Arv eller miljö?

I fredags var Johanna här och åt middag. Hon hade tagit med sig en prinsesstårta vilket fick det att i förtid explodera i lilla S:ets mun. Efter maten plockades tårtan fram och sen började det..

S [med vild blick] - Jag vill ha rosen..
Johanna [skojar] - Vi kan dela den i fyra delar annars..
S - Ja så får jag alla delar!
M - Nä, tänk om någon annan vill ha den?
S [börjar bli lite arg] - Jag ska ha rosen.
Johanna - Vi delar på den!
S [nu dreglar hon] - Jag tar allt då.
M - Tänk om Johanna vill ha den?
S [sockerpundaren i henne har väckt raseriet] - HON kan väl ta bladet.

Det är vid sådana tillfällen man kan se något ljust i det att man (av utomstående) sällan räknas som en riktigt viktig vuxen i ett barns liv när man "bara" är extraförälder. Men det är också enda gången.

Så svaret i det här fallet: Måste ju vara arv!