Struktur.

M i telefon med annan blivande pappa:

- Jo jag planerar för att den ska komma i helgen. Lördag tänker jag.
- Ska vi inte försöka synka då? Så kan vi vara på förlossningen samtidigt?

Blivande pappa Henke tycker det är bra idé. Då kan vi samåka i taxi. Blir billigt och bra.

Nu kretsar telefonsamtalet kring den för dem jobbiga perioden av en månad där det inte blir någon öl.

- Ja jag längtar! (säger M)

undrar om det är efter öl eller efter bebis. Blir det fel svar när han lagt på luren blir det inte bra för honom. Inte bra alls.
...

M berättar efter avslutat samtal att Henke minsann varit ute i helgen. Och enbart druckit två folköl.

J - Strongt!
M - Ja! Eller hur?
J - Verkligen.
M - Är du imponerad?
J - Nej.
M [uppriktigt förvånad] - Inte?
J - Ingen av oss (jag eller Johanna) har druckit något på typ nio månader..
M - Ja? Ni KAN ju inte.
J - ?

De två saker jag konsumerat mest under den här graviditeten:

* Brämhults juicer i alla möjliga smaker
* Body Shops Cocoa Body Butter (köpte tredje burken idag)

Tonight in Jungleland.

Det är ikväll och fyra kvällar framåt man skulle vara i New Jersey.

Debatt i SVT.

Igår såg vi slutet av SVT:s Debatt. Det handlade om huruvida man skulle skapa ett register där personer dömda för övergrepp på barn skulle hamna. I sedvanlig ordning var det pinsamt lång nivå på mycket av argumentationen som fördes och jag är nog glad för att vi missade allt utom tio minuter. I slutet frågar Belinda Olsson hur man ska göra med barnen till pedofiler om deras föräldrar pekas ut som sexbrottslingar i ett register.

En man (som är för registret) tänker så att det knakar och sen utbrister han triumferande (som om han kommit på något verkligt revolutionerande genomtänkt och smart):

- Det skulle han ha tänkt på innan!
(han = pedofilen)

Verkligen fin logik för någon som säger sig tänka på barnens bästa.
Det känns skönt att inte ha behövt höra resten av det som sades pro register. Jag hann i alla fall höra en annan replik som någon oinsatt person alltid drar fram som att det är ett ess i rockärmen

"Lås in dem och kasta bort nyckeln."

Låg nivå som sagt.

No baby.

Jag har inte klämt ut le bebe än. Har sovit och pratat i telefon samt städat och fikat.

Jag lovar att uppdatera lite mer regelbundet inom det närmsta! :)

...
Kanske dags att packa bb-väskan snart. Det ser för sorgligt ut med den lilla klädsamlingen vi har i en plastkasse nu. M har i alla fall valt ut kläder för att han ska vara snygg när bebisen ska se honom de första dagarna.

Bra blogg. Jättebra blogg.

Jag tycker att Försök att inte se så snygg ut är en alldeles fantastiskt underbar blogg.
Läste det här inlägget häromdagen. Så grät jag lite och beundrade hennes förmåga att beskriva något så svårt så levande.



En helt annan sak: jag kan inte kommentera där. Inte hos någon som har den typen av kommentars-funktion. Varför? Någon som vet?

The Wire-koma.

Nu är jag lite sjuk jag också.
M mår fortfarande kasst och är hemma idag med. Det firar vi med att se The Wire (sist av alla).

Vi har bara sett två avsnitt men det är våldsamt bra. Tyvärr kommer jag inte få tillåtelse att plöja hela första säsongen själv när M går tillbaka till jobbet. Annars hade jag gjort det. Och sen gått och hyrt andra och tredje säsongen också.

Dagens inköp:

Fin t-shirt på Bokmässan.

Fint spjälskydd.

The Revolution Will Not Be Televised.

Vi såg en glimt av Jan Eliasson hos Ingvar Oldsberg igår. Sen bytte vi över till State of Play igen (den VAR bra! men M har en idé nu om att eftersom den var närmre 6 h lång så får han nu välja film för 3 h till utan att jag lägger mig i eftersom hans två skitfilmer båda klockade på under 1 och en halv timme var).

Men nu var det Oldsberg det handlade om.
Jan Eliasson är en intressant person. Han har sett och varit med om mycket. Inget konstigt med att han är med antar jag. Men det är ju en ganska uppenbar avsaknad av mångfald hos den lille skallige Oldsberg (som för övrigt är SKIT som intervjuare - vi såg Persbrandtprogrammet). Nu utlovar den fryntlige lille göteborgaren att de ska försöka ha med MINST två kvinnor i de sista tre programmen.

Jag tycker att det är intressant hur det alltid verkas finnas floder av vita medelålders gubbar att gräva ur. De behöver aldrig sökas med ljus och lykta. Men de här mystiska kvinnorna - de är liksom gömda nånstans. Man har "ambitionen" att försöka hitta dem. Sven-Göran Eriksson (snark) var så himla skitviktig att ha med att de förinspelade programmet trots att tanken är att det ska sändas live. Men allt går att lösa - i alla fall om den eftertraktade har snopp, ful kavaj och en kalufs som för en alltmer tynande tillvaro uppe på det åldersleverfläckiga huvudet.

Skön lördag.

Igår hyrde vi (M) två skitfilmer och en bra brittisk kriminalserie (jag). Jag fick lov att vara med och välja enbart en eftersom han är sjuk. Resten skulle vara krim. Svensk krim. Say no more. Jag ville se "I taket lyser stjärnorna" men eftersom M är sjuk (förkyld) klarar han inte av att se film om sjukdom (cancer). Så då blev det krim för mig också. Men vad det verkar, bra krim.

