Jag köpte en femårsdagbok för några månader sedan. Det är några rader per dag. Jag skrev i den under några veckor och sen missade jag nån dag och sen nån till och sen plötsligt var det blankt två-tre veckor. Så långt tillbaka kan jag inte minnas vad jag gjort så jag bara slutade helt.
Nu läser jag Lars Noréns dagbok (igen, slutade läsa i den för något halvår sedan men blev sugen på att återuppta den under ett träningspass - gud vet varför) och mycket kan man säga om den men sugen på att skriva dagbok blir jag i alla fall. Funderar på att investera i ytterligare en anteckningsbok och göra ett nytt försök. Hålla det på en väldigt låg nivå. Inte tvång att skriva. Skriva vad som helst. Bara ett ord om det är så. Eller inte alls på flera veckor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Ett tips är att lägga boken på huvudkudden, då blir den svårignorerad när man ska gå och lägga sig.
Fast det ska ju inte vara ett tvång heller, blir sällan bra då.
Är inte bloggen som en sorts dagbok för dig? Öppen för vilket fä som helst att del av förvisso, men det är ju Noréns dagbok med.
Tack för en bra blogg!
/Anna
Ja, det är ett bra tips! Det ska jag nog testa. Det känns lite som att det handlar om att göra det till en vana också. Jag är väldigt glad för de dagböcker jag har skrivit - det är kul att bläddra i dem och minnas småsaker som hänt. Jo, bloggen är ju lite som en dagbok men den berör så ytterst liten del av mitt liv och stora delar berör den inte alls och det är de sakerna jag vill skriva i dagboken.
Tack också förresten!
Jag lyckades skriva i min femårsdagbok varje dag i fem år och det är jag jätteglad för. Man tycker att två år är kort tid men så ser man vad man skrivit två år tidigare och inser att man ibland kan leva flera liv på några månader bara.
Hade en annan dagbok för längre utgjutelser parallellt.
jag har också en vanlig dagbok som jag skriver i ibland. köpte på semestern när jag inte kunde blogga (beroende?). jättebra anteckningsbok/dagbok som är som en pocket, lätt o behändig att ta med o man kan sitta varsom o skriva lite, plus göra kom i hågs osv. köpte på pocketshop. jag rek verkligen.
emma: jäklar! vad roligt att ha fem år så. shit. borde ta tag i min igen. fixa den på något smart sätt.
emster: ja där sa du nåt. en anteckningsbok som är som en pocket. låter lagom för mig. ska kolla det!
min fina gammelmormor hade en sådan där dagbok för flera år (10-årsperiod, tror jag) som hon antecknade i varje dag; väder och vilka som kom och hälsade på och sånt. hon gick bort för lite mer än ett år sedan och hennes sista anteckning i dagboken var "känner mig lite krasslig". jag börjar alltid gråta när jag tänker på det. fina aina, jag önskar att hon kunde fått leva lite till och se mig gifta mig och skaffa barn i alla fall. apropå dagböcker.
jag köpte ettårsdagböcker till båda barnen och skrev varje dag ur deras perspektiv (ja mitt perspektiv på deras perspektiv förvisso...)
men jag tror att det kommer bli en uppskattad present senare i livet.
hanna: oj det skar lite i hjärtat när jag läste det där med sista anteckningen. men det är något av det bästa med den här bloggen att jag har så fina läsare som delar med sig av sina egna historier! älskar det!
anna: vilken bra idé! jag skulle nog aldrig orka men det hade varit väldigt kul. dina barn kommer bli skitglada för de böckerna!
Skicka en kommentar