Åh, blommor! Till mig?

Nej, de är till min pojkväns ex-fru.
Jag? Bitter? Nejdå. Jag gillar inte blommor. Vill inte ha några.
(Övers: Jag är bitter. Jag älskar blommor. Jag vill ha massor med blommor. Helst nu. Annars imorgon.)
Nä, om man skulle gå och brygga sig en espresso. På exfruns morgongåva: kaffemaskinen.
Hon dricker inte kaffe. Det gjorde hon inte när fick den heller. Kanske världshistoriens mest romantiska morgongåva. (Men bra för mig. Nu kan jag brygga espresso varje dag om jag vill.)
Lite som när min mamma ger pappa, det ganska så fula, Sundborn-porslinet när han fyller år ("du behövde väl en djup tallrik, Lars?") och när han ger henne en (av honom) hett efterlängtad slangvinda till trädgården. Jag kan ännu minnas hur det susade i trädkronorna den där junidagen när han stolt körde fram den i trädgården - den turkosa skapelsen som man så praktiskt kan vira in sin vattenslang på. Och lyckan som lyste i min moders ögon. En slangvinda var ju allt hon hade drömt om! That's amore.