Vi har sedan några timmar parkerat oss i soffan med långfrukost och State of Play (Den tredje makten). Den har blivit film med Russell Crowe också men vem fan kan stå ut med den människan? (väldigt många iofs men inte jag. usch. russell crowe ger mig rysningar av obehag. klarar. inte. av. russell. crowe. kan slå vad om att min mamma tycker att han är het. typisk medelålderskvinnodröm-man. så tyckte hon att sully i dr quinn var en riktig liten urping också. jaja.)

Sjuka snillet spekulerar.

M är sjuk. Inte bara lite sjuk utan "svinsjuk" enligt egen utsago. Inte svininfluensa utan bara mer sjuk än alla andra. Alltid mest sjuk. Han ligger i sängen och mår dåligt ("det är lika illa som i början av en graviditet").

Under morgonen har han hunnit gå igenom följande ämnen:

* Hur han skulle vara som organisatör av ett stort rån (helikoptrar, skepp och elektromagnet är några ingredienser).
* Hur han vid ett fynd av en väska med "asmycket" pengar skulle tvätta dem via ett idiotsäkert system: handla tuggummi, mat, glass och annat för en tusenlapp i taget. Sprida ut dem i ett stort område (Ica, Hemköp, Maxi i Majorna och Frölunda).
* Hur det skulle ha varit om Hitler hade varit mer impulsiv. Till exempel skjutit de som hostade i hans närhet.
* Undrat vem "den snälle" i Malexander var. Alltså vem av rånarna som var "den snälle".

Sen minns jag inte mer för det var så hög nivå att det inte går att memorera.

It's been a hard days night

S.et är INTE nådig på morgonen. Hon är så JÄVLA morgonsur.

- JAG KAN INTE GÅ TILL DAGIS VARJE VARJE VARJE DAAAAAAAAAAAAAG
- Nej, men nu har du inte varit där sen förra fredagen eftersom du varit sjuk!
- JAG KAN INTE GÅ VARJE DAAAAAAAAG
- Nej, men fortfarande så har du inte varit där på hela veckan...
- JAHA OKEJ DEN HÄR VECKAN DÅ
MEN NU FÅR DET VARA SLUUUUUUUUUUUUT PÅ DET HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR
FÖR NÄSTA VECKA BLIR DET VARJE VARJE VARJE DAAAAAAAAG IGEEEEEEEEEEEEEN
- Du går inte på förskolan varje dag!
- NEJ MEN DET FÅR VARA SLUUUT NU

Sen borstar jag hennes tänder. Jag nekar hennes begäran om att sitta på toalettlocket eftersom jag vill sitta där. Får ont i ryggen om jag ska stå böjd över en en-meters-varelse i flera minuter.

[nu är hon rikigt sur]
- JAG HOPPAS ATT VI INTE SKA VARA UTE PÅ GÅRDEN. DET ÄR KALLT OCH JAG ORKAR INTE GÅ. JAG FÅR ONT I BENEN. JAG FÅR SITTA PÅ EN BÄNK OCH TITTA PÅ DE ANDRA BARNEN.
- Ja men du är bara fem år så dina ben är inte så gamla. Det ska nog gå bra.
- JAG ÄR BARA FYYYYYYYYYRA
- Ännu bättre. Du har ju nästan splitternya ben.
- [gnyr] Jag orkar ju bara springa... inte ståååååååååå!!!

(I vanliga fall tjurar hon när hon inte får gå till förskolan... she loves her Förskola)

Önskelista:

* Tystnad
* Ensamtid
* Boktid
* Filmtid

Ett litet tips:

om man vill hålla sig väl med en höggravid som just rensat kattlåda, sopsorterat, vattnat tusen blommor, vikit kläder, bäddat din säng och fixat mat åt dig...

När den höggravida sen dammsuger vardagsrummet där du spenderat en ansenlig tid framför barnprogram skrik då inte

STÄNG AV DEN DÄR
JAG HÖÖÖÖÖÖR INGENTING AV VAD DE SÄGER
SLUUUUUUUUUUUTA DAMMSUGA
JAG HÖÖÖÖÖÖR INTE TV:N

Nej. Låt bli det. Det är dagens tips.
Annars är det mycket möjligt att dagens fika dras in och du får SE på när den höggravida äter upp din kaka med.

Storasyster och lillebror.

En dag kom S:et hem från förskolan och var våldsamt upprörd över att någon hade sagt att hon inte hade en "riktig" lillebror. Men det var det visst! "Det är min kattlillebror och han är faktiskt mycket gulligare än E:s lillebror... men säg inte till nån att jag sagt det. Säg det INTE till fröknarna!"

(Vi misstänker att hon redan hade sagt det själv och att det inte var så populärt kanske..)

Arv eller miljö?

I fredags var Johanna här och åt middag. Hon hade tagit med sig en prinsesstårta vilket fick det att i förtid explodera i lilla S:ets mun. Efter maten plockades tårtan fram och sen började det..

S [med vild blick] - Jag vill ha rosen..
Johanna [skojar] - Vi kan dela den i fyra delar annars..
S - Ja så får jag alla delar!
M - Nä, tänk om någon annan vill ha den?
S [börjar bli lite arg] - Jag ska ha rosen.
Johanna - Vi delar på den!
S [nu dreglar hon] - Jag tar allt då.
M - Tänk om Johanna vill ha den?
S [sockerpundaren i henne har väckt raseriet] - HON kan väl ta bladet.

