när jag var liten visste jag inte att det fanns färska champinjoner (kom att tänka på detta när jag läste hos Tinalinatiny). Jag trodde att champinjoner växte i en äcklig lag och var slemmiga och bruna a l l t i d.
När jag träffade M och vi diskuterade våra barndomar berättade han exakt samma sak. Ingen av oss hade ens sett en färsk champinjon. Vi trodde att burkchampinjoner var det som fanns.
På mellanstadiet odlade vi champinjoner i en sådan där frigolitlåda med vår snälla (och av vår hemska lärare tillika hennes man hårt hållna) lärare Sköna Kerstin. Då förstod jag inte att det som växte upp i den där lådan var samma som vi hade hemma i våra äckliga slemburkar.
Det var först på högstadiet som jag förstod att de där vita runda fina svamparna var samma sak som de slaktade slemhögarna i konservburkarna hemma. Och då kunde jag liksom inte räkna ut hur man skulle skära dem när vi hade klassfest och vi skulle ha tacokväll- pinsamt de luxe.
Väldigt konstigt.
(samma sak gäller nog för sparris när jag tänker efter. jag trodde att all sparris var vit mjuk och sladdrig och bodde i en långsmal burk.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
är för att vi är uppvuxna i ddr-sverige, där fanns inga exotiska saker. Fan, friterade räkor i sötsur sås var ju årets höjdpunkt.
jag gillar burk-svamp!
det är inte många som vet det, men färska champinjoner uppfanns faktiskt inte förrän på 90-talet.
Skicka en kommentar