Vi såg en glimt av Jan Eliasson hos Ingvar Oldsberg igår. Sen bytte vi över till State of Play igen (den VAR bra! men M har en idé nu om att eftersom den var närmre 6 h lång så får han nu välja film för 3 h till utan att jag lägger mig i eftersom hans två skitfilmer båda klockade på under 1 och en halv timme var).
Men nu var det Oldsberg det handlade om.
Jan Eliasson är en intressant person. Han har sett och varit med om mycket. Inget konstigt med att han är med antar jag. Men det är ju en ganska uppenbar avsaknad av mångfald hos den lille skallige Oldsberg (som för övrigt är SKIT som intervjuare - vi såg Persbrandtprogrammet). Nu utlovar den fryntlige lille göteborgaren att de ska försöka ha med MINST två kvinnor i de sista tre programmen.
Jag tycker att det är intressant hur det alltid verkas finnas floder av vita medelålders gubbar att gräva ur. De behöver aldrig sökas med ljus och lykta. Men de här mystiska kvinnorna - de är liksom gömda nånstans. Man har "ambitionen" att försöka hitta dem. Sven-Göran Eriksson (snark) var så himla skitviktig att ha med att de förinspelade programmet trots att tanken är att det ska sändas live. Men allt går att lösa - i alla fall om den eftertraktade har snopp, ful kavaj och en kalufs som för en alltmer tynande tillvaro uppe på det åldersleverfläckiga huvudet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
De är ju för fan inte ens medelålders, de är ju over the hill. (Kanske inte Persbrandt dårå, men resten.)
Ett ytterligt irrelevant program.
Medelålders, ja.
Helt plötsligt var jag där!
"...snopp, ful kavaj och en kalufs som för en alltmer tynande tillvaro uppe på det åldersleverfläckiga huvudet"
Word! Go girl! Du är så himla bra.
Det kan ju tänkas vara så att ingen normal kvinna vill bli intervjuad av den där Ingvar.
Hahaha, va du är rolig!
Skicka en kommentar