Det är vid sådana tillfällen man kan se något ljust i det att man (av utomstående) sällan räknas som en riktigt viktig vuxen i ett barns liv när man "bara" är extraförälder. Men det är också enda gången.

Så svaret i det här fallet: Måste ju vara arv!

Men han är världens bästa...

i fredags fick jag en gigantisk bukett djupröda rosor.
21 stycken som jag inte ens hade en nog stor vas åt.

Och dagen efter upptäckte jag en chokladkaka i innerfickan på hans jacka som jag slet fram och triumferande skrek

"VAD HAR DU HÄR DÅ? SMYGÄTER DU CHOKLAD!!!???"

"Nej, det skulle vara en överraskning till dig.."

"Oj. Tack."

God morgon.

När M snoozat sin telefon för trettionde gången stänger han till slut av. Suckar uppgivet och gnyr

- Du hämtar ett par kalsonger och strumpor till mig?
- Jaha. Okej.
- Jag fryser.

Jag reser mig upp och sliter av honom täcket. Där ligger M naken och ynklig.

- Lägg på täcket igen. Jag får börja sova i jeans och tröja om vi ska ha det så här kallt..

Så öppnar jag garderoben och tar fram kalsonger och strumpor till honom.

- Det är tyck synd om-läge nu...
- Varför det?
- Jag är sjuk.
- Då får du ju stanna hemma..
- Inte så sjuk
- Okej?
- Ahhrrr de där skjutdörrarna. Jag trodde de skulle innebära frihet. De är ju bara jobbiga. Det blir glipor. Ryssland försöker gå in och lägga sig på mina svarta tröjor. Man blir galen. Allt är så jobbigt..

Det är INTE lätt att vara M. Skjutdörrar som lämnar glipor om man inte drar igen dem ordentligt, kallt i sovrummet samt en liten antydan till förkylning. Jag hoppas att det här ordnar sig till förlossningen. I annat fall får han kanske också läggas in på... nån avdelning.

Allergi.

Den allra första historien M berättade för mig när vi träffades i verkliga livet för första gången var om hur han en gång fick en allergichock av räkor. Jag vet inte exakt varför han valde att dra just den historien. Han berättade hur han svullnade upp och såg ut som elefantmannen och hur han dreglade ur sin förlamade mun. Han demonstrerade hur ansiktsmusklerna hängde och slängde. Allt för att jag skulle få en så levande bild som möjligt av tillfället. (Sen visade testerna att han inte hade någon räkallergi utan att det troligtvis var en kombination av olika saker.)

Vi blev ju uppenbarligen ihop sen ändå. Trots allt.
Under vår tid tillsammans har han tvingats äta räkor ett par gånger.
Till exempel när det bjöds på smörgåstårta hemma hos hans föräldrar. Då fanns det hackade räkor i smeten mellan smörgåslagrerna. Och den gången han bjöd mig på mitt livs matupplevelse på Fond och det till förrätten låg några räkor på den första lilla smårätten. Sen var det det underbara tillfället hemma hos Johanna och Henke när det framför M:s ansikte placerades två gigantiska räkspett. Han vräkte i sig allt. Men innan han gjorde det såg jag hans skräckslagna blick och när Johanna och Henke inte var där väste han "du kör mig till akuten om det händer nåt va...??". Han nämnde inget om sin räkallergi för någon annan. Han blinkade inte på hela kvällen.

Igår beställde han av någon anledning friterade räkor till sig själv när vi åt taiwanesiskt efter föräldrautbildningen. Sen fick jag sitta med hans läppar upptryckta i ögonen resten av kvällen för att se om det "syns något konstigt... det känns konstigt".

M är dock INTE allergisk mot något alls.
Han gillar bara inte:

* Björk
* Pollen
* Liljor
* Mango
* Pinjenötter
* Räkor

Räkna ner.

Jag måste säga att jag för en väldigt behaglig tillvaro för tillfället. Jag går ut en sväng. Jag går in. Dricker lite kaffe. Klappar Ryssland. Läser i nån bok. Funderar på om jag ska orka köpa skor. Går och lägger mig i svala sovrummet en stund.

Ikväll är det sista föräldrautbildnings-tillfället. Ett par har redan kläckt sin bebis. Vi är nästa på tur tror jag. Min vän Linn fick sin bebis för någon dag sedan. Ett tag kändes det väldigt verkligt att vi är nära nu. Nu känns det mest overkligt igen. M drömmer bebisdrömmar och jag drömmer just ingenting. 12 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag tänker att det bör räcka med att gå fem dagar över tiden. Jag bestämmer det. Så den 8:e oktober ska den vara ute.

Hoppas jag.

Men det blir väl en evighet över tiden och ett antal igångsättningförsök innan den behagar komma ut. Som när jag skulle komma till världen ungefär. Vägrade komma ut. Det gjorde mina systrar med. Läste någonstans att det kan vara genetiskt. Vill inte gå över tiden. Och med gå över tiden menar jag efter BF inte som det korrekta vilket innebär att man inte klassas som att man gått över tiden förrän två veckor passerat från BF datumet. Vill inte gå över tiden på vare sig barnmorske-räknesättet eller på mitt räknesätt.

Åh herre gud. Jag tror att mitt huvud sprängs.

Ska lägga mig och läsa om nazismen, kriminalvården och Lars Norén igen.
Otroligt spännande och intressant bok så här långt.

Var kan den vara?

