag förstår inte, skulle han ha fått en valk av cyklingen? Eller menade han att du skulle känna efter en muskel egentligen?
kram
Fy vad kul det var med camel toes! Min kära mor tittar ju av helt fel anledning förstår jag nu. ;)
Skicka en kommentar