Vi äter lunch på Hemma Hos (makalöst gott). Vid bordet bredvid vårt sitter två män i medelåldern. Den ena i någon form av brun kavaj (ser nästan vävd ut). De kallar tillbaka servitrisen och klagar på det "smaklösa" kaffet ("har ni haft något kaffepulver i närheten av det här? hehehe"). Det är efter att han med kavajen och ålderskrisen och slingor i håret försökt flirta genom att erbjuda henne den slokande dahlian som står i vasen på bordet (man bara måste älska medelålders mäns fyndiga humor och flirttekniker... eh). De får nytt kaffe. Och då ringer hans telefon - han svarar "Hej mamma!". Det självklara valet för kavajmannen när det gäller ringsignal är givetvis:
Det är nog ändå ingen som vill röra vid det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahaha... ja medelålders män. det är ett släkte. jag hjoppas aldrig att jag blir medelålders.
Nej det blir du inte på ett tag. Det är väl ändå ca 10 år kvar! Skönt!
Skicka en kommentar