Var kan ett barn göra av en mobiltelefon?

Exakt var som helst är min gissning.

Igår gick S.et och pratade i min mobiltelefon. Det var intensiva låtsassamtal med en hel radda kända och okända människor om att gå till frisören, rocka rockring ("Anna jag rockar nu så jag får ringa senare"), handla mat, vägbeskrivning hit, vad vi skulle äta, vad Ryssland sysselsatte sig med osv.

Sen var mobilen borta och S.et kunde "tyvärr" inte komma ihåg var hon placerat den. Den är urladdad så jag kan inte ringa till den och nu har jag letat överallt. C'est puts väck. Så idag är det inte lönt att försöka nå mig via den. Och M, jag ska nu försöka lära mig ditt mobilnummer utantill om jag skulle behöva ringa dig från fast telefon om jag ska föda eller nåt sånt.

Separera? Nej det tror jag inte.

Jag vaknar vid 6-tiden av att lilla S:et gråter. Hon har feber och vill sova i vår säng. Så jag bär in henne och går själv upp och lägger mig i soffan för att se på TV (sömn har alltid varit lite problematiskt för mig och med en stor mage och en febersjuk liten S är det omöjligt att somna om). Det är King of Comedy på 1:an och i draget från fönstret somnar jag om efter en timme.

Vid 9-tiden kommer far och dotter upp till vardagsrummet. S vill se Bolibompa så jag slår över. M undrar kaxigt om hon vet vem ankan i TV är. Hon tittar på honom som att han är en idiot och suckar "Kalle Anka".

Sen för jag fram tanken om en säng större än 1.40 m. Det har varit uppe tidigare men det är ett mycket känsligt kapitel. M ser det som att föreslå separata sovrum. Idag säger jag till honom att det kanske inte räcker med en 1.60 ens utan att vi måste ha en 1.80 för de här tillfällena när man får ha barn i sängen. Han sätter sig i fåtöljen och är tårögd och sen säger han

"du vet att det är första steget mot separation...?"

ehh...??? What?
Undrar i vilken kvällstidning han lärde sig det. Kanske var det i förra "Efterlyst"-bilagan. Eller i den där manspanelen med Leif GW Fucking Persson.

Otack är världens lön.

S tar mitt glas med vatten och behandlar det på ett sätt som gör att man inte har lust att dricka mer ur det. En av aktiviteterna är att suga upp vatten med sugröret och sen släppa ner det i glaset igen.

S - Nu kan du får tillbaka ditt vatten.
J - Okej tack?
S - Varsågod. Ja jag har ändåså min äppeljuice här men den är bara min okej.
J - Jaha vad bra?
S - Ja, du får dricka av vattnet nu om du vill.
J - Snällt..
S - Jag vet det faktiskt.
J - Du kan ta en bit choklad där på köksbordet om du vill..
S - Orkar du inte gå nånstans eller?
J - Okej du behöver inte äta choklad om du inte vill. Den är till dig.
S - Okej jag hämtar väl den då *djup suck*.
...
Efter att hon ätit upp chokladen hittar S:et en tändsticksask.
"jag ska nu försöka använda den här och boken utan att det börjar brinna"
Känns tryggt och bra med en unge som ska göra ett allvarligt försök att undvika bokbål i hemmet.

(Och det hade känts ganska sjukt om hon hade satt fyr på Gabriella Ahlströms bok om Ecce Homo-utställningen.)

Två trötta.

Jag köpte en Spöket Laban-pysselbok till lilla S:et. Hon samlade ihop energi till att koppla ihop rätt figur till rätt skugga men sen var det slut.

"Jag tycker att det här verkar väldigt jobbigt faktiskt. Jag tror inte jag orkar det just nu."

Det var vad hon hade att säga om att dra streck mellan prickar. Så nu ser vi på Karlsson på taket i stället. Och jag tänker sova för jag är dödligt trött.

Back to black.

Jag hade en timme över nu innan vi ska äta middag tillsammans jag och min M. Jag bestämmer mig för att färga håret. Något jag tydligen alltid måste göra i sista sekund innan jag ska iväg nånstans. Brunt skulle det bli. Mörkbrunt.

Det blev svart.

Så kan det gå.

Praktiskt.

Jag köpte en snusklubba (SNUS-KLUBBA!) häromdagen också. Åt upp den innan jag mötte M och lilla S:et. Jag glömde dock slänga pinnen innan de fick syn på mig och i små barns värld finns det ingenting de kan lokalisera så snabbt som spår efter godis.

S - VAD ÄR DET?
J - Vaddå?
S - I din hand?
J - Jaha. Jag åt en klubba.
S - Har du fler?
J - Nä.
S - Varför inte?
J - Det stod på en skylt bredvid klubborna "Får enbart säljas till Josefine"
S - Ahhhhhhhrrrrrrrrrrrr TYPISKT!!!

Barn.
Lättlurade.
SKÖNT!

Förnedrad på lunchen.

Igår läste M den där debattartikeln Anna Anka skrivit på Newsmill.

Därför trodde jag att vi skulle få en trevlig lunch idag på Sjöbaren.
Men vad händer när vi ska betala?
Betalar han?

Ja visst.
SIN EGEN LUNCH.

Men inte min.
Hur tror han att det kändes för mig?
Där stod jag. Hade gjort mig fin för hans skull (alltid för hans skull bara). Tänkte ställa upp och ligga med honom i kväll (eftersom det ingår i mina hushållssysslor) också skiter han i att betala min lunch.

