Jag vaknar vid 6-tiden av att lilla S:et gråter. Hon har feber och vill sova i vår säng. Så jag bär in henne och går själv upp och lägger mig i soffan för att se på TV (sömn har alltid varit lite problematiskt för mig och med en stor mage och en febersjuk liten S är det omöjligt att somna om). Det är King of Comedy på 1:an och i draget från fönstret somnar jag om efter en timme.
Vid 9-tiden kommer far och dotter upp till vardagsrummet. S vill se Bolibompa så jag slår över. M undrar kaxigt om hon vet vem ankan i TV är. Hon tittar på honom som att han är en idiot och suckar "Kalle Anka".
Sen för jag fram tanken om en säng större än 1.40 m. Det har varit uppe tidigare men det är ett mycket känsligt kapitel. M ser det som att föreslå separata sovrum. Idag säger jag till honom att det kanske inte räcker med en 1.60 ens utan att vi måste ha en 1.80 för de här tillfällena när man får ha barn i sängen. Han sätter sig i fåtöljen och är tårögd och sen säger han
"du vet att det är första steget mot separation...?"
ehh...??? What?
Undrar i vilken kvällstidning han lärde sig det. Kanske var det i förra "Efterlyst"-bilagan. Eller i den där manspanelen med Leif GW Fucking Persson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Hahaha, en stor säng är ju det bästa! Skulle gärna ha två 105 madrasser om det gick. Då kan ju alla kramas och ha det mysigt, sjuka barn ryms och man kan som vuxna tränga ihop sig på ena halvan av sängen och få det ännu mer kramigt :)
Hahaha! Gömma hans fön, vore väl det första tecknet på att en separation är på g. Hoppas du får din stora säng till slut.
Fixa en stor säng pronto!
Första steget till en separation är att ligga i samma minisäng, kan det finnas något mer irriterande än att inte få sova på det sättet man vill?
Haha. Säg nu åt M att sluta läsa Wendela-bilagan som en guide till ett lyckligt samliv och köp en stor säng. Stor säng i the shit. Själva har vi 180 och det är underbart. Speciellt när två kids vill vara med och slagga.
Om vi hade en säng mindre än 180 skulle jag gå bärsärkagång. Helst skulle man ha en 120 var, det vore något.
Hahaha... alla är tydligen rörande överens om att det är minst 2 meters säng som gället! Det här kan inte M läsa då kommer han börja gråta. Jag gillar också vår lilla säng men det får inte plats en enda liten människa till när vi från början är två vuxna. Och ja! Det måste ju vara Wendela han läser och lär ur..
Har ni ett gemensamt täcke också?
haha..ja det har vi faktiskt! och det är det bästa man kan tänka sig.
Hua, skulle aldrig klara 1,40! Vi har en california king size, helt lagom stor (198x200cm). Fast sambon tycker nog den är för liten när jag ändå sparkar på honom i sömnen...
Och det där med gemensamt täcke... Vet inte om jag kan fortsätta läsa era bloggar nu ;)
Vi sover i en 160-säng, & det är på snudd för litet för två pers & tre katter. 180 vore great! Hoppas du får din vilja igenom :)
vi har en 210*300 säng o det tycker jag e underbart. Vi bytte från 160.
Hah, när vår treåriga väderkvarn/propeller passerade metersstrecket, och alltså lämnade 30 cm var till oss att sova på, satte jag ner foten och bestämde att 2,65 (1,60+1,05) var en bra sängbredd. Det är det.
Självklart så stor säng som möjligt! Så man kan sova gott på natten och mysa allihop i familjen på morgonen. Det betyder inte seperation, bara mer plats för mys!
Vad ÄR det med män och deras förkärlek till trånga sängar?! Känner flera par där mannen satt sig på tvären då större säng kommit på tal. Egna sambon till exempel. Men nu har vi en 180's (gick från 120) och så jävla bra beslut!
Jag håller helt med alla som säger ju större desto bättre. Vi har en 180 och jag hade aldrig pallat med en mindre. När vi var nykära tonåringar för tolv år sedan sov vi i en 105, som sedan blev en 120, och för ca sju år sedan skaffade vi alltså en "riktig" dubbelsäng. Och vi har som du ser lyckats hålla ihop ändå...
Skulle faktiskt gärna ha en ännu större.
Alltså, vi hade 1,40 men sedan när det var dags att investera i ny säng verkade 1,80 vara det naturliga valet. Såhär i efterhand känns det lite sådär alltså - ibland verkar det vara oceaner mellan oss. Det var inget fel på 1,40, vi fick plats gott och väl. Bebisen ligger i sängen då och då men det skulle kunna få plats sexlingar med den här fetingsängen och DET är jag ganska säker på att vi aldrig kommer ha. (Vilken dag som helst nu förresten, roligt! Alla går inte över bf.)
140 och två knoddar låter mer som skilsmässa än 180 tycker jag. 180:n skulle jag nog se lite mer som en lifesaver.
Skicka en kommentar