Innan jag ens slagit upp ögonen känner jag att yrseln kommer att slå till som trafikolycka så fort jag rör på mig. Det gör den också. Kanske är det det här som är något av det jobbigaste med att vara ensam hemma med barn: att må skitdåligt. Man får vänta tills nästa sovperiod innan man faktiskt kan få lägga sig ner och blunda och låta karusellen stanna en stund.
Det är vid sådana här tillfällen (vid en massa andra tillfällen också när man är trött och utmattad) som en bajsblöja kan få en att bryta ihop i gråt för att man bara inte orkar en enda grej till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Stackars! Krya på dig vännen.
Kram
tack! kram!
åh, ja. vidro.
första barnet var 4½ mån när vi båda åkte på den allra värsta sortens magsjuka. jag menar spy varje kvart i 12h (som tur var på natten, när han sov för det mesta), inte kunna få i sej minsta lilla och i efterdyningarna vara så illa däran att inte ens kunna halvsitta utan att må illa och vara yr. ett av mina värsta moments som förälder var vid ett tillfälle när han vaknade och grät och jag inte ens kunde trösta med rösten mellan hulkningarna. som tur var kunde våra snälla kompisar passa honom några timmar så vi hann repa oss och kunna stå på benen. jag vet faktiskt inte vad vi hade gjort annars...
är vi förkylda eller så brukar vi försöka varva, så att en är med barnen och en får vila. det funkar hyfsat. men är man själv så står man ju där och får gilla läget... hoppas din dag blir lindrig och går fort tills du får vila igen.
fenix: usch låter verkligen fruktansvärt. vi hade också en släng magsjuka för några månader sen. då var jag ensam hemma hela dagen med henne. jag kräktes inte eller någonting men det kändes som att jag var på väg oavbrutet. och ledvärken kom från helvetet och huvudvärken och en sådan dödlig trötthet att jag inte orkade hålla ögonen öppna. dagen efter blev mikael sjuk med tillhörande toalettbesök. då var vi inte kaxiga alls.
och tack!
Men BU! Jag vet hur det känns... herregud.
KRYA PÅ DIG!
Hoppas du mår bättre framåt dagen! Jag känner mig också helt ur gängorna och är väldigt glad att jag bara har två katter att ta hand om, eftersom jag känner att jag skulle börja gråta av minsta ansträngning.
kram
juli: åh tack! känns som att ag börjar repa mig nu. lite sömn och lite mat och snart kaffe.
fifi: ja nu börjar det nog äntligen ordna till sig med huvudet igen! haha.. ja det hann komma två banjsblöjor på kort tid här. då kände jag mig lite uppgiven..
kram!
Skicka en kommentar