Jag tror inte han älskar mig.
Nån kärlekslapp har han inte lämnat heller.
Han tänker säkert dela ansvaret för blöjbytena också.
Ibland leker han med klossar med lilla S.et. Och lego.
Fy fan vad patetiskt.

Så kan vi inte ha det.
När ska han börja behandla mig som en riktig kvinna?
Och när ska han bli en riktig man?
Det ser mörkt ut det här.

När jag kom hem skällde jag ut fastighetsskötaren för att han inte ställt tillbaka blommorna i fönstret efter att han slipat vårt köksfönster. Han kände sig inte alls förnedrad. Han var bara tacksam för att han fick komma in till oss överhuvudtaget.

Nu ska jag gå och ta hand om mitt utseende.
Toodiloo.

Bok + Snusklubba = Jaaaaa!

Hade alldeles glömt. Det ligger en bok och väntar på mig en gata bort!

Den däringa om Pjäsen 7:3 av Elisabeth Åsbrink.

En sak till jag vet: där boken ska hämtas ut har de alldeles färska snusklubbor.

Måste sticka NU.

Hos barnmorskorna.

Idag blev jag ordentligt granskad hos barnmorskan.

Urinprov blodprov.
Bebishjärtat.
Mitt blodtryck.
Mäta magen.
Känna på bebisens huvud.

Det var vår barnmorska.
Det var en barnmorskestudent.
Också var det M som också fick känna på bebishuvudet som nu är "ruckbart".

Men barnmorskestudenten. Fantastisk.
Hon är den bästa vi träffat.
Vår egen barnmorska var bara med för undersökningen och gick sen. Resten tog studenten.

Hon pratade om amning, om vår upplevelse av profylaxkursen, om hur vi ser på smärtlindring. Hon lyssnade och hon hörde vad vi sa. Och hon var så bra.

Hon är utan tvekan den mest moderna och öppna personen inom mödravården jag träffat.
Inga pekpinnar. Inga värderingar. Bara information och "det här kommer gå jättebra för er. Ni är flexibla. Det är bra."

Vill aldrig träffa någon annan.
Jag vill ha henne vid resten av besöken, vid förlossningen och som BVC-sköterska.
Men det går ju inte.

Numlock-incidenten.

M - Jag läste din blogg..
J - Jaha!
M - Kul..
J - Mmm ganska va?
M - Ja. Jag tänkte att nu ska jag fan hitta på nåt... ljuga ihop nåt så jävla efterblivet idiotiskt som du ska ha sagt...
J - Jaha.
M - Mmm. Till exempel så här "jaha jag trodde att hmm.. egentligen var en hmm..."
J - Okej?
M - Men jag kom inte på nåt..
J - Nä.

Blogga inte om det här för helvete.

Hela helgen var en vilofest. Så JÄVLA skönt.

M spelade tv-spel. Jag läste. Vi åt trerätters. Drack mezzo och åt hallonbullar. Jag varnade M för skitserien Kommissarien och havet. Lyssnade han? Nej. Naturligtvis inte. Han har inget emot att konsumera bajs tydligen. Alla vet att man inte kan se dramaproduktioner producerat av TV4. Inget annat som TV4 producerat heller men i synnerhet dramaproduktioner ska man akta sig för. Eller vad vet jag. Jag kollar bara på 4:an när nån annan i hushållet tvingar fram det. Man ska nog helst akta sig för ALLT som har med TV4 att göra.

Vi hade datorerna på köksbordet för att försöka rädda M:s nacke. Ryssland är sällskaplig av sig och lade sig över M:s tangentbord när jag satt vid min dator. M spelade tv-spel. Sen kom han och satte sig.

M - Alla tangenter funkar inte...
J - Nähä?
M - Har nån spillt vatten på min dator?
J - Nej det tror jag inte. Det hade jag troligtvis märkt?
M - Mmm.. nä de funkar inte. Bara vissa tangenter..

(paniken lös i hans ögon)

J - Jag får kolla.. Ryssland har kanske tryckt in nåt?
M - Nä det vet jag inte.
J - Men är det bara siffertangenterna som funkar?
M - Ja fan vad konstigt...
J [nöjd] - Numlock?
M - Fan...

M - Du ger fan i att blogga om det här!
J - Okej.

Märkligt samtal.

På vägen till affären blev jag stoppad av en kvinna med en dra-maten och en Lidlkasse i handen.

- Får jag fråga vad heter du?
- Josefine
- Får jag fråga var du bor?
- Ja inte så långt härifrån
- Får jag fråga om du kommer från Göteborg?
- Ja jag bor här.
- Får jag fråga vad du jobbar med?
- Jag jobbar inte nu.. jag ska snart ha barn. Annars pluggar jag.
- Vad pluggar du?
- Jag har lite kulturvetenskap kvar att läsa
- Bor du i Göteborg
- Ja men jag är inte född här..
- Var är du född får jag fråga jag är från Norge och jobbar på kontor..
- Okej. Jag kommer från Laholm. Inte så långt från Halmstad.
- Finns det nunnor och kloster i Halmstad?
- Hmm... jag vet inte riktigt. Nej jag tror inte det.
- Jag har varit i Helsingborg i Varberg i Kungsbacka..
- Okej..
- Jag vet inte riktigt var det finns nunnor..
- Nej.. nej inte jag heller faktiskt..
- Har du en lärare i släkten?
- Hmm.. nä inte som jag kan komma på..
- Får jag fråga om det finns en ingenjör i din släkt?
- Inte som jag vet..
- Nä. Får jag fråga om det finns en utbytesstudent från Amerika i din kulturvetenskapsklass?
- Nej det fanns det inte när jag pluggade sist i alla fall..
- Nej. Grattis!
- Okej.. tack?
- Hejdå!
- Hejdå!

Energi.

Den går upp och den går ner.

Nu för tiden äter jag två frukostar.
En när M går upp. Då äter jag en minifrukost. Inget kaffe.
Sen går jag och lägger mig igen och läser och lyssnar på radio. Sen somnar jag om och vaknar lite när det behagar mig. Då går jag upp och äter den riktiga frukosten med macka ägg smoothie kaffe och frukt. Det är helt underbart att vara ledig på förmiddagar (fast nu är jag ledig dygnet runt för nu har jag slutat jobba lite så där i förtid för att jag kände för det). Frukosten är dagens bästa måltid.

Efter andra frukosten fick jag plötsligt ett ton energi och då gäller det att passa på att uträtta saker för man vet aldrig när den kan ta slut igen.

Så nu har jag dammsugit, städat badrummet, flyttat en fåtölj, lagt in tvätt, vattnat blommor, bytt sängkläder, rensat kattlåda och nåt mer. Nu har jag ätit försenad lunch och tänkte gå och handla mat. Sen ska jag rensa frysen (så att vi får plats att frysa in mer mat inför den stundande bebisankomsten) samt rengöra köksfläkten och börja laga mat. Där nånstans emellan ska jag ta emot lilla S:et också.

Måste skynda för hon kommer om max en timme.

Söndag.

Så här stort har Minimuffins hus blivit nu LillaGrå!

I min nya jättesköna klänning får hela magen plats.

Efter en flygfärd två våningar ner är Ryssland lite trött.

Afternoon tea. Fast det var kaffe. Och scones. Och björnbärsmarmelad.

Sen fick vi möblera om för M skulle spela. Till dagens outfit har han
valtrandiga myssockar, randiga pyjamasbyxor och en randig tröja.
"Fitta!" skriker han emellanåt och tjurar för att alla i hans lag är skitdåliga.

Läser ut en bok. Den är djupt ångestladdad. Den är bra.
En del stör jag mig på hennes filosoferande kring ansvar. Förvånas
inte över att hon uppskattar David Eberhard.
Det här med att lära sig en läxa.
Äh. Skit i det. 8 liv to go.

Spännande förmiddag.

Jag fixar frukost medan M är i duschen. Plötsligt skriker han

"J KOM HIT!!! VAD ÄR DET DÄR???"

Jag går in i badrummet och möts av en naken och rädd M som pekar på en liten liten liten samling av ljusbruna saker på golvet. Jag undersöker saken och konstaterar att det är kattmat.

"Jag höll på att få hjärtinfarkt.. jag trodde att det var den där råttan du pratade om häromdagen!!!"

Jag vet inte riktigt exakt hur mesig man behöver vara för att missta lite Friskies för en fet råtta men jag antar att det är ganska rejält mesig i alla fall.

Sen ramlade Ryssland ut genom fönstret och nu är M:s huvudvärk och värk i HELA kroppen så våldsam att vi måste åka in till stan och köpa Treo.
...

M trodde verkligen inte att det var en råtta i badrummet.
Han trodde att det var RÅTTBAJS!

Ja det förklarar ju exakt varför man behöver skrika som en stucken gris, darra som ett asplöv och ropa in sin flickvän för att undersöka föremålen.

Nä du,

Lars Norén. I dagboksform faller du mig inte alls i smaken.

Jag lägger ner den. Lånetiden har ändå gått ut nu så det är dags att återbörda bautastenen till biblioteket. Lars har hunnit klippa gräset ett antal gånger, jogga en hel del, ha små (inte alltför imponerande) filosofiska utlägg om människan och onda handlingar, suttit i adoptionsmöten med en kvinna han inte längre är kär i. Blivit kär i en norsk vacker 26-årig skådespelerska. Gått på ytterligare adoptionsmöten. Varit på NK ett oräkneligt antal gånger. Köpt jeans. Funderat på att köpa en jacka på NK. Gått ill NK igen. Hört kyrkklockorna slå. Klippt gräset igen. Spytt galla över en räcka svenska aktörer.

Så. I stället tror jag på Elisabeth Åsbrinks "Smärtpunkten, Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander". Läs Amelie Björcks recension av den här. (Björck är för övrigt en av mina favoriter i GP:s 3:a.)

Nähä, inte hos frisören heller.

Så gick jag och klippte mig.

En dam i 45-årsåldern blev klippt av en annan frisör.

- Vad heter du då? frågade kvinnan sin frisör
- Axxxa
- Vad var det min förra frisör hette?
- Menar du Axxxxo?
- Ja. Det är inte lätt att hålla reda på för en svensk. Ni heter ju likadant alla! (namnens enda gemensamma nämnare är begynnelsebokstaven)
- Eh.. okej. Ja vi kommer från Iran båda två..
- Jaha. Men ni är systrar?
- Nej.
- Då är ni släkt i alla fall?
- Nej.
- Nähä? (man ser att hennes lilla hjärna håller på att gå sönder i ansträngningen att försöka få ihop det att det kan finnas två personer från Iran som inte är släkt med varandra)
- Nej. Jag vet inte. Vi är kanske lite lika varandra?
- Hmm.. Iran klingar ju väldigt negativt för oss svenskar...
- Mmm
- Ja du vet man ser på nyheterna och så...

