"Förlåtelse" sa han, "det är den lättaste sak i världen. Och kärleken är den kraft som driver oss alla." Jag försökte tänka ut ett sätt att avbryta hans predikan, men det blev så att jag satt där och lyssnade. "Om jag inte hade hamnat här" sa Maltek, "skulle jag ha blivit präst. Och då skulle jag ha öppnat kyrkan för alla. Gjort om den till kärlekens tempel den faktiskt var menad att vara. Släppa in alla dem som inte blir insläppta någon annanstans. Låta alla barn komma till mig, inte bara de som uppfört sig. De också, självfallet, men också de andra. Hela högen. Och så skulle jag säga til dem att det inte spelar någon roll hurdana de är eller vad de har gjort, för det är sådan Gud skapade människan. Allt vi gör, gör vi för att Gud gav oss den möjligheten när han skapade oss." Han lade av sig högstämdheten. "jag menar, vad är vitsen med Gud om han inte tycker om pedofiler?" Han gav mig på en och samma gång uppriktigt förbluffad och indignerad blick. "Så i min kyrka", sa han "skulle det finnas plats för dig också inspektörn, oavsett vad du har för vidrigheter i bagaget."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar