vi pratar om vår katt som att han är en bebis som vi tillverkat själva. Vi säger saker som:
- åh titta på honom nu... vad söt han är!
- nämen se som han gör... hihihi!
- titta nu då som han lägger tassen över nosen!
- oj titta nu har han krupit in i din väska.. så gulligt!
Vi fotar honom så fort han gör något "extra-ordinärt" vilket är lika ofta som lilla S:et med skillnaden att han tydligen gärna ställer upp på att bli förevigad.
Det här är ett fullständigt oacceptabelt beteende.
Jag är inte SÅN.
Jag ska inte bli så jag ska inte vara så. Jag kommer att förneka att jag varit det överhuvudtaget. Ingen utomstående har dock behövt se eller höra detta.
Det här måste få ett slut.
....
jag har även diskuterat rysslands fantastiska intelligens flera gånger.
pinsamt.
men han är skitsmart okej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Det är något med djur som får en att förändra sig...mina föräldrar skaffade hund igen i helgen, när jag ringde idag låg pappa på alla fyra och matade honom med olika sorters godis med silkeslen röst. Det kändes INTE som min pappa.
Hahaha, det där är ju bebisprat ju! Det var roligt och för övrigt ett fullständigt acceptabelt beteende. I alla fall när man umgås med likasinnade...
Haha, det där känner jag igen. Men jag är verkligen sån. Alltid varit, kommer alltid att vara. Om jag någonsin får barn kommer detta gå överstyr har jag en känsla av..
Hahahahaha. Men du, en tröst: du verkar ju i alla fall ha självinsikt.
Kan bara instämma, min katt får lika mycket uppmärksamhet.
Skicka en kommentar