Sen övergick diskussionen tvärt till att handla om hur kvinnan fått byta frisör så många gånger så att hon blev helt galen. Och hon ville ju känna sig trygg!! Hon ville ha Rebecka egentligen! Men hon hade slutat. Ja visst. Det hade hon haft på känn när hon ringde för att boka tid. "Och visst i helvete hade hon slutat sa du när jag ringde!" och sen slog hon fast att när en sak börjat gå fel "så går allt käpprätt åt helvete".

Jag skulle kanske inte kalla det att ens frisör slutat som att allt gått åt helvete. Men visst. Sen hade hon en utläggning om hur hon sett på tv om en flicka som var "så gravt handikappad så man trodde inte att det var sant... HELT FÖRSTÖRD var hon flickan. Av ett vaccin va! Jag vet inte vad det var för nåt men nä jag ska inte ha nån vaccination mot svininfluensan".

Så mycket klokskap jag fått höra på en enda dag!
Jag klarar inte av att ta in mer intelligenta utsagor idag.

Radio.

Att lyssna på radio är ett vågspel. Det kan bli lite hur som helst.

När jag ska vila föredrar jag att lyssna på pratprogram. Därför är det stört omöjligt att lyssna på P3 (det är det nästan alltid annars också men värst när man ska vila). Oftast väljer jag P1. Tyvärr gick jag och lade mig i sängen i samma stund som mitt hatprogram Ring P1 startade. Jag växlade genast över till P4 för att slippa skrän i P3 (är jag tant nu?). Där är det inte P4 riks. Nej det är P4 Göteborg. På fem minuter har jag hunnit höra ca trehundra lokala härliga uttryck samt en radda göteborgsskämt. Därefter rings Stefan Gerhardsson (Stefan & Krister) upp och han berättar om sin "Sensommarbuskis" eller vad spektaklet nu kan ha hetat. Det låter fruktansvärt i vilket fall som helst. Jag börjar känna att det är omöjligt att lyssna på Radio Göteborg. Jag bestämmer mig för att slå över till P1 igen. Och där möts jag direkt av Bodil från Malmö.

Hon skriker om att "dom" ringer in till Ring P1 för det "haor jaog lagt merke te". "Dom" är då "iraonior" som ringer in för att "dejras kompis han fraon Guantannnamooo" har gripits i Pakistan. "Dom ska vaora tacksamma" och inte ringa in till P1 och klaga på såna saker. "Dom" får heller inte tycka någonting om de soldater Sverige har i Afghanistan för "dom" är inte svenskar. Programledaren påpekar att om man är medborgare i Sverige och betalar skatt är man lika mycket svensk som Bodil är. Det är man inte tycker Bodil eftersom "hur vejtt du att han som ringde gör det då?". Ja det spelar ingen roll ändå säger programledaren eftersom man har rätt till en åsikt i vilket fall som helst. Det tycker Bodil verkligen inte att man har. Hon har "dissutom lagt mirke te att dom är överrepresenterade och dom är minst tvo illor trej som ringer in i varenda pogramm". Hon var slug också den där Bodil. Hon kunde minsann höra på "hur dom praotar att dom inte praotar riktig svenska" men ibland kunde det vara svårt att höra. Stackars Bodil. Där sitter hon i Malmö ibland och lyssnar på INVANDRARE och vet inte ens om det. Måste ju vara skitjobbigt. Något att ligga vaken och tänka på.

Till och med Göteborgshumor är att föredra. Men mest föredrar jag att inte lyssna alls på något av det så nu ska jag boka klipptid i stället.

Jättebra.

Börjar dagen med att trampa på glassplitter.
Oskön början.

Tar barnmorskans råd om att vila upp sig inför förlossning och går och lägger mig igen efter den gemensamma frukosten och lyssnar på radio.

Sen: Ebbes hörna!

Ungefär så här

föreställer jag mig att det såg ut när jag och Johanna vaggade fram på Avenyn tidigare idag.

Ett jättebra tips på sådd:

(även om det är lite sent nu kanske.. men till nästa år i alla fall)

Passionsfruktskärnor!
Man häller ner dem med gelén och allt i jord. Väntar. Och sen pang växer det. Och växer och växer och växer. (Nyss höll de dock på att omkomma under ett av Rysslands mordförsök på en fluga som satt sig i krukan.)

Jag läste någonstans om någon som hade dem i en vinterträdgård (i Sverige) och de var över 5 m höga. Fantastiskt!
Jag längtar till nästa vår. Då ska jag och lilla S:et sätta en massa frön och kärnor igen. Hon dväljs fortfarande i besvikelsen över att vi inte sådde några Kalebass-ormar i år.

För två år sedan sådde vi sådana i en stor kruka på balkongen i förra lägenheten. De kvävdes dock av slingerkrassen som jag klantigt nog sådde i samma gigantkruka. Detta har hon inte heller kommit över

S - Minns du J när vi sådde ormarna?
J - Ja just det.
S - Mmm.. det blev inga ormar...
J - Nej men nästa gång...
S - Minns du att jag gick ut och tittade VARJE dag om det kommit några ormar..
J - Jo. Det gör jag.
S - Men de kom aldrig.
J - Nä.
S - Det var väldigt tråkigt tyckte jag.
J - Mmm
S - För de kom aldrig.
J - Nä.
S - Jag tittade varje dag..

Ännu konstigare.

Konstigt 1:

Den medföljande personen till förlossningen får ingen mat. Där kan han/hon få sitta i ett dygn och se på när kvinnan som föder får mat (inte på alla sjukhus dock) men nån mat till partnern? Nej nej.

