Trots mitt löjligt välutvecklade luktsinne var det helt omöjligt att avgöra om lukten på spårvagnen berodde på att någon hade badat i balsamico eller om det bara var någon som hade övermänskliga mängder fotsvett i skorna.
Luktsinnet kommer jag inte sörja när det återgår till det normala igen efter graviditeten. För det gör det väl? Va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hmmm...luktsinnet går tillbaka men inte direkt. När bäbisen kommer ska du kunna avgöra om det den ska äta är bra eller dåligt så då måste du ha kvar det vansinniga luktsinnet. Men det försvinner...
dorro
Såhär 5 år senare är luktsinnet vad det en gång var. Men jag bölar fortfarande som jag gjorde när jag var gravid. Till precis vad som helst...
/Skrumlan
jag får fortfarande lust att kaskadkräkas bara någon som nyss rökt andas i närheten av mig. så mitt luktsinne har nog inte riktigt återgått till det normala än (femton månader efter nedkomst).
Det är inte möjligtvis så att du jobbar som telefonintervjuare ibland? Jag tror jag känner igen dig... :)
Haha. Jag tyckte först det var rätt spännande med detta välutvecklade luktutsinne (känner mig lite som en spårhund som sniffar mig fram), men det kan ju också som du säger vara rätt irriterande. jag jobbar dessutom på café och då får man ju handskas med en hel del mat o olika skick... bleh.
Absolut! Jag kan tom ÄTA korv numera ;)
Skicka en kommentar