Det här har vi naturligtvis med i planeringen. Under de oändliga timmar jag ska ligga och plågas hemma hinner M troligtvis fixa något att ta med innan det är dags att åka in.

Konstigt 2:

M - Vet du om det finns nån Max på vägen till Östra?
J - Hur tänker du nu?
M - Ja eller Subway kanske?
J [hotfullt] - Det vet jag ingenting om.
M - Nähä?
J - Skämtar du nu eller?
M - Ja men man bara svisch in och köper ett mål och pang packar ner i bb-väskan...
J - Du skämtar alltså inte?
M [tveksamt och nervöst] - Haha... eh.. mm... jo. Det är klart att jag skämtar(?)

Konstigt.

Det är förlossningsprogram på 4:an. Jag är ganska säker på att skräckslagna suckar, utrop som

"oh no"

"oh my gosh!"

inte alls är vad man vill höra från barnmorskan/undersköterskorna innan barnet ens är helt ute.

Nästan som bio.

Igår var vi och såg film.

Förlossningsfilm.

Föräldrautbildning igen. Lilla S:et undrade om jag tänkte ta ut bebisen då så att hon kunde träffa den när hon kom hem igen. Jag fick förklara att det tyvärr inte är riktigt så enkelt. Hon har förträngt hur bebisar kommer ut (jag förstår henne). Kejsarsnitt kommer hon ihåg men det andra. Det var borta ur minnet. Hon ska "ändå inte ha några ungar. De är jobbiga och skriker mycket" sa hon förnumstigt för några veckor sedan.

Gårdagens omgång av föräldrautbildning kändes i alla fall något mer relevant. Vi gick igenom de olika smärtlindringsmetoderna och drog en halvtimme över tiden eftersom vi har jordens oroligaste person i vår grupp som frågar om ALLT. ALLT. Frågorna tar aldrig slut. Hon blinkar inte. Hon är rödflammig i hela ansiktet och ner över halsen. Hon vill få bekräftat att det finns saker som är HELT riskfria och alldeles idiotsäkra. I så fall känns det att skaffa barn som något av det mest jobbiga man kan göra. Jag får en känsla av att hennes bebis kommer att bli den mest överbeskyddade någonsin.

Åka spårvagn.

Trots mitt löjligt välutvecklade luktsinne var det helt omöjligt att avgöra om lukten på spårvagnen berodde på att någon hade badat i balsamico eller om det bara var någon som hade övermänskliga mängder fotsvett i skorna.

Luktsinnet kommer jag inte sörja när det återgår till det normala igen efter graviditeten. För det gör det väl? Va?

Inte så jätteledsen kanske faktiskt.

Lilla S:et försöker ibland framstå som en riktigt hård och kall liten böna. Vid ett tillfälle räknade hon helt krasst ut att "om pappa går på spåren till jobbet och blir överkörd av en spårvagn och dör så blir vi bara tre kvar hemma. Eller hur! Du jag och Ryssland". Hon var skitnöjd med att ha klarat av subtraktionen. En annan dag förklarade hon lugnt att om jag och M dör så kan hon flytta hem till mamma på heltid. Det var osäkert om Ryssland kunde följa med eftersom "mamma gillar verkligen inte katter". M undrade om hon inte skulle bli ledsen om vi dog "nej inte så mycket tror jag. Kanske lite. " Då undrade han om hon inte ens skulle gråta lite "hmm.. nej det tror jag inte".
För några dagar sedan var min syster, mamma och P på besök. Systern skulle baka pizzabullar och det fattades sallad till det. Något M högst motvilligt gick med på att gå och köpa 150 m härifrån.

Lilla S - Pappa ska du flytta nu eller?
M - Nej? Jag ska till affären.
Lilla S - Pappa ska flytta! Pappa glöm inte ta med dina saker då!
M - Jag ska inte flytta.
Lilla S - Jo! Glöm inte sakerna. Men du får bara ta dina grejor!
M - Jaha. TV:n är min så den tar jag med.
Lilla S [skitförbannad] - NEEEEEEEEEEEEJ INTE TV:N. PAPPA FLYTTA INTE!!!

Vi får lov att titta på M:s TV.

Iofs tror jag att hon skulle bli ganska så ledsen om vi var borta för gott. Det är inte så längesedan hon stod och storgrät för att hon inte hittade oss på IKEA när hon virrat iväg in på barnavdelningen i förväg. Men man vet ju aldrig. Hon var kanske bara ledsen för att hon inte hade bilnyckeln i fickan och kunde dra hem ensam.

Hur lat är min pojkvän egentligen?

Häromdagen var det klagomål på hårfönen igen. För kanske femte gången på tämligen kort tid.

Det är MIN hårfön vi talar om nu.

M vill att vi ska komma överens om att rikta munstycket åt ett håll. Det hållet han vill ha det på. Det är nämligen oerhört frustrerande för honom att gå upp på morgonen, duscha och sen föna håret när han blir tvungen att snurra munstycket ett fjärdedels varv innan han kan börja föna. Han säger att det hållet jag har det på är fel och därför kan vi bestämma att vi ska ha det åt hans håll.
Kan vi bestämma det då? sa han.
Jag gick därifrån.

Det tycker jag är att vara sjukligt lat. Lite i samma anda som när han sa "du springer upp på vinden och hämtar vattenpasset" till sin höggravida flickvän (c'est moi). Medan han själv (sittande på sängen) tänkte ta tag i den oerhört betungande uppgiften att ta av plasten på lilla S:ets gardinstång.